Norrköpings Tidningar 1890-04-02

Sida 1

Östergötlands

(unda

dagliga tidning.

Östergötlands

förnämsta

Nyhets- och

Annonsblad.

Prenumerationspriset: 12 kronor tor helt år, 9: 25 tor tre fjerde dels,

6: 50 för halft, 3: 50 för ett fjerdedels år och 1: 25 för månad. På post

kontoren tillkommer Icke något sirskildt postarvode.

Lösnummer-priset: 5 öre.

Annonspriset: 10 öre (för annonser från andra orter: inländska 12'/«

och utländska 20 öre) pr rad petitstil. Ingen annons införes under 40 öre.

Prenumeration och annonser emottagas å tidningens kontor.

(Norrköping 1890. Norrköpings Tidningars Aktiebolag.)

Onsdagen den 2 April.

Tidningen utkommer hvarje helgfri dag på aftonen.

Redaktören träffas för meddelanden kl. 9—10 f. m. å tidningens byrå, VestgStegatan 18.

Utdelning ocEY^UnnmmerfbrsfifjiiTrig: Ber/: böderllag, Nystrand,

Norr Storg.; Lindgren k G:o, Lilla torget jPettarsson, Sandg.j Erikson, Slottsg.;

å boktryckeriet. Vester: Vessberg, Garlström k 0:o, Thorell k O:o Vesterstorg.

Söder: Bröderna Dalk, Söder tull; Petri & C:o och Sandberg, Gila Rådstngng.i

O, Lindblads, östergrens, 8 cherqvist b och Forsmans cigarrbutiker, Eric

son k 0:o, Lennmalm k Gro, Allm. Tidningsh., Fru Petterson, S. Kyrkog.

Öster: Pihlbiad, Knäppings:g: Fredr. Larson; Ang. Larson, Styrmansg.

Saltängen: Jonsson, Eodgag.; Moberg vid Gaav. Södra förstaden: Bergström,

Norra förstaden: A. G. Styrlander. Fredriksdal: Hedberg.

1890.

VING

mi oki

Godd:

B0Mfa

vav°r •

pfisvi'

J. J. TESÖÖRPF.

pa begär

war

(T. r. 1159)

Gamla torget 33.

Norrköping.

egär

waran.

lefm M:o 8s

Hvita och Kul. Gardintyger, Rullgardiner, Möbeltyger, Filtar ALFR. AHLSTROl &1K

PÄRÅSOLLER, nytt väisarteradt lager hos ALFR. AHLSTRÖM & C:o.

tå W

Från dm 1 April

emottages prenumeration å

norrköpings Tidningar

till årets slut med kronor 9: 25

1 Oktober

„ 1 Juli . .

å 1 månad. .

Långfredagen predika:

I S:t Olai kyrka: Ottesången (kl. 8): Komminister

Ottander. Rögmässan (kl. 10): vice Komminister

Axberg Aftonsången (kl. 6): vice Pastor Jo

hansson.

, , . , A... ,

Kollekt upptages till beklädnadslijelp till de

behöfvande bland årets nattvardmxugdom.

Högmässan för Norra församlingen (kl. 3 e. m.):

Komminister Häggström.

I Hedvigs kyrka: Rögmässan: Komminister Ham

marsten. Aftonsången (kl. 5): Kyrkoherden k o

gel qvist.

Kollekt upptages till fattiga nattvardsbarns be

klädnad..

I S:t Johannis kyrka: Rögmässan: KjTkoherden Ap

pelqvist. Aftonsången (omedelbart efter Högm ):

Lektor Neander.

Kollekt upptages till fattiga nattvardsbarns be

klädnad.

I GentraVFJngolseis kyrka (kl. 10 f. m.): F&ugpredi

kanten Hylander.

Skrift oell Nattvardsgång

h&lles i S:t Olai kyrka Skärtorsdag den 3 April

kl. 12 middagen

Predikan

blifrer i Evang. Luth. Missionssalen (Bredgatan 15)

i dag Onsdag kl. 7,30 e. m samt i morgon Tors

dag kl. 7,30 e. rot Långfredagen af både Neiglick

och Karlsson kl. 8 30 f. m. och 5 e. m. (.3880)

Predikan och Bön

i Metodistkyrkan Torsdag afton kl. 8.

K. E. Norström.

Frälsnings Ärmén

Slira mölen

i Gamla Missionshuset. M 44 Handtverkaregatan.

Skärtorsdagen (flen 3 April)

kl. 8,30 e. m., då

Hjelptruppschefen Hjertman leder mötet.

Musik. 10 öres entré.

Långfredagen:

Helgelsemöte kl. li f. m

Hallelujsmöte kl.

'/, 4 t. m. Musik. 5 Öres entré.

Frälsningsmöte kl '/, 8 e. m., hvilket ledes af

Kapten A. Johnsson.

Musik. 10 Öres entré,

påskdagen och Annandagen:

Helgelsemöte kl. li f. m.

, ,

Hallelujamöte kl. 7. 4 e- m-

Frälsningsmöte kl. 7, 8 e.ia. Musik- ™ *reB entré

Påskdagens qvällsmöte iedes af

Stabskapten JanUHOD.

Obs.: Påskdagen öö.uemöte kl. 7 f. m.

Musik. Fritt inträde.

Aura.a Ehn,

(3874) _ ...

Dåde.

Norrköpings

Tändsticksfabriks Aktiebolag

kallas till ordina ie bolagsstämma å bo

lagets kontor Lördagen den 19 April detta

år kl. 5 e. m.

Norrköping den 31 Mars 1890.

(3691) Styrelsen.

Kungörelser.

Städernas bolag till brandför

säkring af lösegendom, grundadt på ömse

sidig ansvarighet, meddelar sådan för

säkring under antingen obestämd tid eller

bestämd tid af minst Två och högst Tolf

månader, mot afgift lämpad efter försäk

ringstiden.

Innehafvare af försäkring på bestämd tid

är fri från tillskott, såvida försäkringsti

den icke öfverskrider Sex månader; och

godtgöres arvode till komitén af bolaget.

Bolaget ersätter all genom eldsvåda eller

explosion förlorad lösegendom inom för

säkringsbeloppet, utan afräkning för hvad

försäkringshafvare dsröfver innehaft och

bergat.

Någon vinst beräknas icke af bolaget,

hvars behållning, när sådan uppstår, kom

mer bolagsmännen till godo antingen ge

nom minskning af påföljande årsafgifter

eller tillökning af bolagets reservfond.

Försåkriugshandliogar emottagas och

vidare upplysningar meddelas å Komi

téns kontor, N:o 4 Drottninggatan, af

Komlténs Sekreterare, Kamreraren A.

L. Snndins.

Norrköping i April 1890.

Brandstedskomitéa. (3866)

Gud behagat hädankalla

min käre Make,

Hemmansesaren

JacOkh Axel Jacobsson,

Born efter ett långt lidande stilla atled Sön

dagen den -30 Mars kl b,30 e. m., i en ål

der af nära 62 år, sörjd af mig och tvänne

söner, har jag’ härmed den sorgliga pligten

för slägt och värmer tillkännagifva.

Unnerstad den 1 April 1890.

Karin Jacobsson,

född Andersson.

(38M) Sv. ps- 46°-

Tillkäoinayöfves

att

allvisa råd b sha

J uugfru.u

Herren i sitt allvisa råd b shagat hädankalla

Anna Chartotta tTngdahl,

sorn, född i S:t Annas den 4 Ju.B 1810, stilla

afsomnade pä Marieborg den 3ö Mars 1890

kl 4,30 f. m., sörjd af broder, -iJ.^gaslåg

tingar ocb vänner. (88oi>

Harald Strömfelfs

Jordfästning

eger rum i Adolf Fredriks kyrka Lördagen den

1 5 April 1890 kl. 7j 4 e. m

Inaäng gsnom sakristian. Kj

(3865), (G. 2020) g

lTIWfT1WWinT^T1l~^T?RIHIF^^;a ,*Hgag;*aaa

Inaäng gsnom sakristian. Kj

Sammanträden.

Delegarne uti Norrköpings Tidningars

Aktiebolag behagade sammanträda till or

dinarie bolagsstämma i Norrköpings En

skilda Banks lokal Lördagen den 12 April

M. 5 e. m. STYRELSEN.

Aktieegame i JMorrköpings Tele

fon-Aktiebolag behagade, emot aHemnande

af qvitterad utdelningskupong för år 1889,

bos verkställande Direktören Herr P. S.

Adler, J/s. 7 Norra Kyrkogatan, emellan kl.

10 och 12 f. m. lyfta af bolagsstämman be

slutad utdelning med 24 kronor per aktie.

Norrköping den 31 Mars 1890.

(3841) STYRELSEN.

Uppbörd

i Goodtemplars’ Sjuk- och Begrafningsfond blifver

Fredagen den li April kl. 8 e. m., i stället för Fre

dagen den 4 April, hvilket härmed tillkännagifves.

(3849i Styrelsen.

Vid i dag anstäld bortlottning aftvå

af C. Hallström målade oljefärgstaflor utkom å den

större taflan lotten N:o 23 och å den mindre taflan

lotten N:o 292; betygas.

Norrköping den 1 April 1890.

N. J. Ahlström,

Notarius Publicus,

Obs.! Innehafvarén af lottsedeln N:o 23 torde

hemta sin vinst hos Herr Ljungholm, Drottning

gatan 32. 13889)

Tandläkaren

äHfto* Janson,

hvars ordinarie mottagningstid är ändrad till kl.

9—1 och 3—4 e. m. alla helgfria dagar, har öpp

nat klinik för gratis behandling af fattiga kl. 4—5

e. m.

Bostad: Drottninggatan 13 (Cyrus’ gård).

(T. v. 10996)

Auktioner.

SwitbSlitftiottjw.

Å offentliga auktioner Tisdagen den 8 nästa

April kl. 10,30 f. m vid Grafversfors och

kl lern.

vid Aby samt Onsdagen den 9 samma månad kl. 9

f. m. vid Norra Lund försäljas omkring 100 st.

skånska grisar.

Vederhäftige inropare lemnäs tre månaders be

talningsanstånd.

Döfvestad, Åby den 31 Mars 1890.

(3795) v.G. A. BERGSTRÖM.

" Ståtis&ttfHottct

komma att förrättas vid Leonardsberg på Sylten

Onsdagen den 9 April kl. lem. samt vid Dags

bergs kyrkoby samma dag kl. 4 e. m. och vid

Herrebro Torsdagen den 10 April kl. 10 f. m.

Godkände inropare fi 3 månaders anstånd med

betalningen, andra betala kontant eller vid an

fordran. Statfolk mäste hafva betyg från sina hus

bönder, ota de skola af mig godkännas.

Herrebro dea 31 Mars 1890.

i (3848) A. F. PETTERSSON.

A l'

£ntralhotellets Konsert-Salong

nppträder i förening med

Haumann^a Solist-Kapellet

ChansonettN.

ängerskan

Fröken COR^ULA ALFONSO,

Entré: S9 lire i Salongen, 25 öre å Läktaren.

AL. Bartels.

För alia, sam hafva ögon!

Sitt 8ö*da$ afton

SLUT FÖliåLJER

Optikern H. SAMSON

hela sitt medbafda lager af utmärkta qvalitéer:

Kikare, Stereonkoper, Mikroskopor, Bitbestick, Stegfräkuare,

Louper, Barometrar, Termometrar m. m.

Öbs4 Till under häll ten al dess välde.

Äfven rekommenderas mina fina, slipade

Glasögon och Pinee-nezer,

noggrant tillpassade efter ögonen.

OBS.! Till Lördag afton å Stora Hotellet.

(3842)

Sfer rabatt

å Fotografier

erhålla konfirmander oell skolungdom.

Canstance Wikström,

(3847)

®tor oif> SRetnonimatrftiaö

i Skcningc den 15 April 1890.

Stadshusets Schweizeri.

Hvarje afton

utföres

Hysne

från kl. 7« 8 e. m.

San tiber gfslia. Kapellet.

Fri entré.

(11116) P. ,J. Oorjj.

Stadshusets Schweizeri.

Uppträdande

Gluntsångarne

Hrr Edman och Eaftermasi.

Hotell W. €i.

Uppträdande af den btröade

Negerkomikern och Instrumentalistcn

Tom Luceffe

Amerikanska Ohanstnpilsångefskan

Lizzi Trew

Entré 25 öre. Alf. Petterson.

(3839)

CG. 14764)

ator Fest anordnas af logen John Lenning i mor

gon Torsdag den 3 April kl 7i 8 e. m. i Ordens

husets öfre sal. Programet blifver omvexlande.

Entré 10 öre. Kcmitsraés. (3854)

askerad-

anordnas i Arbetareföreningens Salong i Söderköping

Annandag Påsk från kl. 8 e. m. till 2 pä natten.

Pem^skering k) 7, 12-

Biljettpriserna blifva: för herrar 1 kr 50 ör#, för

damer 1 kr, samt för åskådare; läktarens foed,

l:8ta ocb 2:dra stolrad samt sidornas Usta bänk

75 öre, öfriga platser 50 öre. Kumrarade plaiser.

Biljettkontoret hålles öppet från kl 12-^1 8»mt

från kl. 5 e. m.

Obia.! Sträng ordning upprätthålles af der

till särskildt utsedde marakalkar

Kostymer och Masker

finnas att tillgå frän och med Torsdag å förenin

gens direktionsrum.

(3881) Direktionen för Nylla och Nöje.

Offentligt löta

hålles å Arbetarekiubbens lokal, Jki 20 Knlppings

borgsgatan, Torsdagen den 3 dennes kl. 8 e. m.

A U. JANHEKT håller föredrag öfver ämnet; »$r

soclalismea en af sjelfva naturförhållandens alstrad

veridsåskådning eller är hon sn sekt, hvars anhängare

endast vilja dela?

Efter föredraget diskussion. Entré 10 öre

(3888) Arbetareklubben.

Föreläsning

»Örn keusten att frsir^äpa ver$ och prosa»

jemte

Deklamations Soirée

gifves af undertecknad å Elementarläroverkets hör

sal Söndagen den 6 April (Påskdagen) kl. 7 e. m.

Vidare lramdelcs

William Gng^elbreclit,

(3843) ‘ Premieraktör.

fé&JTkdping—Stockholm.

Från Norrköping afgår:

Uf'

Norrköping Torsdagar} kl- 4 förmiddagen.

Från Stockholm afgår;

Ångf. Norrköping Söndagar i

g. pg g

„ Göta Torsdagar 1 kL 4 förmiédagsn.

OB8.1 Oxelösund (Brevik) anlöper. ,

Närmare meddela P. JANSON & C:o.

Norrköping—Nyköping—Stockholm.

Ångiaityget Slöd ernri an I and,

Kapten f

frän Noryköplng till Näfveuvarn och Nyköping Tors

dagen den 3 April kl, 8 f, ra.,

s Nyköping till Stockholn Fredagen don 4 April

kl. 8 f. m.

.in dlagande passagerare och fraktgods.

Obs. Qvarsebo och Brovik anlöpas.

Närmare meddela p. JANSON & C:o.

ritorrköpiRa—

A ngfartyget SKIR GÅ {IDEN,

Kapten CARL HEGQBL^D,

afRöft

från NJrrköpwg Söndagar och Torsdagar kl 4 f. m.

„ Valdemarsvik Tisdagar och Fredagar kl 4 f m.

Obel Första resa» från Norrköping blitvar ediin.

dajfen den O A.prii lii. 4= t. m.

När mere meddela P. JANSON & C:o.

F. orrkoping—Kaimar.

Ångf. SöderFi,

Kapten N. E. HANSM,

afgår liärlfrin til) ‘1

Vfstervik, Oskarshamn, Éorgholm och Kalmar

^öntSagen den 6 April tidigt på morgonen,

medtagande passagerare Ooh fraktgods

OBS. Gods emottage3 af undertecknade

lördagen dep 5 April.

Närmare meddelaF. Janson ,k C:i.

norrköping—HamburgT

Angaren »Sundsvall» kommer att afgå från

Norrköping till Hamburg omkring Torsdagen

den 10 April, medtagande fraktgpeis.

Nftrnqäre pfieddelar

(mt) li. TfJnér^

Ångaren BRÅViKCHS turer

börja i nästa vecka på dag, som framdeles kom

mer att tillkännagifvas.

Norrköping 2 April 1890.

Alfr. Österling.

Carl Svenssons Mekaniska Skofabrik, Norrlöplng,

Howpitalwjfatan SO, hörnet af Norra kyrkogatan 16, rekommenderar ett sortsradt Jager af

finare och gröfre Herr-, Dana- och Rai-netkorlon. Beställningar emottagas å allt hvad

till yrket hörer. Reparationer utföras på kart tid. Allt arbete utföre* väl och billigt. (8397)

Ber ett försök!

Ostergötlands Läns Tidning*

sorn redan haft att glädja sig åt en synnerligt ator uppmuntran från allmänhetens sida, börjsr sitt

nästa kvartal med förstärkta redabtionskrafter. Tidningen, frisinnad, rask och sjelfständig, utkommer

3 ggr i veckan och kostar å vårt kontor, Lawskis hus, samt å posten från l april till årets slut »

kronor, Pr kvartal 1 krona. Postarvodet, och vid hembäring, afgift derför oräknadt.

Försök fidmgen ett kvartal!

(3654)

Redaktionen.

Från och med Tisdagen dea 1 April

Ludvig lareus’ luntor oell Lauer

***

fl-vtVnilV Vill ***

llyttadt till

(3487)

fl-vtVnilV Vill

llyttadt till

Södra Strömsgatan 22.

Thomasfoafat

inväntas med ångbåtar till Norrköping omkring deri SS Billigast direkt från fnrtvff

‘

lie: dea a April. Billig

Föröfrigt, såsom vanligt, ständigt lager hos Herr ERIC RINGMAN.

ERIC RINGMAN.

(3650)

ChUi-Salpefter

ng deri SS Billig

ERIC RINGMAN.

‘

lie: dea a April. Billig

ERIC RINGMAN.

Mjölby Q varn-Aktiebolag.

Chevalier-Korn,

flei ntsäaesvara,

99 % rent chevalier-, 95 0

0 grobarhet, skördadt af Svalöfsstam 1889.

Pris 16,50 pr 100 kg.

Mjölby Q varn-Aktiebolag.

Foder- och Gödningsämnen

försäljas hädanefter

S. 8. SWARTZ.

Norrköping.

Otjs.l Geueralprof tagas genom Stadsmäklaren Du Rietx’ härstädes försorg.

Analyser verkställas af Professor Hampus von Post, Ultuna. (3075)

SiPP-låSåSII

är nu fullständigt sorteradt för sä

songen i moderna och stilfulla

modeller af

Regu4ippfirs

Koftor, Promenadplagg

af goda och moderna tygsorter.

Obs.! Beställningar emottagas och utföras

billigast.

Jolm Schlesinger é€t».

(T. v. 3624)

PARASOLLER,

nytt lör sä&ongen, äro inkomna hos

JOHM SCHLESfhiSER & CfQ,

Vår- och Sommarsäsongens nyheter i

såväl svarta som kulöpta.

John Schleslnger & C:o.

(3625) v

Sida 2

NORRKÖPINGS TIDNINGAR Onsdagen den 2 April 1890.

Till

Gefle, Söderhanm, Hudiksvall,

Sundsvall och Härnösand

afgbr ångaren S'

etssi’ti*dst9 K ptén ST. J

de Flon, omkring Fradagen den 4 April, med

tagande fraktgods.

' Minn re meddelar H. Unér. (3491)

Norrköping—Luöec&.

Ångaren Wnrsteaiftota, Kapten

J. Camitz, afgår från Norrköping till Lu

leck omkring Tisdagen den 8 April, med

tagande passagerare och fraktgods.

Obs.! Kalmar och Karlskrona samt even

tuelt Veslervi/i och Oskarshamn aulöpas

Närmare meddelar H. Unér. (3856)

Nc^rkö^Hlf-Hyköpiiig

-Göteborg.

Ångfartygs-Aktiebolaget Göta Kanals ån

gare komma under instundande eeglationsår

att, underhålla regelbunden trafik mellan

ofvanr.ämda platser, mod afgång från Norr

köping hvarje Onsdags afton, oinlöpande de

vanliga kanalstationerna samt Kristinehamn

och Karlstad.

Turerna börja vid första öppet vatten

kanalvägen.

Närmare meddela

P. Janson & C:o.

iteguliera ftngbiusforbindelHer

hvarannan vecka

Norrköpiny—London

Norrköping—Huit

Kerr; 'äpiag—newcastle

upprätthållas i likhet nied föregående år.

Gods tages på genomfrakt från och till

andra platser.

Närmare meddela:

i London Hrr Tegner Price & C:o,

i Hull > Bailey & Leetham,

i Newcastle » Belley & Leetham,

i Antwerpen • Grisar & Marsily,

i Amsterdam » Nobel & Holyassfel,

i Rotterdam > Ph s van Omraeren,

i Boston * Johnston Line,

i Baltimore > Johnstone Line,

i Newyork » Allan Line,

i Norrköping

(1873.) J. Kingborg

IClftr. W.

'SR'-OOW:3I

Undertecknnds

Lånbibliotek

(f. d. det B&th-Hellborgska),

N:o 6 Skolgatan

(mellan Gamla torget och kyrkoplan),

öppn&B Lördagen dea 5 April (P&skattonen), ock

rekommenderas den riktiaitiga boksamlingen, som

af mig kommer att efterhand ytterligare komplet

teras, i den läsande publikens benägna hågkomst.

(3799) ÄusuwtuErlkaion.

F. H. Westerberg,

behandlar alla yttre skador, antiseptiskt, uttager

Bkadade tänder, verkställer koppning, opererar lik

tornar och inväxta naglar m. m. som till tältskärs

yrket hörer. Broddgatan 14. Talelon 285.

F. H. Westerbergs Perukmakeri-affär

rekommenderas i ärade kunders hågkomst.

Obs.! Skicklig Frisör och Perukmakare från Stock

holm. (3553)

Gasverkets Kontor

är fiyttadt till W. M. Ekelunds arfvingars gård,

JW 2 Norra Strömsgf.tan. (3864)

Stort lager at

Rullgardiner:

Svenska Linne-Rullgardiner med röda bårder,

Oljemåiade Rullgardiner med och utan guldbård,

Universal- d:o,

s. k. Patent- d:o,

Landskaps- fi } fr4n 90 öre st

Blå, grön och grå Rullgardinsväf,

Amerikanska Rullgardinskäppar,

Rullgardinstillbehiir.

Bästa fabrikat. Gijtfria färger. Billiga

friser.

alfr. Åhiström & C:o.

Wilh. Ljungber

ilålare

flya torget

utför alla till nämde yrke höranden.) beten.

Bästa materiel. Ärligt och solidt arbete.

Billigaste priser. Rekommenderar mig

i benägen hågkomst. Telefon.

Högaktningsfullt

Wilh. Ljungberg.

A. Gustafson & M. Ljungqvist

: Södra förstaden, Norrköping,

försäljningslokal: Hotell Svea, tillverka och

försälja under mångårig ,

-jarauti Piunlnon med

erkåudt gocT tonek, stark oeli fyllig ton. För min

liga b e täln in gav likör lemna*. Aldre instiumeat

tagas i utbyte.

Reparationer utföras vål och billigt.

Telefon N:o 82. (1786)

(3118)

Finars

alla slag i allo första klassens arbeten samt skodons

fernissor, chwerauxglasyr, konserverande Läderoljor,

Käng- och Skosnören, Knappar, Lackerad Vachett

hud m. m. hos

Telefon N:o 407. C. E. Svanberg.

(3563)

JM 25 Drottninggatan.

Sveriges

Hästförsäkrings-Aktlebolag

meddelar försäkring mot bestämda billiga premier.

Agenter:

Gunnar Larsson, Norrköping.

Arved Arvedsson, Linköping.

Karl Almqvist, Ficspong.

Henning Enander, Söderköping.

A. Bergstrand, östra Husby. (2871)

fanhsimer

Försåkrmgs-Åktiebolag

afslutar genom undertecknad, bolagets be

1’

ullmäktigade ombud, alla slags sjöförsäk

ringar mot billiga premier.

Axel R. Olsson.

Cöinrnercial-Union Asiurance

Company,

Brandförsäkringsbolag i London,

Kapital Pd Sterb 2,500,000. Re»erverade medel

Pd Sterb 2,500,000 och en årlig inkomst af nära

Pd Sterb 1,200,000,

meddelar genom undertecknad, Bolagets befullmäk

tigade ombud för Norrköping med omnejd, alla slag

af brandförsäkringar.

(T. v. 3547) Gustal Nordia.

Arbetareföreningen.

Valsedlar

till dircktionB- och reviBorsvalet •mottagas i dag

Onsdag bl. 7—9 e. m.

Tryckta kandidatlistor finnas tillgänglig*.

(3835) Valksmitén.

iMordfinsK

■ 3£s4kmrtiiafat

rostfri, vägande c:a 210 pr 63 kannor, 92 å 93

proc. grobarhet och 99 proc. renhet, försäljes, äf

vensom Fodeiiiitre, geno!»

(T v 3183) Edw. Ståhibam.

Artificiella

i Emten

samt ångprepareradt Benmjöl af bästa qvalitet.

Kommisaionslager till fabrikspris hos

(T. v. 3484) Edw. StåhSbam.

Parasoller

nytt yälsortoradt lager hos

Alill. AIMI & IX

(3622)

”Fredsdröimnap”

I Måndags höll kaptenen i generalstaben E.

Melander (hvilken man, örn vi ej allt för myc

ket mistminna oss, sett uppgifven sorn förfat

tare till den uppseendeväckande broschyren:

»Huru vi förlorade Norrland») åallmännaläro

verkets i Sköfde samlingssal ett föredrag öfver

ofvan angifna ämne. Vestg. Korresp. lem

nar för detsamma en utförlig redogörelse, hvil

ken vi här återgifva. Krigets fasor och de

förfärliga eventualiteter detsamma innebär

för hvarje land, närmast för vårt, kunna

icke för ofta och för kraftigt framhållas för

en nation, hvars uppfattning i detta hän

seende under det långa fredslugnet syne8

hafva blifvit mer än lofligt likgiltig och

skumögd. Mången torde annu hängifva sig

åt don föreställningen, att »ärdeles militä

rernas ifrando för ett förbättradt försvar i

ej ringa min härleder sig från krigsbegär

och längtan efter att kunna inveckla vårt

land i internationella äfventyr. Föredraget

oetonar först och främst det oriktiga i en dy

lik föreställning. Kriget är den förfärligaste

af alla nationella olyckor — de offer, som

bringas för dess förekommande, kunna ej

varda för stora. Och för en nation i vårt

läge finnes ej någon annan utväg härut

innan än att så laga, att den neutralitet, som

vi så ifrigt eftertrakta, också verkligen kan

försvaras. Endast då hafva vi något så när

säljer utsigt att få, såsom vi önska, lefva i fred

och lugn samt cj bry oss örn andras tvister

Alen utan förmåga att verksamt häfda vår

neutralitet utmana vi i sjelfva verket in

kräktaren a:t kränka densamma och rycka

oss in i världsdelens strider. Denna sak

är så klar, att den borde vara tydlig för en

och hvar. Men icke förty synes den vara

obegriplig för många.

Det ifrågav. föredraget lydde enl. refe

ratet på följande sätt:

Kriget har sedan äldre tider varit omgifret

mod ett skimmer af poaai, hvilket emellertid för

våra dagars realistiska uppfattning allt mora för

bleknar för att låta verklighetcu framträda i ali

sin vederstyggliga nakenhet. I sjelfva verket

eger krigot blott föga af poesi. Det erbjuder

en bild af allenast fasa och förstörelse. Knap

past någon Ber deri något lockande; ingen mi

litär i våra dagar kan anse det såsom något

önskvärdt. Man måste räkna med kriget såsom

en möjlighet, en fruktansvärd möjlighet, och be

reda sig derpå på samma sätt sorn man i hvarje

samhälle beroder sig att möta en uppkommande

eldsvåda, just för att afvärja dess faror.

Också är ett af de sätt, hvarpå man täukt

sig hindra möjligheten af krig dot, att man hos

en och hvar sprider kännedom örn allt det fruk

tansvärda elände kriget medför. Blottandet af

alla krigets styggelser, obarmhertigt bortryckande

till Bista fliken af det poetiska hölje, hvarmed

skalder och skriftställare täfiat att omgifva det,

är derför icke on sak att klandra, utan snarare

förtjenstfullt. Må krigets verkliga bild i all dess

Bkräckinjagando fasa framsträda för allas ögon,

må man lära sig att frukta det såsom något för

skräckligt, såsom det ock är, och man skall

bättre inse den oundvikliganödvändigheten attvärna

sig deremot.

Man bar föreslagit mångå olika sätt att skapa

detta värn. Ett af dessa är s. k. internationella

skiljedomstolar, hvilka skulle på fredlig väg ut

jemna tvistigheterna staterna emellan och skipa

rättvisa mellan nationerna. Den tanke, som lig

ger till grund härför är sund och god, och har

redan i enstaka fall, då båda parterna visat sig

villiga att hörsamma domen, burit god frukt.

Så i den invecklade Alabama-tvisten mellan Eng

land och Nordamerika, så nu under seuaste år i

tvisten mellan Tyskland och Spanien om Caro

linerna. Men finnes oj denna goda vilja, vägrar

den ina eller andra parten att foga sig efter

domslutet, blifver detta antingen maktlöst eller

m&sto understödjas med vapenmakt. Då månås

dock kriget fram just af det, som skulle före

bygga kriget.

Tänker man sig en permanent skiljedomstol

bildad i Europa och sammansatt i förhållande

till folkmängden, skulle Ryssland i densamma

disponera lika många röster som hela Tyskland,

Österrike, Bulgarien och Turkiet tillsammans samt

de öfriga stora staterna i proportion, medan de

små ländernas representation skullo blifva nästan

ingen. Det tyska förbundet, sora bildades år

1815 utgör en illustration i förminskad skala

till huru en dylik domstol skullo verka. En

förbundsdag skulle der afgöra alla tvister, som

kunde uppkomma mellan de skilda staterna, och

en stående förbiradsarmé skulle gifva kraft åt

förbundsdagens beslut. Allt gick bru tills ko

nungen af Danmark förklarade sig ej vilja i fråga

om Holstein, som var en tysk förbundsstat, åt

lyda det f/ilda utslaget. Förbuudsarmén ryckte

an för militärisk exekution och krig uppstod

alltså. Detta krig ledds åter till ett annat, då

Preussen och Österrike råkade i delo om rofvet.

Förbundsdagen anmodade båda makterna att af

väpna, de lofvade båda detta, ingen af dem

tänkte på krig, Preussen fordrade blott att Öster

rike först skullo afväpna och Österrike att Preus

sen skulle göra det först; icke hade h. m:t ko

magen af Preussen den ringaste afsigt att an

falla kejsaren af Österrike och icke hade h. m:t

kejsaren ens en skymt af någon tanke att an

falla konungen. Ett par dagar efter sedan dessa

försäkringar utbytts var krigsförklaringen utfär

dad och stod kriget i ljusan låga. Så mycket

värde låg i detta fall i de afgifna löftena och

i förbundsrådets skiljedom.

Men det är de stående härarne, kejsnrne och

kouungarne, som vilja krig. Voro det repu

blik oeh funnos inga soldator, så skullo krig ej

uppstå I Det kan uppstå äudock. Vi so Nord

amerikas förenta stater. Der utbröt 1860 ett

krig, som kostade 600,000 menniskor lifvet,

och vållade mer än 2 millioner blesserade, för

ödde industrier och drog i krigsumgälder milliar

der dollars, oaktadt don stående armén blott

▼id krigsutbrottet bestod af 10,000 man. Det

var slaffrågan och kanske än mer tullfrågaD, som

gaf upphof till detta krig, hvars blodighet och

fasor ökades just deraf att dot ej utkämpades

mellan disciplinerade soldater. Hvarje krig eger

nog sin orsak, om ock donna kan vara af skilj

aktig art.

Ett annat värn mot kriget har man velat se

deri, om vårt land kunde vinna en garanterad

neutralitet i likhet med hvad Schweiz och Bel

gien redan ega, d. v. s. att Euiopas alla stor

makter gåfvo oss svart på hvitt att, huru för

hållandena än gestaltade sig, skulle vår neutra

litet blifva okränkt. Finge vi en dylik neutra

litet garanterad, så kunde vi vara trygga, menar

man, att få sitta i orubbadt bo, huru krigets

fasor än måtte rasa utanför vårt land, och vi

akullo till och med kunna våga an afväpning, ty

ingen skulle tänka på att angripa oss. Tyvärr

gestalta sig förhållandena ej så lyckligt i verk

ligheten. Det vore ju möjligt att vår diplomati

skulle, om den gjorde framställning derom, kunna

utverka någon slags neutrolitetBförklnring, som i

sväfvande ord lofvade ingenting och som i det

afgörande ögonblicket för ingen blefve bindande;

men detta vore ock allt. Vi ha redan i viss

mån en dylik neutralitetsakt i den s. k. Novem

bertraktaten af 1855, hvari England och Frank

rike förbinda sig att hålla vårt område okränkt

för Rysslands angrepp. En hvar kan emellertid

lätt tänka sig hvad värde en dylik försäkran från

Frankrike nu skulle ega, med. den vänskapliga

hållningen mellan detta land och vår östra gran

ne. Och ser man till de länder, som redan ega

garanterad neutralitet, våga de väl afväpna? Den

bekante engelska fredsväunen Cobden föreslog en

gång, att Belgien i förlitande på sin neutralitet

och Englands skydd skulle upplösa sin här. Det

svarades från Englands egen sida: Hvem vill

kämpa för ett folk, som ej sjelf vill strida.

Under senaste fransk-tyska krig utfärdade fält

marskalken Moltke en högqvarterserder, hvari han,

trots Belgien» neutralitet, befalde de li tyska hären

att dit förfölja fienden, om den riktade sitt åter

tåg dit. Och röster hafva höjt sig, som förkla

rat Belgien vara en ej osannolik skådeplats för

ett eventuelt krig Frankrike—Tyskland. Också

kostar Belgien otroliga summor på sina befäst

ningar, och dess militär eger en mångdubbel

öfuingstid mot vår. Likaså är förhållandet i

Schweiz. Senast Ilar man dor anslagit 13 mil

lioner francs till anskaffande af nya ropetergevär,

milisen är tjenstpligtig till sitt 55 år och stora

befästningar anläggas. Detta j Schweiz med dess

garanterade neutralitet. Här i Sverige började

man 1819 att bygga Karlsborg, och går allt väl,

kan man hoppas att hafva hufvudfästningen fär

dig år 1915, om ej något träder emellan innan

dess.

Man får sålunda ej öfverskatta betydelsen af

dessa medel till krigets afvärjande med fredliga

medel. Dessa äro nog i sig sjelfva gods, men

öfverskattar man dem, råkar man lätt in på dröm

merier, hvilka åter led» till bola försvarsfrågans

undanskjutande, tron att alla utgifter för krigs

väsendet äro bortkastade penningar, en formlig

leda för allt hvad sorn rör landets försvar samt

redlöshet, när faran står för dörren.

Finnes då rakt intet medel att undvika krig?

Kunna vi ej under alla förhållanden förklara oss

sjelfva neutrala. Jo, visserligen. Frågan blif

ver blott om de kring oss stridande makterna

godkänna denna vår neutralitet. Gustaf IV Adolf

förklarade för Ryssland, att vi ville vara neu

trala. Ryssland gick in härpå med det lilla vil

kor att vi stängde Östersjön för egelstnännen,

d. v. s. förklarade England krig. Detta var

hvad Ryssland då menade med neutralitet. Neu

tralitet kan helt enkelt ej tänkas utan medel att

upprätthålla den. Om England i ett kommanda

krig till exempel skulle finna Gotland lämpligt

såsom en flottstation och der fatta fast fot,

skulle detta upphäfva vår neutralitet gent emot

den andra stridande makten. Denna skulle å

sin sida göra anspråk på ett lika värdefullt fot

fäste eller lika god förmån. Neutraliteten upp

hör med samma den kränkes. Derför måste vi

ega nog kraft att värna vår egen neutralitet.

Då först blifver denna verklig oeh kunna vi

hoppas att bovara den i ett blifvande krig; eljes

är den ett tomt, ord, på hvilket är fnrligt att

bygg*-

Man säger: år efter är hafva millioner off

rats på försvaret, alla dessa pengar äro bort

kastade, ty vi hafva haft en 75-årig fred. Ditt

hus har kanske likaledes stått i 7 5 år och du

har år efter år betalat din brandstodspremio der

för. Åro dessa pengar bortksBtade, hafva de ej

under denna tid boredt dig trygghet. Du säger:

dot har ej brunnit på 75 år, det kommer nog

ej att brinna nu heller och du upphör att be

tala premier. Någon tid derefter brinner dock

huset. Då äro alla dessa pengar bortkastade

och du bar intet. Må man vakta sig att det ej

så g&r med vårt försvar. Dessa penningar, som

offras derpå, äro premier, för hvilka vi trygga

oss för krigets fasor liksom brandstoden skyd

dar oss för eldsvådans förluster. Det är en dyr

premie, men den är oundviklig.

Enda utvägen att få behålla freden är att

städBe vara beredd för kriget. År det då möj

ligt för oss att utan att sjelfva digna under för

svarsbördan värna vår neutralitet? Ja. Genom

vårt lands hafomflutna läge blifver ett fiendtligt

angrepp mot oss förbundet med så stora svårig

heter och kostnader, att äfven don mäktigaste

stormakt måste betänka sig mor än en gång, in

nan den gör ett dylikt anfall. Kostnaden för

att hit införa en här på allenast 50,000 man

skulle redan medföra oerhörda utgifter för an

griparen. Och vi hade redan nu att ställa mot

honom ett utmärkt soldatmatoriel. Tyvärr sak

nade dock detta den utbildning och den utrust

ning, som är af nöden för våra dagars strids

föring. , , ,

Huru skulle det aflöpa till exempel för våra

beväringsynglmgar, i hvilkas händer man vid öf

ningarna, af berättigad fruktan för olyckshändel

ser, knappast vågar lemna ett skarpladdadt ge

vär, om de nödgades att Tycka an mot en fi

ende, som i motsats till öfuingsfältets pappfigu

rer sjelf besvara elden mod skarpa skott. Och

måste det ej ligga lundets qvinnor i synnerhet

om hjertat att tänka, det deras söner skulle,

ifall de sårades, ömkligen omkomma af brist på

ordnad sjukvård, eller utsättas för hunger och

elände af brist på ordnad tillförsel af lifsföruö

denhetor. Det är dock ett faktum, att fem af

rikets sex militärfördelningar sakna den s. k.

trängen, hvilken har att sörja för dessa behof.

Man kunde ock tänka sig att en fiende an

grepo oss norrifrån. Norrland erbjudar de allra

gynsammasto betingelser för ett framgångsrikt

försvar. De yppersta försvarspositioner finnas

och en fiendes framryckande kundo vara nästan

omöjligt, om hinder stäldes i hans väg. Men

för hela öfro Norrland finnes en enda bataljon,

Norrbottens fältjägare, mon intet artilleri och

iutet kavalleri. Åf alla Europns länder finnas

blott få, som så lätt låta sig försvaras Born

Sverige och der ett effektivt försvar kunde ord

nas med så ringa uppoffring som här. Må hvar

och en derför verka i sin stad och efter sin

förmåga för ett dylikt ordnande. Detta är en

fosterlandets sak, som hvarje svensk man och

qvinna måsto göra till sin ogen.

Norrköping den 2 April.

Med Norrköpings folkbanks full

mäktige egde i går afton sommanträde

ruin. Dervid bestämdes, att styrelsen eger

att under nästföljande tolf månader upptaga

lån till högst 75,000 kronor och att bola

gets aktier få i banken belånas till högst

75 procent af nominella värdet. Derjemte

föredrogos styrelsens årsberättelse och revi

sionsberättelsen. Till fullmäktiges ordförande

och vice ordförande valde* hrr L. Westman

och Arvid Palmgren.

Ännu flera vårtecken. Vattenpa

viljongen i Norra promenaden kommer

inom kort att öppnas för den törstande all

mänheten, sedan vinteromhöljet kring nämde

paviljong nu blifvit borttaget.

— Sjöfogel (knipor) fans i dag till salu

vid Fiskarhamnen. Den var dock ganska

dyr, 1 krona 75 öre pr par.

Sjöfarten. Ångaren Hebe uppkom i

vår hamn i dag, medförande såsom last göd

ningsämnen, hvilka genom hr E. Ringman

skola härifrån afsändas till Mjölby qvarn

aktiebolag. Fartyget anlände från Eng

land.

Konkursärende. Staten i handelsid

kerskan Johanna Kristina Carlssons vid

Norrköpings rådhusrätt anhängiggjorda, i

dag beedigade konkurs upptager: tillgångar

1,502 och skulder 1,537 kronor. Till god

man utsågs v. häradshöfdingen N. Stråhle

och till rättens ombudsman v. häradshöf

dingen C. Forssell.

Väderleksuppgift. (Från Meteoro

logiska eemralanstalten i Stockholm i dag):

Högt lufttryck, aftagande mot norr och

nordost. Svaga nordiiga eller vestliga vin

dar och mestadels klart väder i Sverige.

Utsigter: Svag nord eller vest, klar eller

halfklar himmel.

Rådman Linds samtlige arbetare

vörö i går, deras husbondes begrafningsdag,

af sterbhusdelegarne inbjudno till aftonmål

tid å källaren »Spiran».

Beslagtaget kött. I dag lade sunhets

polisen beslag på köttet efter ett slagtadt

får, till salu fördt å Gamla torget. Köttet

besigtigades sedermera af veterinär, som för

klarade detsamma odugligt till mennisko

föda, hvarefter det genom polisens försorg

oskadliggjordes och nedgräfdes utanför sta

den.

Se efter barnen! Denna uppmaning,

flerfaldig» gånger i denna tidning uttalad,

vilja vi nu åter upprepa, då den tiden kom

mit, då små barn släppas ut på ensam band

i det fria. En särskild anledning till of

vannämda uppmaning i dag är, att i polis

kammaren blifvit anmäldt, att en liten

goise gått bort från sitt hem utan att åter

komma.

En asfalt- oell cementgjuterifabrih

kommer att inom kort härstädes anläggas.

Den skall förestås af herr E. Folcker från

Stockholm, hvilken varit anstäld vid Skån

ska cementgjuteriet derstädes. Hr F. be

finner sig för närvarande i Norrköping för

affärens ordnande, förhyrande af lokal etc.

Mosaikinläggningar i förstugor och dylika

arbeten skola jemväl vid den nya fabriken

utföraB.

Ett offer för sin glupskhet. Vid

middagens intagande i går å fattigarbets

huset härstädes fick ett af hjonen, en 80

års gammal gubbe, ett köttstycke fastsit

tando i balsen, hvaraf han afled. Han var

till hälften en idiot, som plägade hafva för

vana att nästan sluka maten.

Arbetareföreningen. För denna för

enings ledamöter och medlemmarne af des

sas familjer anordnas nästa Söndag (Påsk

dagen) en musikalifk-dramatisk soaré, hvars

program kommer att upptaga: musik och

sång, uppförandet af en teaterpjes: »Herr

Ullströms mottagning», hvarjemte en balett

utföres af åtta damer.

' Entrén blifver 25

öre. Ledamöterna skola bära sina förenings

tecken.

Emigrationen till Amerika. Emi

granter hafva både i går och i dag begifvit

sig härifrån med jernvägståg, både norr

och söderut, för att. öfver Göteborg fort

sätta resan till Amerika.

Rådmanstjensten i Söderköping, som

är ledig, har sökts af bankkamreraren C. L.

Lundström och handlanden J. A. Lund

ström.

Anslag till vä g undersökningar

Kongl, majit har beviljat till understöd för

undersökningar angående vägare anläggning

eller förbättring inom Östergötlands län

1,000 kronor.

Dödsfall. (Östg. Korresp.) Den 30

Mars Biled å egendomen Hållingstorp i

Kristbergs socken arkitekten Johan Robert

Nyström i en ålder af 72l/2 år. Han var

född den li November 1817 i nämda eoo

ken,|der hans förfäder bott åtminstone sedan

förra århundradet. Föräldrarne voro den

såsom framstående arkitekt kände direktör

A. B. Nyström och hans maka M. Lars

dotter. Under faderns ledning fick N. redan

tidigt inblick i och kännedom örn bygg

nadskonsten. Fadern hade kort före sin

död år 1849 åtagit sig att utföra restaura

tionen af den då i hög grad förfallna dom

kyrkan i Linköping, men då detta restaura

tionsarbete skulle taga sin början, afled han.

Det storartade restnurationsarbetet — man

befarade vid denna tid t. o. m. kyrkans

nedstörtning — blof då uppdraget åt hans

söner, den nu aflidne jemte bans äldre bro

der, den år 1886 aflidne direktören och

riddaren A. J. Nyström. I saknad af me

del fortgick denna mödosamma reparation

under loppet af omkring 20 år eller under

åren 1849—1870. Planen till restauratio

nen var uppgjord af professor Brunius och

under densammas utförande lemnades äfven

värdefulla råd af professor F. W. Scholan

der. Det mödosamma arbetet blef, som

sagdt, utförd! af de båda bröderna, och ge

nom den omsorg, den omvårdnad oeh den

skicklighet, med hvilken de utfördo detta

sitt maktpiliggande arbete, hafva dessa

båda bröder för alltid förenat sina namn

med den gamla storslagna tempelbyggnaden.

Såsom ett erkännande af N:s förtjenster

vid detta byggnadsarbete tilldelades honom

Wasaordens riddartecken. N. var äfven

jordbrukare, och han egde och bebodde

under långliga tider Hållingstorp i ofvan

nämda socken, hvilken gård redan farfadern

egde. N. egde inom sin ort en stor vän

krets. Han var aldrig gift samt Börjes när

mast af tvänne efterlefvande bröder.

Städernas allmänna brandstods

bolag. I Linköping varande delegare i

detta bolag voro, skrifver Östg. Korresp ,

i Måndags afton af stadens brandstods

komité kallade till sammanträde å rådhuset

för att öfverlägga om ett af dertill utsedde

komiterade i Upsala uppgjordt förslag till

ändringar i nu gällande reglemente för bo

laget. Till ordförande vid sammanträdet ut

sågs bankdirektör Aug. Neuman. Tryckta

exemplar af det ifrågavarande förslaget voro

utdelade bland de närvarande delegarne.

Förslaget upplästes punktvis, hvarefter diskus

sion om de föreslagna ändringarna egde rum.

I denna diskussion deltogo hrr bankdirektör

Neuman, doktor Wallinder, apotekaren Lundgren,

hofslagaren Köhler, direktör Hammarström samt

byggmästarna Påhlman, Olsson, Oskar Nylander

och J. A. Johansson.

Förslaget antogs i de flesta punkter, men i

några fall godkändes detsamma ej.

I § 25 hade föreslagits att inträdesafgiften

skulle under Leta året erläggas med fulla be

loppet enligt tariffen, men under do två följande

åren med endast halfva beloppet, samt attårsafgif

ten sedermera från och med 4:de året skalle utgå

med 40 procent af inträdesafgiften. Mötet be

slöt att inträdesafgiften skulle, såsom hittills,

erläggas med lika belopp uudor tre på hvar

andra följando år, samt att årsafgiften, enligt

förslag af hr Neuman, skulle ntgå med 30

procent of inträdesafgiften, i stället för som

nu med 20 procent.

I § 33 mom. 2 hade föreslagits, att orden

»eller ny egare» skulle utgå. Mötet ansåg att

dessa ord gerna kunde qvarstå, hvadan ändrings

förslaget i denna punkt afslogs.

I § 63 hade föreslagits att komitéorna skulle

rara berättigade att såsom ersättning för sina

besvär uppbära forn procent af uppburna och

redovisade inträdes- och årsafgifter samt två

procent & extra afgifter. Nn utgår denna er

sättning med fyra procent å både ordinarie och

extra afgifter. Mötet ville ej medgifva någon

förhöjning till komitéema för den ordinarie

uppbörden, men gillade förslaget att nedsätta

ersättningen för uppbörden af de extra afgifter

na från fyra till två procent.

De vigtigaete af de nu föreslagna förändrin

garna äro, att styrelsen skulle få makt att höja

afgifterna för försäkringen i eldfarliga städer

samt att kontrollera vattenledningarna med der

till hörauds slangar i städer, som erhållit 20

procents nedsättning i afgifterna och att åter

taga den beviljade nedsättningen, oro nämda in

rättningar ej äro i godt stånd. Derjemte skulle

komitéernas beslutanderätt i åtskilliga vigtiga

fall öfverflyttas till styrelsen ooh komitéema

hädaneftar mera vara rådgifvande än beslutande.

Styrelsen skulle äfven få rätt att tillsätta ord

förandeplatsen bland komiterade.

Sedan diskussionen om de föreslagna regle

mentsförändringarn» afslutats, framstälde bygg

mästaren Påhlman till ordföranden en fråga,

huruvida bolaget har företrädesrätt till uttagande

af extra afgifter nti de i bolaget försäkrade fastig

heterna eller em inteckningshafvarens rätt går före

bolagets. En sådan rätt framför inteckniogs

hafvare eger Stockholms brandförsäkringsbolag.

Som ej någon af de närvarande kunde besvara

denna fråga, mon vigtigt är att nu, då så stora

extra tillskott skola af fastighetsegarne erläg

gas, få densamma nöjaktigt besvarad, beslöts

att frågan »kulle i mötets protokoll iutagas för

att till styrelsens besvarande öfverlemnas.

Härefter egde en förberedande öfverlägg

ning mm, örn huru mångå ombud, som af bo

lagets delegare i Linköping böra utses till bo

lagsstämman för att talan skulle kunna förås

för hela det i bolaget försäkrade beloppet. Man

antog att 8 ombud sku le behöfva sändas, men

närmare uppgift härom skulle erhållas till det

sammanträde, som framdeles skulle ega rum för

val af dessa ombud. Till ombud föreslogos

emellertid nu följande personer: hrr bankdirek

tör Neuman, byggmästare Påhlman, doktor Wal

linder, apotekare Lundgren, direktör Hammar

ström, hofslagaren Köhler, direktör Åbom och

byggmästare Ohlsson.

Stiftsnyheter.

Förordnade äro af domkapitlet: kom

ministern F. V. L. Kernell att jemte egen

tjenst från den 1 dennes bestrida pastoral

vårdon i Rök och Heda; komministern J.

G. Kinnander att från den 26 sistl. Murs

till den 30 April jemte egen tjenst uppe

hålla pastorelvården i Fornås och Lönsås;

f. d. sjömanspresten J. A. Axelsson att från

den 26 sistl. Mars tillsvidare tjenstpöra så

som pastorsadjunkt i Mogata och Börrum.

Fångvårdsstyrelsen bar ntnämt ooh

förordnat e. o. amanuensen hos styrelsen, t. f.

revisern K. A. Lindström att vara revisor bos

styrelsen, samt konstituerat och förordnRt e. o.

hofrättsnotarien, t. f. kronofogden i Torneå

fögderi N. A. Burman att vara direktör vid

kronohäktet i Haparanda ooh komministern A.

F. Lindblom att, från och med den 1 näst

kommande Maj, vara predikant vid läusfängelset

i Kalmar.

Till sjöfartskomiténs begrundande

erinrar en sakkunnig meddelare till Nya D.

Alléh, en vigtig omständighet inom våra sjö

fartsförhåliandeD, nämligen örn bogserbåts för

hållande till det bogserade fartyget. Sedan

1881, då i Sverige skyldigheten att taga lots

nppbörde ooh allmän lotsfrihet blef införd, ombe

sörja bogsetbltarne näst| uteslutande all lotsning

af segelfartygen i våra skärgårdar, men utan

att stå i något som helst ansvar för det bog

Berade fartyget, vare si beträffande grund6töt-

ning eller sammanstötning med andra fartyg

— något som icke kunnat undgå att framkalla

obehagliga öfverraskningar, enär befiilhaf varti e

å do bogserade fartygen i allmänhet hysa den

föreställningen, att bogserbåten till honom står

i samma ansvar som lotsen, i fall sådan anlitas.

Flera grundstötningar och olyckshändelser vid

bogseringar hafva under de senare åren inträf

fat; ooh då segelfartygets befälhafvare eller

rederi sökt ersättning för liden skada, hafva de

i regeln fått det svaret, att bogserbåten endast

åtagit sig bogsering, ej lotsning. Emellertid

Sr, enligt lotsförordningens § 29, bogserbåt

skyldig att betala halfva lotspenningar för det

bogserade fartyget, hvilken afgift uttags» af

detta utöfver dsu öfvereuekomna begseringsaf

giften. Det ligger ju dä mycket Dara till hands

att antaga, att bogserbåten tjenstgör äfven som

lots, ooh det sy-nes, som örn det icke vore för

mycket hegardt, att den i dylikt fall skulls an

svara äfven sorn sådan. Som sagdt, är detta

emellertid icke förhållandet ; och det vore derför

nödigt, att ett lagstadgaude tillkomme, Born

ålade bogserbåt samma an.var oell skyldighet

som lots, elior att ersätta förlusten »å långt

han förmår, då olyckshändelse eller skada bo

visligeu tillkommit genom slarf, okunnighet eller

bristande uppmärksamhet å den persons sida, som

har befälet på dousatnma. Sjöfartskomitén torde

säkerligen kunna påfinna något sätt att afbjslpa

denna brist.

Dödsfall. Nättén till sistlidne Måndag

afled å Sofiahemmet i Stockholm kronofogden i

Norra Roslags fögderi Johan Peter Aréhn efter

UDdergången operation för kräfta i halsen.

Aréhn föddes 1826 och ntnärodos till kronofogdo

1877, sedan han i flere år bestridt en af de

mi indragna expeditioDskrouofogdetjensterna.

Han var den siste expeditionekronofogden i

Stockholms län och måbända äfven i bela riket

Deri nya post

förbindelsen med ut

landet. Lund den 1 April För utrönande

af Lund—Trelleborgs jernvägs lämplighet som mel

lanlänk vid den projekterade nya postförbiudelgcn

med utlandet anatälles i morgon profkörning, hvartill

stadsfullmäktige inbjudits.

Döende påträffades, skrifve» från Stock

holm i Dagens Nyb., i g&r kl. 6,25 på morgonen

muraren Frans Johansson. Han låg i förstugan till

huset JM 38 vid Karlavägen med ett större krossår

i hufvudet. Ilan transporterades af kamrater vid

bygget i anskaffadt åkdon till Sabbatsbergs sjukhus,

mea var vid ankomsten dit redan död. Det dö

dande krossåret antages ha uppstått genom någon

nedfallande bjelke eller planka. Likot affördes under

gårdagen till bårhuset.

Saint-Saéns försvinnande. Dot

enskilda telegram från Paris, som vi efter annan

tidning återgifvit om detta försvinnande, tyckte* ej

varit tillförlitligt. Der sades, att Saint-Saéns tele

graferat från Azorerna, att han befinner sig der i

bögönsklig välmåga. Emellertid lär det ej finnas

någon telegrafisk tråd mellan nämda ögrupp och

Europa. Saint-Saéns skulle hafva varit sedd på

Azorerna, heter det, men bekräftelse på detta rykte

har ej ingått. Deremot har det uppdagat», att kom

positören, innan han lemnade Frankrike i Oktober

förlidet år, skulle ha skänkt sin födelsestad Dieppe

alla sina konstföremål, på hvilka han satte stort

värde.

Senaste telegram.

Nytt härordningsförslag.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

"Stockholm den 2 April. Ett nytt hiirord

ningsförslag torde — skrifver »Vårt Land»

för i dag — snart komma att se dagen.

Det är, åtminstone i hufvudsak, samma för

sleg som förra året under under krigsmini

sterns ledning utarbetades i kommandoexpe

ditionen, men som i elfte stunden dömdes

till hvila, då regeringen beslöt erbjuda riks

dagen 10 procents skatteafskrifning mot ök

ning i de värnepligtiges tjenste- och öfnings

tid. Det nya förslaget, som blir temligen

genomgripande, hvilar på idén om allmän

värnepligt med utlottning, och bestämmer

för hvarje rekryt en öfningstid af 1 år med

30 dagars repetition derefter. Huruvida

förslaget kommer att framläggas redan för

denna riksdag, derom vet ryktet icke att

omförmäla något bestämdt, men åtskilliga

tecken lära tyda derpå, exempelvis det att

arbetet på förslaget bedrifves med stor skynd

samhet.

Beviljadt afsked.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 2 April. Afsked bevilja

des i går musikdirektören vid Helsinge re

gemente F. W. Ringvall. Till hans efter

trädare har blifvit antagen musikdirektören

C. A. Clementz. Hr Ringvall kunde samma

dag fira sitt 50-års-jubileum i statens tjenst.

Donationer med anledning af silfver

bröllop.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 2 April. »Simon och Ma

thilda Sachs pensionsfond», är namnet på

en fond, bildad i dag af hr oeh fru Simon

Sachs å deras silfverbröllopsdag och till hvil

ken de *känkt 10,000 kr. Denna fond

(

jemte förut befintliga 2,300 kr. utgör grund

valen. Fonden afser att bereda pensioner

åt hos firman anstälda behöfvande personer,

eller åt dem, som der förut haft anställ

ning under minst 6 år, samt åt sålunda q va

lificerades familjer. Dessutom hafva hr och

fru Sachs i dag skänkt 3,000 kr. till Sofie

hemmet, 1,500 kr. till israelitiska sjukhjelps

och begrafningssällskapet 1,000 kr. till ar

betarinstitutet och 1,000 kr. till Nya barn

sjukhuset samt 1,500 kr. till fördelning bland

den mosaiska församlingens fattige.

Män a dsmötet i Söderköping idag

var — meddelar vår korrespondent derstä

des — gynnadt af det vackraste väder och

var mycket talrikt besökt, hvartill bidrog,

dels att ångbåten Ragnhild redan nu kun

nat öppna eina reguliera turer mellan sta

den och skärgården, och dels att vägarne,

tack vare några dagars torka, blifvit lättare

att trafikera. Omsättningen tyckes hafva

varit ganska liflig: såväl på kreatursplatsen,

der det var lik tillgång på boskap, som på

Hagatorgiet, hvarest som vanligt fans godt

om skodon, kläder, bleck- och kopparsaker

m. m. Oxar kostade 250 å 400 kr. paret,

kor 80 å 125 kr. stycket och tjurar 80 h.

185 kr. stycket. Fårkött betingade 6 kr.

pr 20 skålp., fläsk 80

öre pr kg, nötkött

60 h 80 öre pr kg. Agg kostade 75 öre

pr tjog och smör 80 öre pr skålp. Potatis

såldes tili 4 kr. tunnan, ké ;er till 3 kr.

Sida 3

NORRKÖPINGS TIDNINGAR Onsdagen den 2 April 1890.

tunna!), hafre till 1,10 kr. pr 20 skålp., äpp

len till 25 öre, gurkor 25 öre, rödbetor 8

öre, palsternackor 27 öre, morötter 5 öre

och jordärtskockor 12 öre, alli pr Iner. Lök

kostade 75 öre pr kg, pepparrot 50 öre och

bruna bönor 35 öre pr gamma vigt. För

barrved begärdes 7 kr. och för björkvec

10,50 kr. pr famn. Af bräder fans ett

mindre parti, likaså af laggkärl och möbler.

Funnet lik. Från Söderköping med

delas os* i dag:

I dag på förmiddagen har i Göta karal

midt för de s. k. kanalmagasinen hittats

liket af en sedan i Lördags afton förevun

nen skeppare från Gryt vid namn Anders

Svensson, hvilken sedan en månads tid vi

stat* vid härvarande skeppsdocka, der en

honom tillhörig skonare Elisabeth varit för

lagd i vinterqvarter. Svensson hade i Lör

dags afton gått in till staden i någon ange

lägenhet och har sedermera ej afhörts förrän

i dag, då i följd af att kanalen blifvit ur

tappad, hans döda kropp påträffades. I gytt

jan några meter från kajmuren kunde man

tydligen se spåren af hans fötter. Ett rykte,

att han skulle hafva haft cirka 1,100 kro

nor på sig, är tydligen alldeles ogrundadt,

ty då liket unders öktes, påträffades blott

några få kronor, hvilka nog också fått med

följa som god pris, om, såsom några antaga,

han skulle hafva blifvit rånad och sedan

skuffad i vattnet. Antagligt är väl, att han

haft nämd» penningsumma förvarad i sin

kista i bostaden vid skeppsdockan, hvarom

en blifvande undersökning kommer att lemna

upplysning. Den omkomne var en ung man

»f cirka 30 års ålder och ogift.

Målet mot förre auktionsförestån

daren G. O. Dahlstedt i Linköping.

Från Linköping meddelar vår korrespondent

i dag: Göta hofrätt har genom den 2 dennes

meddeladt utslag på besvär af stadsfiskalen

Frick i Linköping samt med upphäfvande

af dervarande rådhusrätts utslag dömt förre

föreståndaren för Linköpings auktionsverk

G. O. Dahlstedt att jemlikt § li i 25 kap.

strafflagen för förskingring af auktionsmedel

hållas till straffarbete i 6 månader, äfven

som förklarat Dahlstedt ovärdig att i rikets

tjenst nyttjas. Såsom vi förut onanämt, fri

kände Linköpings rådhusrätt Dahlstedt från

allt ansvar i målet. Hofrättens utslag har

af konungens befallningshafvande i länet

denna dag öfversändts till magistraten i Lin

köping för verkställighet och redovisning i

laga ordning.

1 flyttningstid en. Från Stockholm

skrifves i Dagens Nyheter: Ett af de vid

.flyttningstiden sedvanliga, oefterrättligt höga

flyttlassen, förspändt med två hästar, kom

i går kl. e. m. körande Hornsgatan utför.

Midt för «4? 5 nämda gata råkade hästarne

i vildt sken och åstadkommo i den alltid

starkt trafikerade gatukorsningen af Göt

och Hornsgatorna stor panik. Anblicken

— körsvennen satt öfverst på det väldiga

lasset — var ganska hemsk; också hördes

skrik och rop ifrån alla håll. I backen midt

för källaren Pelikan valte lasset, slungande

möbler och allt rundt omkring, så att gatan

i ett ögonblick var öfversållad af sönder

slagna tallrikar, speglar, stolben, halfva

byrålådor o. s. v. Körsvennen, som alla

antogo vara ihjälslagen, var dock vid lif,

ehuru illa slagen, o

eh fördes af polis till

närmaste fältskär. Ängspårvagnen var, då

hästarne kommo i eken, ej synlig, hvadan

han denna gång åtminstone ej var skuld till

olyckan.

jEtt sjunde fall af tyfus har inträf

fat i Stockholm. Det är nu en sköterska

å epidemisjukhuset vid Hornsgatan, som

drabbats af sjukdomen, Hon har haft tyfus

patienter att vårda.

Strejk. Malmö den 1 April. Strejk ut

bröt i förmiddags bland murerihandtlun

garne vid byggmästaren Mullers byggen

vid valsqvarnen och Davidshallbron. Do

strejkande fodra löneförhöjning. I anled

ning af strejken äro murarne arbetslösa.

Allmän lockout från byggmästarnes sida

förväntas.

Kakelugnsmakarestrejk i Sunds

vall. Sun dsvall den 1 April. Kakelugns

makarne vid Åkerlindska fabriken i Sunds

vall strejka, emedan nämda firma vägrat att

aflöna i likhet mod öfriga arbetsgifvare inom

facket.

Teaterbyggnaden i Kristiania. Kri

stiania den 1 April. Arkitekten N. Carls

son, hvilken hpallats till medlem af den

komité som skall bedöma täflingsritningarna

till den nya teaterbyggnaden i Kristiania,

hitväntas om Torsdag tillika med komiténs

andra svenska ledamot direktör Josephson.

Finanslagen. Köpenhamn den 1 April.

I folketiDgot uppläste i dag presidenten ett

förslag från vensterns styrelse till beslut,

innehållande en skarp protest mot landstin

gets resolution beträffande finanslagen. Oppo

sitionen gaf anslutning till prostesten genom

att resa sig. Riksdagen afslutades kl. 5.

Köpenhamn den 1 April. Det af ven

sterns styrelse af folketinget framstälda

förslag till beslut lyder: Då landstinget ge

nom sitt beslut rörande finanslagen på för

hand sökte godkänna regeringens finans

administration, i strid mot landstingetsgrund

lagsenliga ställning och dess särskilda ställ

ning till riksrätten, nedlägger folketinget

protest mot beslutet, som åsidosatt författ

ningen och folketinget, framhållande folke

tinget, att regeringen må bura ansvaret för

sessionens afbrytande genoin folketingets

upplösning innan landstinget grundlagsen

ligt behandlat finansförslaget.

Köpenhamn den 1 April. En provisorisk

finanslag har utkommit, bemyndigande re

geringen att upptaga bestående skattor och

afgifter, samt att tillsvidare bestrida nödiga

utgifter för statsstyrelsens försvarliga led

ning, dock att de af regeringen framstälda

förslog till finanslagen 1890 och 1891 icke

öfverskridas. I motiveringen till lagen för

klaras, att en ordinarie finanslag icke kun

nat åvägabringas, emedan folketinget öfver

sände finanslagförslaget till landstinget så

kort tid före utloppet af det föregående

finaneåret, att landstinget derigenom var

förhindrndt att debattera örn och rösta öfver

förslagets olika poster.

iSpökeriernay i Vasastaden. I Da

gens Nyheter läses:

Öfver do sällsamma tilldragelser, hvilka vi

under rubriken »Spökerier i Vasastaden» omta

lade i vårt gårdagBnummer, Ilar nu ljus blifvit

spridt, i det »spöket» redan i Måndags afton

greps. Upplösningen är helt prosaisk. »Spöket»

har nämligen bofnnnits vara af kött och blod

samt iklädd en tjonstflickas skepelse, till på kö

pet anstäld just i don våning mot hvilken alla

attentaten varit riktade. Hon har vid förhör in

för polisen i går erkänt sig vara den som för

orsakat så inycken förskräckelse i det åsyftade

huset, nr 35 Uplandsgatan. Allt är der numera

lika lugnt och fredligt som annanstädes i Vasa

staden. Fönsterrutorna äro åter insatta och den

8kräckfnlla »spökmånaden» blott ett minne.

Misstankarne hade länge varit riktade mot on

annan i huset tjenande flicka, hvilken gjort sig

ett nöje af att håna de fruktlösa försöken att

»upptäcka spöket». Ingen hado det deremot fal

lit in att misstänka det verkliga »spöket», hvil

ket är en 17-årig flicka, som nyligen kommit

till Stockholm från landet och ansetts en smula

inskränkt. Den framgång med hvilken hon lyc

kats att under en hel månad dölja sin identitet

med »spöket» tyckes emellertid visa, att hon

eger en viss portion af list och slughet. Hon

har icke blott uppvaktat sitt herrskap, med hvil

ket hon räknar slägtskap, utan äfven sig sjelf

med hotelsebref.

Att de i trapporna och å gården posterade

vakterna, trots doras talrikhet och uppmärksam

het, icke förmådde upptäcka den hand som kros

sado glasrutorna, är mindre förvånande, då detta

skedde inifrån huset och föröfvades af tjänste

flickan, sorn sjelf, iförd karlkläder (för att ej

igenkännas af den mystiske brefskrifvare som

hotat henne?), tillhörde de vaktandes antal.

Intet ansvarsyrkande har mot flickan fram

stälts, hvadan hon bofinner sig på fri fot. Om

anledningen till hennes egendomliga tilltag att

vilja »spöka» är, ännu åtminstone, intet med

visshet kändt. Det uppgifves att hon skall ha

funnit Stockholmslifvet tråkigt och längtat till

baka ut till landet samt för att få denna ön

skan uppfyld boslutit sig för att trakassera sitt

husbondefolk. Äfven har dot påståtts att det

afslöjade »spöket» icke skulle vara normalt till

förståndet och följaktligen icke veta hvad hon

gjorde. Trots alla förklaringar hvilar det dock

ännu något gåtfullt öfver den verkliga driffjedern

till denna egendomliga hemsökelselusta af en

tjensteflicka mot sitt husbondefolk, med hvilket

hon till på köpet räknar slägtskap.

Vi torde snart bli i tillfälle att meddela när

mare underrättelser om rätta sammanhanget i

denna på sitt sätt ännu mystiska tilldragelse.

Telegram.

Studentoroligheterna i Ryssland.

London den 1 April. Daily Telegraph

meddelar att upphetsningen i Petersburg

och Moskva framkallar de största bekym

mer i regeringskretsar. Omfattande försig

tighetsmått äro vidtBgna, enär den stude

rande ungdomen vid universiteten i Charkov,

Kiev och Odessa hotar att efterapa Peters

burg- och Moskva-studenternas uppstudsig

het. Moskvas guvernör, furst Dolgorukov,

kallad till Petersburg, förklarade att lugnet

skulle återställas, örn Parovskasa-akademien

stängdes. Detta har ej besannats; orolig

heterna äro tvärtom i tilltagande, och sättaB

i förbindelse med nihilistiska agitationer.

Alla gator i Petersburg som gränsa till uni

versitetet äro besatta med kosacktrupper

Egyptiska statsskulden.

Taris den 1 April. Efter att hafva in

hemtat detaljerade uppgifter rörande under

handlingarna mellan Egypten och England

beträffande egyptiska statsskulden, fram

stälde Ribot i ministerrådet nya förslag.

Underhandlingarna sägas få ett godt resul

tat och snart kunna afslutas.

Hyllningar åt furst Bismarck.

Hamburg den 1 April. Sex extratåg af

gingo i dag härifrån till Friedrichsruh, der

Bismarcks hela familj är samlad. Från Ber

lin kommo tvänne tåg med 1,000 passage

rare. Hansestädernas senatorer gratulerade

i förmiddags Bismarck med telegram i tu

sental.

Hamburg den 1 April. »Hamburger Nach

richten» meddelar, att furst Bismarck efter

fackeltåget i går samtalade med flera af de

i tåget deltagande och svarade på frågan

örn han komme att återvända till Berlin:

»Jag visar mig måhända någon gång i riks

dagen, men vid min ålder flyttar man icke

för andra gången.» Rörande hertigtiteln

svarade fursten: »Det stod i Reichsanzeiger:

Hvad som står der är sant». Beträffande

strejkerna aade fursten: »Strejker äro öfver

gående, men värst är, när arbetsgifvarne för

lora lusten att fortsätta arbetet.»

Augsburg den 1 April. Kommunalstyrel

sen har utnämt furst Bismarck till heders

borgare.

Kejsar Wilhelm.

Köln den 1 April. »Kölnische Zeitung»

meddelar från Petersburg, att det nu är

afgjordt, att kejsar Wilhelm kommer att

bevista ryska manövrer i sommar vid Kras

noje-Selo.

Grufarbetarerörelsen I Tyskland.

Berlin den 1 April. Arbetarne vid alla

grufvor i Essenrevieret och en del af arbe

tarne vid grufvorna Bruchstrsiee och Bo

russia i distriktet Dortmund hafva slutit sig

till strejken. Vid grufvan Krone hade i

dag blott halfva antalet arbetare infunnit sig.

Vid grufvan Vollmond har strejken full

ständigt upphört.

Strejk i Lybeck.

Lybeck den 1 April. Samtlige hamnarbe

tare hafva nedlagt arbetet och fordra åtta

timmars arbetstid i stället för tio timmars,

men med oförändrad dagaflöning af 3,60 riks

mark.

Pöbelupptäg i Wien.

Wien den 1 April. Pöbelupptäg ha egt

rum i stadsdelen Favoriten, hvarvid sten

kastning förekom, så att polisen högg in.

60 muraregesäller blefvo häktade. Alla

möten ha blifvit förbjudna och värdshusen

äro stängda.

Riksdagens förhandlingar i dag.

Stockholm den 2 April kl. 2,10 e. m.

Båda kamrarne godkände i dag lagutskot

tets afstyrkande utlåtande beträffande hr

Ungers motion om ändrad lydelse af för

ordningen om allmän flottled, godkände lag

utskottets afstyrkande utlåtande örn hr Nils

sons motion om ändrade stadganden angå

ende lagfart å fång till fast egendom samt

godkände lagutskottets hufvudsakligen till

styrkande af hr Janssons motion örn än

dring af paragraf 135 skiftesstadgan.

l:sta kammaren har bifallit med 27 rö

ster mot 19, 2:dra kammaren afslagit hr

Widmarcks motion om i^K:

stadgan.

2:dra kammaren har bifallit lagutskottets

afstyrkande af frih. Bondes motion om än

dring i skjutsväsendesstadgan, likaså lista

kammaren.

I lista kammaren anmäldes att hr L. O.

Smith, som inom kort kommer att genomgå

äng af skiftes¬

en operation, sannolikt ej kan infinna sig

i Stockholm före slutet af Juni.

Sökande.

Upsala den 2 April. Adjunktsbefattnin

gen i modersmålet och i historia och geo

grafi samt i matematik i Gefle sökes af, bland

åtta sökande, extralärarne Runnqvist i Norr

köping och Westerlund i Linköping.

Dödsfall.

Umeå den 1 April. Stadsfullmäktiges

ordförande, stadsläkaren Maurits Brisman

har i dag efter en kort sjukdom aflidit sex

tioett år gammal. Han var afhållen såsom

pligttrogen och örn läkare samt högt vär

derad såsom framstående kommunalman.

Hans bortgång beklagas djupt af alla här

städes.

Slutad strejk.

Malmö den 2 April. Strejken vid tänd

sticksfabriken har afslutats med att flerta

let af arbetarne åtorgått på de gamla vil

koren.

Sjelfmord.

Malmö den 2 April. Målaren Ahlgren

har begått sjelfmord genom hängning i sin

bostad. Ahlgren, sextio år gammal, befann

sig i bergade omständigheter. Anlednin

gen till sjelfmordet är obekant.

Smörmarknaden.

Köpenhamn den 2 April. Grosshan-

delesocietetens i Köpenhamn smörnotering i

dag:

l:sta klass 84—89 kr.

2:dra » 76—82 »

3:dje » 58—62 »

4:de » 50—56 »

Allt pr 100 danska skålp. (= 117,6 sven

ska eller 50 kilo). Tendens: flau.

Hyllningarna åt furst Bismarck på hans

födelsedag.

Friedrichsruh den 2 April. I fackeltåget i

g&r afton deltogo 1,300 jernvägstjenstemän.

Det hela gjorde ett storartadt intryck. Furst

Bismarck befann sig vid tågets ankomst i

trädgården. Festkomiténs ordförande be

rörde i sitt tal Bismarcks förtjenster örn

jernvägarne. Fursten erinrade om jernvägar

nes utveckling och tackade hjertligt för ova

tionen. Under de uppvaktandes hurrarop

drog sig Bismarck tillbaka till sina rum, der

han mottog en deputation af jernvägstjenste

män.

Kejsaren bar förärat fursten utom sitt

porträtt i kroppsstorlek åtskilliga värdefulla

tobakspipor.

En deputation af studenter har hitkom

mit.

Antsslafverikonferensen.

Bryssel den 1 April. Vid antislafveri

konferensens maritima kommissionssamman

träde i dag upplästes kommissionens af Mar

tens och Baurée författade betänkande. Enig

het har uppnåtts beträffande alla punkter.

Så snart konferensen godkänt betänkandet,

är meningen söka genom en särskild lag

bok ordna slafhandelns undertryckande.

Från Portugal.

Lissabon den 1 April. Nya deputerade

kammaren räknar 114 konservativa, 30 pro

gressister, 10 monarkister af andra partier

och 3 republikaner.

Grufstrejkerna i Tyskland.

Dortmund den 1 April. Grufarbetare, som

återvände från arbetet, angrepos i dag med

stenkastning af strejkande arbetare. Gen

darmeriet häktade flera af orostiftarno. I

flera grufvor pågår arbetet lugnt.

Från Frankrike.

Paris den 1 April. Enligt »Temps» skulle

i kompetenta kretsar den meningen göra sig

gällande, att importerad lefvande nötboskap

bör i plomberade vagnar transporteras di

rekt till La Vilette till lokal, som lätt kan

i soleras. Det antages, att åkerbruksministern

är af samma uppfattning.

Från Afrika.

Zanzibar den 2 April. Emin Pascha har

inträdt i tysk tjenst och afreser den 20

dennes med en karavan till Nyanze.

Banahin har slutit fred och återvänder till

Soadani. Wissmann har förbjudit karava

nerna att utan tillåtelse beträda tyskt om

råde norr örn Tange.

Handelstelegram.

Liverpsol den 1 April. Bomull: om

sättningen 7,000 balar. Middling 61/* d.

Tendensen fast.

Glasgow den 1 April.

Tackjern: mixed numbers W 48 sb. 7 d.

Newyork den 1 April den 31 Mars.

Bomull* middling... llT/i« «• HVis c* •

Hvete: loco 881/* «• 88% c-

» April 86% «• 86%,

» Maj 86% •. 87 V. c-

» December 86% e.

— «•

Kafle JVL 7.

Rio low ordinär April 17,52 o. 17,62

» Juni 17,07 c. 17,22

Berlin den 2 April den 1 April.

Råg: April—Maj 170,50 170,75

» Maj—Juni 167,25 167,50

» Juni—Juli 158 158 jjj|?

Hamburg den 2 April den 1 April.

Kaffe: Santos Mars 86% 86%

» » Maj 83 V2 83%

» » Sept. 78% 78%

» Rio reelt ord. 81 '/2 81%

Vadstena tobaksfabrik.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Vadstena den 2 April. På exekutivauk

tionen inropade Östergötlands enskilda bank

tobaksfabrikens fastigheter för intecknings

beloppet, femtiotusen kronor. Taxerings

värdet är 87,600 kr.

Afstyrkt motion.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 2 April. 2:dra kammarens

3:dje tillfälliga utskott bar afstyrkt hr Joban

Johanssoms i Noraskog motion om införande

af s. k. zontariff för persontrafiken å statens

jernvägar.

Afslagen motion.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 1 April. Riksdagen har

i dag afslagit friherre Bondes motion örn än

dring i stadgan angående skjutsväsendet af

den 31 Maj 1878 i syfte att undanrödja

vissa missförhållanden i fråga om skjuts

legan.

Hytt försäkringsbolag.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 2 April. Ett nytt försäk

ringsbolag är under bildning i hufvudsta

den. Dess namn blir »Försäkringsaktiebo

laget Tre Kronor» och dess ändamål: ga

rantiförsäkringar för kassaförvaltare och an

dra förtroendemän, olycksfallsförsäkringar

samt försäkringar mot förlust genom af

bräck i arbets- och förvärfsförmåga.

Tillstyrkt anslag.

(Enskildt till Norrköpings Tidningar.)

Stockholm den 2 April. Don afdelning

af statsutskottet som haft den 5:te hufvud

titelns behandling sig anförtrodd, har till

styrkt anslaget till den 3:dje pansarbåten.

peal.

Ryssar och svenskar i Finnmarken.

I tidningen Beterburgski Listok för den

9/21 Mare detta. år finnes följande referat

af ett föredrag, hållet i det geografiska säll

skapet i Petersburg i närvaro af en hel del

honoratiores, generaler och amiraler, af bergs

ingeniör Podgaetski — en berättelse om

hans expedition till Murmanskusten.

Sedan han beskrifvit Murmans belägen

het och klimatiska förhållanden, påpekar

föreläsaren, hvilken ovärderlig skatt Ryss

land, med sin brist på isfria flotthamnar,

har i Murmanskusten, lemnar derefter en

detaljerad framställning af jagt och fiske

derstädes, af landets historia och förhållan

den i äldro och nyare tid.

»Af detta utkast», säger tidningen, »fram

gick, att för 100 år sedan voro städerna

Vardö och Vadsö ryska fiskaretablissement:

Värdin och Vasin. Finnmarkens uppblomst

ring begynte med nuvarande århundrade,

medan i det 15, 16 och förnämligast 18

århundradena våra pomorer — kustbor —

voro herrar öfver hela kuststräckan. I

innevarande århundrade har den svenska

regeringen förbjudit våra undersåter att

drifva fiske och blott tillåtit dem att drifva

byteshandel och köp.»

Efter att hafva påpekat det olyckliga in

flytande detta haft på fiskpriset för ryssarne,

fortsätter han:

»Nu för tiden, då derstädes icko finnes

någon rysk flotta, uppträda norrmännen och

svenskarne rent af som »jöröfvaro, så att

de till och med bemäktigat sig pomorernas

båtar, enär de känna sig säkra örn straff

löshet. Dessa herrar svenskar hafva till

och med tillåtit sig att bryta mot territorial

lagarna angående jagt och fiske i våra ham

nar under den tid, dä Hvita hafvet är stängd»

af is och våra kustbor naturligtvis sitta

hemma. År 1888 till exempel dödade ång

båten »Vega» vid mynningen af Hvita haf

vet från den 25 April till den 5 Maj 5,000

sälar till ett värde af 25,000 rubel, och

uppmuntrade af detta exempel anlände i

fjol 9 svenska ångbåtar dit för samma ända

mål.

Lyckligtvis sättes snart stopp för dylika

affärer, enär det förljudes, att vår regering

ämnar anlägga en första klassens station

och flotthamn på Murmanskusten. Nu är

denna alldeles afskuren från verldeD, utan

kommunikationer och telegraf, billig kredit

och varor — med ett ord allt det, som nu

finnes hos grannarne i Finmarken. Dess

utom skall vår nästan fullkomligt förlorade

prestige fullständigt retableras, och herrar

öfver våra haf och kuster vilja vi åter

blifva, och icke grannarna.

Bismarckskrisen.

»Vossische Zeitung» önskar, för att den

allmänna meningen skall blifva lugnad,

offentliggörandet af en autentisk framställ

ning af Bismarckskrisen, enär i utländska

tidningar utkolperteras sensationella rykten

om brytningen mellan kejsaren och Bis

marck. Det berättas så till exempel i ut

ländska tidningar, skrifver »Voss. Zeitg»,

att åtskilliga tyska förbundsfurstar äro myc

ket missbelåtna med kejsar Wilhelms till

vägagående.

tDeutsche Tageblatt* vill veta, *tt Bis

marck ännu icke afslagit hertigvärdigheten.

Tidningen skrifver, att värdigheten öfver

lemnats åt Bismarck och skall gå i alf till

hans förstfödde, alltså till grefve Herbert

Bismarck.

Hyllningarna åt Bismarck.

Från Berlin skrefs i Måndags i nBerliner

Tageblatt».

Furst Bismarck inträffade i Lördags kl.

10 på aftonen i Friedrichsruh. På perron

gen vid jernvägsstationen var ett kompani

af 76:te regementet med regementsmusiken

uppstäld som hederskompani. För att mot

taga fursten hade infanterigeneralen v. Les

zinsky, flera andra högre officerare, jern

vägsdirektionspresidenten Krähn, godstjenste

män från Friedrichsruh m. fl. infunnit sig;

dessutom hade en stor menniskomassa från

Hamburg och trakten infunnit sig vid sta

tionen, som var festligt smyckad. När tå

get stannade, steg Bismarck ur vagnen, hel

sade lifligt general v. Leezinsky och gick

sedan längs efter hederskompaniets front.

Han var, sade han härvid, öfverraskad af

den ära, kejsaren låtit komma honom till

del; ty han hade ju nedlagt alla sina heders

embeten, och var ju nu blott general ur

tjenst. Under lifligt samspråk med general

v. Leszinsky begaf sig fursten, följd af

grefve Wilhelm Bismarck, till fots till slottet,

oupphörligen vänligt tackande för ovatio

nerna. Vägen till slottet var belyst med

bloss och facklor och smyckad med kransar

och fanor. I slottet presenterades de per

soner, som infunnit sig för att mottaga

fursten.

För öfverläggning örn en för furst Bis

marck tillämnad demonstration hade i går

middag ett möte sammankallats i Victoria

bryggeriets sal. Inbjudningen till detta möte

hade utfärdats af en komité, som bestod af

män ur kartellpartiernas led. Ivomitén före

slog en konstnärligt smyckad adress. Här

till kommo följande förslag från andra håll :

1) Resandet af en Bismarck-minnesvård i

Berlin; 2) grundläggandet af en stiftelse,

som på rikskanslerns födelsedag skulle ut

dela penningsummor till välgörande ända

mål; 3) Uppställandet af en konstnärlig

imitation af Niederwalds-minnesvården i

Friedrichsruhs park. En talare föreslog en

gemensam resa till Friedrichsruh, en annan

ville, att rikskanslern skulle utnämnas till

»Tysklands bedersborgare»; i fråga om adres

sen föreslog han en ram »af jern». Afven

tanken på uppförande af ett Bismarckpalats

i Berlin uppdykte, men rönte lifligt mot

stånd. Slutligen fick en komité i uppdrag

att öfverlägga om de framstälda förslagen.

Derjemte uppdrogs åt komitén att uppsätta

ett förslag till adressens ordalydelse och låta

förse den med underskrifter.

En förfärlig upptäckt.

;

l :

(Ett minne från en hemsk bröllopsresa.)

Det år nu 17 år sedan. Vi hade för några dagar

sedan blifvit vigda i S:t Peterskyrkan vid Eaton

Square. Mabel — så bette min hustru — och jag

bade känt hvarandra sedan vi sora små lekte till

sammans. Men barndomens vänskap mognade till

en kärlek, sorn klef nära nog idealisk; och då hon

var 19 år och jag en 4 i 5 år äldre blefvo vi gifta.

Jag var fader- och moderlös och hade tillbringat

många år på kontinenten; hennes föräldrar voro

förmögna och hon hade rest mycket med dem. Vi

voro sålunda båda två förtrogna med Europas buf

vudståder och badorter och beslöto derför, att, efter

som ingen af oss öfverfarit Atlanten, tillbringa vin

tern i Newyork och Washington samt sommaren i

de vestra staterna. Följaktligen befunno vi oss

några få dagar efter bröllopet ombord å ångaren

Arcadia, beundrande den nedgående solen och i glad

förväntan blickande framåt mot de nya scener, vi

tillsammans skulle få skåda.

öfverresan artade sig redan att blifva mycket

svår, men vi voro båda vana vid hafvet och njöto

derför i fulla drag. Det fanns blott ett moln på vår

lyckas himmel — och detta var, huru dåraktigt det

än kan synas, Mabels obetvingliga fasa för att dö

genom drunkning. Hvarje afton, då jag äntrade upp

till min kojplats, brukade hon till hälften på allvar,

till hälften skrattande säga: »Eugéne, Eugéne — bed

att fartyget ej m& gå under i natt!»

Vår hytt var belägen fram i fören och nästan all

deles isolerad från de andra. Man kände der alla

fartygets rörelser, men frånsedt de farhågor detta

in gaf min hustru, brydde vi oss ej derom. Jag bru

kade skratta åt henne och påpekade det faktum,

att ångfartyg från detta bolag förliste aldrig, samt

tillåd*: . , ,

»Ser du ej, oförståndiga barn, att alla försigtig

hetsmått äro vidtagna? Det finns ju i händelse af

fartygets undergång tillräckligt med båtar för att

berga os* alla; och afven om vi blefve lemnade efter,

skulle likväl alla dessa korggördlar, som bekläda

hyttens väggar, kunna betrygga vår säkerhet. Iklädd

dessa kunde du reda dig förträffligt i vattnet, till

dess vi blefve upptagna. Hafvet är ljumt under

denna årstid, och vi befinna oss på den af ocean

ångare mest fr*qventerade linien. Dessutom», bru

kade jag öfvertygande sluta, »skulle jag, äfven om

vi »j hade detta öfverflöd på lifräddningsbojar, kunna

tåfla i simning med de flesta män och sålunda utan

svårighet äfven uppehålla dig i vattnet under en 4

oller 5 timmar, inom hvilken tid vi måste blifva

räddade. Bråka derför ej ditt lilla dumma hufvud

med det der.»

Men hon ville likväl icke bli riktigt öfvertygad

utan upprepade:

»Ja, men hed ändå, att fartyget ej må gå under

i natt!»

Det var något slags förkänsla, sorn tycktes oroa

henne.

En afton hade vi dragit oss tillbaka i vanlig tid.

Hafvet var förfärligt upprördt, och det drog om en

lång stund innan ens jag, härdad som jag var, kunde

somna.

Jag väcktes åter plötsligt af Mabel, som bultade

på kanten af min kojplats, ropande:

»Eugéne! Eugéne! Hvad är det?»

Jag reste mig upp och lyssnade. Ett doft, bru

sande ljud fylde skeppet — ett bultande och pla

skande, som öfverröstade ljudet af propellerna. Jag

blef orolig, hoppade ned från mitt upphöjda läger

och, sägande åt Mabel att blifva stilla, der hon var,

skyndade jag ut i korridoren.

Jag kom der rakt i armarna på en blek och för

skrämd restauratör, hvilken jag frågade efter orsa

ken till bullret.

»Fartyget sjunker», ropade han. »Har man ej

väckt er? Man bemannar just nu båtarna deruppe

på däck.»

Det var sant. Isolerade som vi voro, hado man

glömt osa!

Jag återvände till hytten, antagande en så sorg

lös min som möjligt och fann Mabel i ett tillstånd

af ångest och förfäran.

»Mycket riktigt, min lilla hustru», sade jag, »ri

dån går nu verkligen upp öfver ditt länge väntade

drama — fartyget håller på att sjunka. Men det

är ingen öfverhängandc brådska och ej heller nå

gon som helst orsak till bestörtning; det värsta som

kan hända oss är ett litet bad. Kläd dig fort —

och så lätt och varmt du kan.»

Jag hjelptc henne samt klädde mig sjelf, stop

pande på mig värdepapper och dyrbarheter. Sedan

fastgjorde jag lifrädpningsbojarna kring oss, hvarpå

vi gingo upp på däck. Ja, man hade verkligen

glömt oss! Den sista båten skulle just lägga ut

från skeppet med kaptenen och några af besättnim

gen. Vi tillropade dem och hoppade ned justi sitta

ögonblicket.

Den båt, sorn lemnat fartyget strax före oss, hade

kantrat för en väldig våg, och passagerarne käm

pade nu i vattnet. I stället för att nu begifva oss

af. måste vi derför uppehålla oss i det farliga grann

skapet af det sjunkande skeppet, försökande rädda

dem. I ett nu sprängdes »Areadias» däck — och

fartyget sjönk. Vår båt drogs med i hvirfveln, och

jag hann blott taga Mabel i mina armar, Innan Ti

befunno oss kämpande för lifvet bland spillror och

väldiga vigor.

Men korkgördlarna uppehöllo oss förträffligt; och

hållande min hustru i mina armar flöto vi lätt öf

ver vågkammarne. Det var kolsvart natt. Massor

af mörka stormmoln betäckte himlahvalfvet. Jag

kunde ej se Mabels ansigte, men lugnades af hen

nes feberaktiga grepp i min arm, ty jag förstod deraf,

att hon ännu bibehöll sanson. Efter omkring 10

minuter sade jag till henne, under ett uppehåll i

vinden:

»Du känner, min älskling, hur ljum natten är och

att vi äro fullkomligt säkra. Det kan ej vara mera

än på sin höjd 3 å 4 timmar till dagningen och då

kunna vi ej annat än genast blifva upptagna. Du

känner dig ju trygg hos mig säg?

Hennes röst nådde mig i det ogenomträngliga

mörkret:

»Ja, Eugéne, jag känner mig trygg hos dig, men

du har knutit gördeln för hårdt omkring mig; de*

käns som om jag skulle qväfvas; kan du lösa upp

den litet?»

»Ja, naturligtvis», svarade jag; och då hafvet ett

ögonblick tycktes andas ut, började jag dermed.

Hon hvilade på min ena arm, under det jag med

den andra ifrigt sysslade med att ändra gördeln, då

i ett nu en ofantlig våg i nattens mörker spolade öf

ver oss och slet henne ur min famn.

Jag dök ögonblickligen ned och fattade henne i

håret, just som hon sjönk; och åter förande henne

upp till vattenytan, slöt jag henne hårdt i mina

armar. Lifgördeln var bortspolad och jag hade nu

blott att förlita mig på min egen styrka med till

hjelp af den gördel jag sjelf har.

Men ack! — min hustru hade förlorat sansen och

hängde nu som en liflös tyngd i mina armar. För

gäfves bönföll jag henne att tala till mig; förgäfves

ansträngde jag mina ögon till det yttersta för att i

det koUvarta mörkret uppfånga en glimt af det an

sigte, som för mig var skönast på jorden. Ingenting

annat än ett svagt klappande af bjertat, öfver hvil

ket jag lagt min lediga hand, och eu tillfällig ryck

ning i de kalla läppar, mot hvilka jag tryckte mina,

kunde förvissa mig örn att min dyrbara börda ännu

var vid lif. Få detta sätt uppehöll jag henne i nat

tens mörker, under — såsom det tycktes mig —

ändlösa timmar, anropande henne att tala till mig

— att öppna de kära ögonen, hvilka jag kände vara

tätt slutna. Men allt förgäfves. Om jag ej känt

hennes hjerta slå, skulle jag trott benne vara död.

Hvilken ångestfull natt! O Gud! huru bad jag ej,

att det skulle dagas — att han skulle säuda en

stråle af ljus, för att jag måtte kunna se min älsk

lings ansigte.

Jag var nära att mista förståndet. Mina armar

värkte; mina lemmar — ja, hela min kropp kändes

som förlamad af köld. Flera gånger var jag nära

att domna bort i dödens sömn, men spratt åter upp

med utropet, »Mabel, Mabel, min älskling, tala till

mig!» och endast stormens bortdöende klagan sva

rade mig. Omedelbart omkring oss hade det blifvit

jemförelsevis lugnt och jag vände mig om, förgäfves

spanande efter den uppgående solen.

Ändtligen upplyste en svag strimma horisonten;

en hastig rodnad färgade kanten af ett moln och

gjorde det skönjbart i mörkret — en bris satte de

hä

dystra spillrorna omkring oss i rörelse. Jag ropade

till Gud, ett jublande tack, att natten nu var förbi,

kände mina krafter förnyas och böjde mig ned öfver

den orörliga, känslolösa kropp, som hvilade i mina

armar.

Så småningom uppsteg solen, och dagen inbröt.

Vid den första gråa stråle, som kröp öfver oceanen,

blickade jag in i det ansigte, som hvilat tätt intill

mitt hela natten.

»Det var en annan qvinna!» (N. I. T.)

Rättegångs- och Pslissafcer.

—

Mjölstölderna i Tannefors. Härom

läses ytterligare i Östg. Korresp.:

Ransakningen angående detta invecklade tjufnads

mål har pågått under Måndagen och Tisdagen &

härvarande cellfängelse inför Åkerbo, Bankekinds

och Hanekinds häradsrätt. I gårdagens nummer

lemnades referat öfver rättegångsförhandlingarna

under Måndagens förmiddag. Fortsättning följer

här:

(Sessionen den 31 Mars kl.

'A 5 c. m.)

Ernst Erik Johansson, född 1872 i S:t Lars soc

ken och med föräldrarne boende i Tannefors, hade

vistats i hemmet ända tills den 24 sisth Oktober,

då han fick lagstadd plats hos målsegaren Kihl

ström.

Före jul, i December, hade han en natt bjelpt

Gran, på uppmaning af häktade drängen Göransson,

att bära bort från Kihlströms qvarn af Gran och

Göransson tillgripna omkring 5 lispund gröpe och

3 lispund rågmjöl. Johansson hade insett att det

var olofligt, men Göransson hade sagt att »det sorn

blir öfver måtte vi väl få använda».

En annan natt i December hade Erik blifvit upp

väckt af Göransson, hvarefter båda bortburit af

Gran oeh Göransson tågna omkring 1 lispund hvete

rojöl och 2 lispund rågmjöl till bryggeriarbetaren

August Pettersson i Tannefors. Denne hade tagit

emot dem, hvarvid Göransson sagt: »vi skulle lemna

lite mjöl åt er». »Tack, det var bra», svarade Pet

tersson, och dermed var hela affären uppgjord, men

Erik, som fick 75 öre för sitt besvär, antog att Pet

tersson sedermera betalat Göransson. Flere gånger

fick han sålunda örn nätterna bära upp af de andra

tillgripna mjölpartier till de nämda Samuelsson och

Pettersson. I Januari hade f. grenadieren Widar

på Udden i Skeda midt på dagen varit inne i qvar

nen och af Göransson fått 6 lispund gröpe. Erik

bado sedan af Göransson fått 50 öre, förmodligen

för att han skulle tiga med saken. Det första till

grepp han sjelf gjorde skedde en natt i Februari,

då Erik, på uppmaning af Göransson, under på

gående målning, tagit af mälden 3 lispund rågmjöl

och 4 lispund gröpe. Sedan väckte de Gran, som

jemtö Erik burit det stulna mjölpartiet till bryggeri

arbetaren Olsson i Dykällan. För detta Ängö de 5

kronor, som de tre tjufvarne delat sins emellan. I

slutet af Februari hade Erik på Göranssons uppma

ning tagit '/i lispund hvetemjöl, sorn emellertid Gö

ransson tog hand örn, utan att Erik visste örn hvart

det tagit vägen. Äfven hade han och de andra sålt

stulet mjöl till stenarbetaren Gust. Johansson i Wi

mantorpet samt åt häktade Oscar Carlsson sålt 6

lispund mjöl till kalfslagtaren Samuelsson och 4

lispund till Olsson i Dykällan. Af betalningen hade

Erik hvarje gång fått en mindre andel.

Oscar Carlsson, ånyo införd, måste vidgå äfven

dessa stölder.

Derefter infördes en af de förnämsta aktörerna i

detta tjufdrama, nämligen drängen Carl Oskar Gö

ransson, född 1844 i Vreta kloster. Fick först plats

i Kihlströms qvarn och begick strax derefter det

första tillgreppet af 3 liep. gröpe. Han skylde på

nöden i hemmet och att »den onde» farit i honom.

Gran och han hade sedan fortsatt stölderna. Kalfslag

taren Samuelsson hade varit deras förste »kund»,

som köpt af de stulna partierna. Göransson kundo

icke bestämdt uppgifva, når de särskilda stölderna

skett — lite då och då. Göransson vidgick do af

Erik Johansson förut berättade tillgreppen, hvari Gö

ransson varit inblandad. Han erkände äfven oför

behållsamt allt hvad Gran vid polisförhöret uppgif

vit att de stulit — alltsammans uppgående i vardo

till bortåt 80 kr. och Båldt till olika personer, deraf

mest till de ofvannämda slagtarne Samuelsson och

Johansson i Vimantorpet bl. a. omkring 60 lisp.

gröpe. I qvarnen »Snuggan», tillhörig mjölnaren

Hansson, der Göransson förut i 4 år varit anstäld,

hade han tillsammans med arbetsförmannen Anders

son gjort många tillgrepp, deraf blott under fjol

året till ett värde af omkring 50 kr. Någon ran

sakning härom kunde dock nu ej ske, emedan Ilans

Bons qvarn ligger i Åkerbo härad. Ransakningen

Blöta ‘/a 9 eftermiddagen och skulle fortsättas kl. 9

följande dag.

(Sessionen den 1 April kl. 9 f. m.)

Först infördes häktade grenadieren för roten Gäll

stad i Sjögestads socken Johan Viktor Gran, född

1869 i Nykil; föräldrarne, arbetsfolk, nu boende här

i staden. Gran fick i höstas lagstadd anställning

hos mjölnaren Kihlström i Taunefors. Häktade

Oskar Göransson hade först invigt honom i stöld

ligans hemligheter. Gran hade litet bättre reda på

sig än de föregående. Göransson hade en dag i

Oktober presenterat honom för kalfslagtaren Samu

elsson med orden: »Här är en som vill ha litet

gröpe».

— »Det går inte an», bade Gran svarat, »då

kan jag förlora min anställning sorn knekt».

— »Det

är inte farligt», svarade Göransson, »det är så van

ligt här att ingen fäster sig dervid». Då togo de 3

lisp. gröpe och sålde till kalfslagtaren för kr. 1: 50

samt delade penningarne.

Fjorton dagar derefter hade Göransson och Gran

under två nätter tillgripit 7 lisp. rågmjöl och 1 lisp.

hvetemjöl, som »Sven i Risbrinken» ville ha. Häk

tade Erik Johansson hade då äfven arbete i qvar

nen. Sven hade betalt 8 kr. för alltsammans, sedan

han om natten afhemta* det. Erik Johansson hade

erhållit 2 kr., det öfriga delades mellan Gran och

Göransson. Kort derefter togo alla tre drängarna

gemensamt 5 lisp. rågmjöl, hvilket Gran, under Gö

ranssons ledning, bar till bryggeriarbetaren

Aug.

Petersson, sorn sagt till Göransson: »Kom hit om

Söndag morgon, så skall du få betalning». Fem kr.

Ängö de då och delade på tre man. Nästa gång

togo de 6 liep. gröpe och sålde för 3 kr. till lif

grenadieren Vidar i Skeda, sorn bemtat det vid qvar

nen jemte egen mäld. Dessutom hade vid 2 sär

skilda tillfällen någon tid derefter Gran och Gö

ransson gjort tillgrepp af omkring 14 lisp. gröpe,

som sålt* till Vidar för 60 ör* pr lisp.

— Någon

tid derefter hade »lia tre drängarne tillsammanB stu

lit både gröpe och rågmjöl samt sålt det till Gust.

Johansson i Vimanstorpet för omkring 15 kr. och

som Johansson sjelf vid afhemtningen i qvarnen be

talat.

— Gran och Göransson hade vidare stulit

gröpe och rågmjöl ech sålt till samme köpare för

omkring 16 kr. Vid ett tillfälle hade Gran biträdt

häktade Fernstedt och Fredriksson på det »ätt, att

han för dessas räkning sålt ett parti rågmjöl till

Gust. Johansson i Vimanstorpet för 9 kr. Efter jul

hade Gran med Göransson och Erik Johans

sons tillhjelp stulit 2 lisp. råg- och 1 lisp. hvctekli,

som såldes till bryggeriarbetaren Aug. Pettersson för

kr. 3: 25.

— Gran erkände dessutom en mängd fort

satta tillgrepp af mjöl och gröpe. Flera gånger

hade han sålt deraf till arbetaren Olsson i Dykällan.

Alla tre drängarne hos Kihlström hade också vid

upprepade tillfällen sålt stulet mjöl och gröpe till

kalfslagtaren Samuel. Gran erkände slutligen att

han tillgripit omkring 3 pund rågmjöl och något

hvetemjöl och skänkt det till sin broder, arbetaren

Carl Ludvig Karlsson.

Dernäst infördes en af ledarne, nämligen f. gre

nadieren Sven Vetter Thorn, f. 1837 i Mjölby socken,

numera boende med hustru och 6 barn i en lågen

het vid Tannefors, dit han inflyttade 1859; var

sedan gardist i 4 år i Stockholm, men återkom till

Tannefors, blef 1865 grenadier vid 2:a lifgrenadier

regemente* samt tog afsked 1889 med pension i

tredje klass. Fick i höstas anställning som dagkarl

hos mjölnaren Fr. Andersson, der han dock under

flere vintrar förut arbetat. Han säde, att förr i

verlden kallades det icke att stjäla, om man tog af

mälden, så som skett. Det var då icke någon sä

sträng kontroll. Thorn hade inte förstått att det

var något brottsligt. I detta oskyldighetens tillstånd

bade han mycket litet fäst sig vid de särskilda

transaktionerna och nekade till att hafva sökt för

leda de unga drängarne till stöld, så som Oscar

Carlsson Fernstedt och Fredriksson förut uppgifvit.

Emellertid erkände han, att han vid fyra tillfallen

sjelf köpt af dem eller förmedlat försäljning af stulet

mjöl. Han visste ej något om de 6 undangömda och

sedermera vid polisundersökningen, vid takåsen i

qvarnen funna mjölpåsarne.

Nu var ransakningen afslutad med de personer,

30m skulie verkstält de skedda stölderna. Ordnin

gen kom nu till dem, sorn genom att köpa de stulna

partierna gjort sig till medbrottslingar med tjuf

varnc.

Först infördes bryggeriarbetaren Per August Pet

tersson, f. 1839 och nu bosatt med sin familj i en

lägenhet på S:t Lars kyrkojord. Hade första gången

köpt tjufgods i höstas, då Gran kom till honom med

5 pund rågmjöl. Göranson hade gifvit Gran anvis

ning på Pettersson, såsom en, den der han lofvat

Sida 4

»att stilla Ike mjöl». För öfrigt erkände Pettersson,

att han köpt mjöl af drängarne rid de tillfällen och

p» de sätt, som de förut berättat. Han sade 8ig

ifren klart häfta insett, att det var tjufgods han

köpte.

Guataf Johansson i Vimanstorpet (beläget invid

S:t Lars fattighuB) en liten halt karl och född 1852,

infördes derefter. Han lifnärde sig nu såsom åkare.

Gran hade en gång i Februari frågat honom, om

han ville ha lite mjöl. Johansson hade då svarat,

att han icke tordes ta emot något. Den saken hade

Gran lofvat att taga på sitt ansvar. Sedan bade

Gran efter öfverenskommelse om nätterna lagt stulet

mjöl å Johanssons vagnsskjul samt dagen derpå

uppburit ersättning. En döfstum person (en utmärkt

förtrogen i sådana fall!) hade anlitats att genom

tecken meddela Johansson, då mjöl fans i skjulet.

Sålunda hade han köpt mjöl och gröpe till ett värda

af omkring 30 kr., men derför hetalt till Gran blott

14 kr.

Bnusakningen slutade kl. 2 e. m. och skulle fort

sättas kl. half 4.

Minneslista,

Torsdagen den 3 April:

Uppbäres understöd från Fabriksföreningens fattig

kassa.

Lördagen den 5 April:

Kl- 10—1 på dagen verkställes hos kamreraren H.

D. Olsen halfårsinbetalningen å de af Norrkö

pings stads hypoteksförening utlemnade lån.

Kl. li f. m. utbjudes till försäljning egendomen

Fjerdingstad i Häradshammars socken.

Tisdagen den 8 April:

Kl. 10 f. m.: Ordinarie bolagsstämma med Skandi

naviska Kreditaktiebolaget å bolagets kontor i

Göteborg.

Kl.

‘/j 2 e- m- sammanträder Fabriksföreningen å

börsen.

Kl. 6 e. m.: Ordinarie bolagsstämma med Norrkö

pings Hotel-aktiebolag å bolagets egendom.

Onsdagen den 9 April:

Kl. 12 på dagen inställa* sig inför magistraten å

rådhuset här i staden boende delegare i Städer

nas bolag till brandförsäkring af lösegendom.

Jernvägs t agen

vid Norrköpings

från den 1 Oktober

Norrut:

NtttsndUtåg ankommer 3,4 f. m

Dagsnälltåg „ 3,59 e. m

Persontåg

Bland, tåg

Godståg

3,59 e. m.

9,25 f. m.

9,35 e. m,

7,10 e. m.

2,2 e. m.

Söder ut:

Ntttsadlltåg ankommer 11,38 e. m

Dagsnälltåg „ 12,59 e. m

Persontåg ,, 7,36 e. m

Bland, tåg „ 6,46 f. m.

Godståg „ 8,9 f. m,

Godståg (till Linköping) — —

Godståg (till Norsholm) — —

Mtation

1889.

afgår 3,10 f. m.

„ 4,9 e. m.

„ 9,40 f. m.

„ 10,0 e. m.

„ 7,38 e. m.

(stannar i Norrk.)

, afgår 11,44 e. m,

1,4 e. m.

7,46 e. m.

6,53 f. m.

8,35 f. m.

5,30 f. m.

2.20 e. m.

Anmälde resande.

Stora Hotellet

Den 2 April 1890.

Handlanden W. Sthen från Stockholm, köpmannen

W Holmnvist från Göteborg, kaptenen C. Petters

son från

‘Motala, fröknarna Elin Westerlind och

Stina Klinghjert frän Eriksberg, professor Torngren

från Stockholm, köpmannen Johan Anderson från

Göteborg brukspatronen Falk från Stockholm, fru

A. Blomqvist och fröken O. Blomqvist från Oskarshamn,

brukspatronen Evald Indebetou från Forssa, köp

männen Olof Nilsson från Göteborg och Gustaf L.

Wiikström från Oskarshamn, brukspatronen Josua

B. Kjellgren från .Uejmyre, köpmannen IV dh. Ham¬

mal' från Stockholm, direktören A. Wickman från

Katrineholm, kaptenen J. K. Ekströmer från Fogel

fors, köpmannen vali der Hagen från Goteborg,

possessionaten F. Fröberg från Sjösa, bandianden

Alfr. Lindvall från Valdemarsvik, kammarrådet Th.

S. Lundberg och köpmannen O. L. Wetterström från

Stockholm, brukspatronen Axel Ekelund från Ysunda,

fröken Thekla Falk från Örebro, grosshandlaren A.

Haslund från Stockholm, bokhaudelsbiträdet Pontus

Steen från Kristianstad samt köpmannen Carl Lun

din från Göteborg. C. W. Thomander från Stock

holm och Gabriel Rubenson från Göteborg.

mi öscebergs Vattenkuranstalt

ill nied Sanatorium

& Mö. »ebersret öppen 22 Maj—7 Sept. Besökt un

d»i sin 2

år

’

iga tillvaro af öfver 20,000 kurgäster

fr\n hela No,röen. Fint, komfortabelt sch komplett

uti tistad mrd alla nyare tidens bach inandnings-och

elek tricitetaapparater, belägen i #n lugn, vacker, bo

tuanland stor park, beväxt omvexlande med lof- och

-mt och liggand* omedelbart under oeb ofvanpå

Sveriges högst belägna badanstalt.

itills framgångsrik behand

sot och asthma.

nottagas gerna till behandling blek

. % rheumatismer, nervsmärtor, matsmält

idandeu, gockersjukam.fi. Syphilis deremot ej.

Särskildt badhus för barn.

Närmare genom årets badprogram, som gratis cr

hålles från Mössebeigs kamrerarekontor, adr. Kail

Ian Läkarevården bsstrides af undertecknad jemte

tre underläkare. D:»* O.

•TotMnmmon.

(Nord. A.

-B., Göt. 3050 X 1) (3815)

lärin

M't,

Bing:

4 upplagor utsålda på en månad.

I hvarje Bok- och Pappershandel:

5:te upplagan

af det intressanta Brädspelet

Karasjå,

spelås af 2 pprsoner med 64 brickor.

Intressant och lättlärdt!

Tusentals exemplar eålda i Skandina

vien.

. , ,

Pris för komplett exemplar med brickor

1: 50.

Expedieras till landsorten mot posftdr

ikatt, eller mot Intändandn al 1: 50 I poit-

Återförsäljarc erhålla hög rabatt, genom

att vända sig till

Axel Lindahl.

41 Riddaregatan 41.

Stockholm. (36661

Till salu.

Stort nytt lager moderna

gUt«£>attav

nu inkommet hes Pehr Andersson.

(3870)

36 Drottninggatan 36.

Midtemot Stadstornet

Klans

Goss- och Flick-Mössor,

flera nya sorter, nu inkommet hos

Pehr Andersson.

36 Drottninggatan 36, midtemot Stadstornet

.'38711

Karlskronaviskor

nu inkommet nytt lager i Borstbindeributiken

(5S63)

Otto Dahl.

PäraatiHer!

Fexir!

N<ftt Tankespel å 25 öre sveket försäljes hos

F(3fc'68) C. Gr. Schorqvist.

Väl lutad Fisk

till salu i Mjölkmagasinet, Af 34 Gamla Rådstugu

gatan. — På samma ställe han en hygglig ungkarl

få hyra ett litet, möbleradt Rum.(3361)

Gardiner!

Trådgardiner från 42 öre metern (25 öre aln)

uti

Nya Handsk- och Tricotmagasinet.

5 Drottninggatan 5 (uti s. k. Gamla Börsen.)

(T. v. 3833)

Gardinkornischer

och Ramlister till billiga priser hos

(3859) J. J. Winge, J/l 25 Drottninggatan.

En liten fest

(40 lådor örn 5- å 600 stycken pr låda) finnes ännu

några dagar att tillgå af de billiga Portugisiska

Apelsinsrua,

sorn försäljas till

3, 4 seli 5 ore pr st.,

Messina- och Valencia-

NORRKÖPINGS TTDNINGAB Onsdagen don 2 April 1890.

Blanksvärfa!

F. Pauli seniors fabrikat, af fackmän erkändt

som mest konserverande för alla slags skodon, säl

jes till fabrikspris hos C. E. Svanberg, N:o 25 Drott

ninggatan. (3427)

Fönsterglas,

passande till drifbänkar, billigast från partilager

hos F. W. Nyström.

Apelsiner

inkomma i r.ya qvalitéer innan Påsk och till plat

sens lägsta parti- och minutpriser hos

Wilhelm Bottiger.

(Johan A. Neiiendama eftertr).

N:o 7 Drottninggatan.

Obel.! Återförsäljare, som önska flera lådor Por

tugisiska Apelsiner på en gång, böra med

snaraste insända rtqvisitioner. (3830)

$önftetQlaé

af Glafva tillverkning nu inkommet i J/i 8 Drott

ninggatan. Telefon 486. I*

. <J. Hjort h.

(2868)

Nyrökta sockersaltade

Skinkor,

Nyrökta Renstekar,

Nyrökt Lax inkommer 2 å 3 gånger i veckan,

Finaste salt Lax och Kräftstjertar,

tVIatjes Delikatess-Sill samt Krydd-Sill i kaggar och

styckvis,

Delikatess-Anjovis, flera sorter, samt b. k. Gaffel

bitar till nedsatt pris,

Grådd Ost, 18 månader gammal, samt ilera sorters

Sötmjölks ost m. m. till lägsta pris i

A. Ericson & C:s

Speceri

, Vin- och Delikatess-affär.

(3504) N:o 4 Drottninggatan, vid Tyska torget.

Augast Wessén,

Norrköping

(viel Norra tullen. Telefon 16).

Vin-affär:

fluster Ausbruck, Ungerskt Vin fr. 1: 50

Malaga Vierge, Dessertvin » 1: 25

Gap Constantia, Sydafrikanskt Vin » 1: 25

Sherry Muscatel » 1: —

0:0 fia » 0: 90

EVIarsala, god qvalité s 0: 90

Muscat »

Parlvia » 0:75

Fruktvin, gult och rödt » 0:70

Carolina & Bishoff » 0:70

Franskt Vin » 0:50

Körsbärs

, Krusbärs- o. Vinbärsvin » 0:40

Kaliskålsvin » 0:35

(allt pr V, butelj, utan tomglas).

Derjemte:

Kronvin k 60 öre pr liter.

Tomma Helleglar och Liggare på 3- å

400 kannors rymd till billigaste pris.

IJQ

0:90/^

(3561)

§ Kronor st.

Goda Filtsjalar

Alfr. Ahlström & C:o.

(3620)

helfet, säljes i kommission till mejeripris

(1 kr. 10 öre kilo) hos

Joh. Olsson,

’ (3593) Knäppingsborgsgatan M 32.

Förklädstyger

och Bomullsklädningstyger, nya mönster.

Nya Handsk- och Tricotmagasinet

(uti s k. Gamla börsen), Tyska torget.

(T. v. 8556)

Ayrshiretjur

af fullkomligt ren race, 14 månader gammal, fin

nes till salu vid Önstorp pr Vestra Husby. (3596)

Prima

Rödklöfver- och Timofejfrö

till billigaste priser hos

(3631)

C. A. Larson & C:o.

Tyska torget.

Torr, qvistfri Ekplank

af 2-, 3- och 4-tums tjocklek hos

(3579) Aug. Johanson & C:o.

Nyrökta Renstekar

Rökta GåsbrBst,

Salt och torrt Fårkött,

Nyrökt Bräckkorf och Motwurst,

Prima salt Lax och Laxrygg,

Delikatess Krydd-Sill i burkar,

Prima Bohus Pickles-Sill i burkar uti

J. O. Skogs

Vin-, Charkuteri- och Delikatessbandel.

(3571)

Export-Smör

eller s. k. Mejerismör finnes i Mejeributiken i loa

manuelikyrkans gård, Gamla Ridstugugatan. (3490)

Realiseras!

Hufvuddukar och ljusa Supé-Mössor

samt ett parti Snörlif säljas till mycket låga pri

ser hos

Hiida Peterson & C:<>.

(T. v. 2645)

Glasögon c. Pincenezer,

noga uppassade, till billigaste priser uti Ur- och

Optiska handeln, J/l 85 Slottsgatan. (T. v. 657)

Snörlif!

ständigt lager, från 1 kr. till högre priser, äkta

»La Gracieuse» frän H. Labatt säljas endast i

Louise Lindbergs

Hvit- och Kortvaruhandel. N:o 23 Drottninggatan.

(T. v. 2188)

ett större parti i nya mönster till ovanligt låga

priser uti ,

Nya Hand^k- och Tricotmagasinet.

li Drottninggata 5 (uti f. 4- Gamla Börsen).

(3834)

Stettiner-fiapskakor,

Solrosfrökakor,

Årachidkakor,

Linfrökakor,

Hvetekli,

Rågkli

till dagens lägsta noteringer hos

Gunnar Larsson) Norrköping.

(T. v. 11928)

Vermlands

Knäckebröd

(T. v. 3417)

r Strååt.

(T. v. 774)

J/i 13 Norra Strömsgatan.

Norrköping.

Plank och

torra, af olika dimensioner och qvaliteter, likaså

hyll. och spåntad! Virke, Listverk, Bjelkar och Rib

bor, Plank och Portstolpar till bihiga priser.

(2948) AUG. JOHANSON & C:o.

agun

alla slag, af bästa beskaffenhet,

Hvetekli, Rågkli och Gröpe dito dito hos

(T. v. 810) C, Äiaaf. StrsAsAt.

Torra Hviibofcsk&äggåmnen,

flera dimensioner, hos

2951) AUG. JOHANSON & C:o.

fttakedafs Förhydnihgspapp

i parti och minut billigast hos

(3287)Aug. Johanson & C:o

Stnfbitar.

Ett mindre parti sådana å Plysch och Sammet

utsäljes till mycket lågt pris uti

Åugust Wikströms

Sybehörshandel.

13 Drottninggatan 13. (T. v. 1994)

Hellinnenäsdukar!

Annil finnes ett mindre parti af de ■& ovanligt

billiga och omtyckta sorterna i lager till priser från

2: 50 pr duss. uti

August Wikströms Sybehörshandel.

12 Drottninggatan 12. (T. v. 1995)

Ötsädas-Victe

till lägsta pris bos

(3503»

A. Ericson & C:o.

Tyska torget, Norrköping.

Flensburger-Klinkert-Tegel

till billigaste pris hos

(3286)

Aug. Johanson & C:o.

Gips,

Rörstrands m. fl. sorter, billigast boo

(3288)

Aug. Johanson & C:o.

Pass på tillfääiet!

Ett parti l:ma Nysinyorartlklar,

hvaribland särskildt påpekas:

Kaffeserviser och Kaffeskedar,

Kafle- Té- och Gräddkannor,

Sockerskålar och Sockerkoppar,

Brödkorgar och Brickor,

Ljusstakar, höga och låga.

Bordsprydnader och Bordställ m. m.,

slutförsäljes under denna och nästa vecka till ytterst

billiga priser hos

David Littorin.

Drottninggatan N:o 8, midtför Tyska torget.

(3373)

Dietiska Mjöl- o. Orpsorte?,

Barnmjöl, ny sändning, hos

HENNING CASSEL.

N:o 15 Norra Kungsgatan. Telefon 298.

(3448)

billigast hos

(T. v. 952)

Kliekert-Tegel

Alfr. Österling.

billigast hos

(T. v. 951)

Kalk och Tegel

Nya Marmorbruks-Aktieboiaget.

Osläckt och släckt Kalk

säljes billigast, inberäknadt med transport, hos

(2949) AUG. JOHANSON & C:o.

0 Isäd ss-s vart Slaf re,

Nordfinsk, rostfri, hos:

E. Öhmans Söner & C:o i Stockholm.

EdW Ståhlbom, Norrköping.

Carl Thorngren, Linköping.

(G. 1333J (2583)

Regn, köld och damm.

Då Ni vill köpa Er en god Regnkappa, så begär

först få se på en af

Å. F. KLEINS i Lund

Impregnerade Regnkapper.

ObS. Dessa prima kappor äro märkta med A.

F. Klein, Lund.

Mina

Amerikanska Regnkappor

äro vida bättre ocb billigare än alla andra fabrikan

ters s. k. Amerikanska Regnkappor.

Begär Prisknrant. (2963)

Inkommit: nya moderna

Filt-Hattai* för våren,

Hattar, från kr. 2: 50,

Hattar, från föregående säsong

realiseras till billiga priser

hos

F. 0. Stockenberg.

8 Drottninggatan 8.

(2640) Telefon 420.

Realiseras

till nedsatt pris:

Borddukar,

flera storlekar,

Guttaperkatyg,

flera mönster,

Rullgardiner,

Tapeter,

stort sorteradt lager,

hos

jtannmalm & Geo,

Nissens

verldsberöinda

Bröstkarameller,

Intygas härmed, att Nissens verldsberömda Bröst

karameller äro ett af de bästa medel mot hosta,

förkylning, hals- och strupåkommor, hvarför jag

rekommenderar dem till det bästa.

Newyork den 10 December 1888. D. Smidt,

Försäljas i Norrköping hos

Herrar A.

Partiförsiljning hos

Herrar A. Ericson & C:0.

g hos

Nissens Manufacturing.

Stockholm.

Återförsäljare antagas på de platser, der sådana

förut ej finnes. (155)

Ny Manufaktur-, Sybehörs- och Kläde affär.

Undertecknad får härmed vördsamt tillkännagifva, att jag i början af April kommer att öppna en välsorterad Manufaktur-, Sybe«

höre- och illädeHaflär uti Byggmästaren Håkansons gård vid Nya torget; och skall alltid mitt bemödande blifva att i förening med ett redbart

behandlingssätt och tillhandahållande af prima varor till billiga, bestämda priser söka tillvinna mig ärade kunders förtroende.

(3609)

Erik Johnson.

Prima salt Lax och Laxrygg

nu inkommit, salta Laxstjertar realiseras billigt hos

HENNING CASSEL.

N:o 15 Norra Kungsgatan. Telefou 298.

(3447)

Åstundas köpa.

En Råtthund

önskaB köpa. Adress:

(3869)

J. Ringborgs kontor.

Aktier

i Norrköping;» ITolltfonnlj uppköpas.

Anbud härom, jemte utsatt pris, torde i biljett till

»Aktieköp» inlemnas å boktryckeriet

Gammalt men brukbart

Taktegel

uppköpes till högsta pris af

(3578)AUG. JOHANSON & C:o.

Arbetare-Aktiebolagets Aktier

uppköpas fortfarande hos JOHN HELLMAN.

(3474) Gamla torget.

Tjenstsökande.

En 18 års Yngling från landet, rask och hurtig,

söker plats som biträde i handel eller pä kontor.

Den sökande bar genomgått handelsskola och kan

förete goda betyg Svar till »Nybörjare» torde in

lemnas å denna tidnings kontor. (3844)

S tjenst åstundas.

En nykter och ordentlig Rockskräddare

erhåller kondition nu genast hos

li. A. Friström.

(3861) J/l 26 Nya Rådstugugatan.

Maskinist.

En nykter och ordentlig Maskinist, fullt kompe

tent att sköta ångslupimsskin, erhåller genast plats.

Nårmare meddela Herrar A. Ericson & C:o, Jft 4

Tyska torget. 13883)

En Jernsvarfyare,

sorn år tillika filare, får plats hos

(3890)

Arvid Palmgren.

En skicklig Skräddarege¬

säll erhåller nu genast plats som veckoarbetare hos

Anders Ljungholm.

(3831) Midtför Stadstornet.

Hofslagare,

C_7 /

god och nykter, får varaktig kondition hos

(3688) P. A. HELLMAN. Söder tull.

Jungfrur,

"UJ1ÖUU‘,

något vana vid matlagning, få platser genom Erit

Örwalls Tjenstekontor, N:o 21 Generalsgatan (3877)

En allvarsam och ordentlig blicka,

helst van vid bakning, erhåller plats nu genast el

ler den 24 April. Adress: Jt 29Luntgatan.(3875)

Godt om platser

finnes för Jungfrur till våren; en Jungfru, kunnig

i matlagning, får plats i Stockholm. Adress: Sofi

Widén, J/S 7 Norra Kyrkogatan (Kapten Svensons

gård).(3873)

En Flicka

om 14 å 15 år erhåller nu genast plats att tjena.

Anvisning å boktryckeriet.

(3887)

Hushållsmamsell,

skicklig i matlagning, syltning och inläggningar, kan

erhålla förmånlig plats här i staden den 24 April,

då anmälan göres tili

(3885) Fru Eklöf, Bellevuegården.

En frisk och villig Tjensteflicka

erhåller plats den 24 April, efter anvisning hos

Vaktmästaren Hellgren, JYl 36 Hospitalsgatan.

(3843)

Plats finnes

till den 24 April för en snäll, duglig och villig Tje

narinna, vaud att tjena ensam. Hon skall vara

kunnig i matlagning och alla inom ett bus vanliga

göromål samt proper och ordentlig. Vidare med

delas å denna tidnings kontor. (3840)

Sorn ”Maskinsömmerska”

finnes genast plats ledig; helst iniärei någon i hand

Bömnad van flicka härtill.

Tvänne Lärflickor kunna äfveu erhålla p

atshos

(3709) Mina Enberg.

Kokerska,

Eu särdeles bra plats uti annan stad finnes att

erhålla den 24 April, örn anmälan göres å

(3814) Sixten Fleetwoods kontor.

Åstundas hyra.

Ett möbleradt, enkelt Rum

eller Dublett, centralt belägen, önskas genast hyra.

Svar till »0. C » torde inlemnas å denna tidnings

kontor.(3850 >

Från den I inse. Oktober

önskas hyra för ett mindre hushåll en Våning å

5 å 6 rum med kök i ett första klassens stenhus.

Våningen inredd efter nutidens kraf och försedd

med nödiga beqvämligheter. Särskild köksupp

gåeg önsklig. Svar i förseglad biljett till »Reel

hyresman» torde inlemnas å denna tidnings kontor.

(3858)

Utbjudes hyra.

Två Rum och kök

två trappor upp, med tillhörande beqvämligheter,

finnas att hyra. Adress: Sveagården.

(3845)

Maria Johnsson.

Ett godt Pianino

uthyres nu genast. Det finnes att påse i vår för

säljningslokal, Hotell Svea. Telefon N:o 82

(3846) A. Gustafson $ M. Ljungqvist.

Ett större Öpiselrum

finnes att hyra nu genast, Adress: J/l 21 Garf-

varegatan,

(3879)

Vid Karlstorp

finnas 2 Rum och kök att hyra öfver sommaren.

Priset billigt. Uppgörelse med C. F. Tåhlin, Qvil

lioge, Åby.(3878)

Ram och kök

finnes att byra na genast. Gård och gatas ren

göring m m. följer. Adress å boktryckeriet.

(T. ▼. 3882)

Sommarbostad.

Vid Vesterbyholm i närheten af staden finnas

att hyra öfver sommaren en större Sal samt 2 eller

3 miodre Rum jemte kök, källare m. m. Fri is,

mjölk, smör och grönsaker att köpa. Badhus fin

nes. Förbindelse med staden flera gånger om da

gen med ångslupeu »Bylgia». Tilläggsplats vid Bo

udden. Närmare underräitefrer lemnäs ä stället.

(3853)

Ett litet Öpiheirum

uthyres genast hos

(3864) F. A. Malmström,

Tiiopasfesfat ■

säljes från lager i mån af tillgång till kr. 3,85 pr 100 kilo på banvagn härstädes i parWor örn 5,000 k*lo

Norrköping i Februari 1890.

(1254)

J. RINÖR Q RO.

Ärade Herrskaper!

Hos undertecknad finnes ett sorteradt lager af stoppade Möbler. Oivaner, med sängplats, af

alla sorters namn och konstruktioner. Madrasser, Markiser samt Gardiner och andra Dekorationer, såväl

enkla som finare, utföras tillika med allt hvad till yrkena hörer.

Möbeltyger och Gardiner finnas.

Onastoppning och kläddel af gamla möbler.

Samt rekommenderar mig fortfarande hos ärade kunder och allmänheten till utförande af ett

välgjordt arbete i förening med billigt pris och prima materiel.

Obw.l Allmänheten torde af erfarenhet känna fördelen af att vända sig med beställningar

till verklig fackman, som har lärt och praktiserat yrkena.

Gustd Lindström, Tapetserare oell Dekoratör.

Telefon H:o 386. Gamla torget S. Telefon N:o 386. (T. v. 249T)

Parfymeri.

Eau de Cologne, Par

fymer, Tandmedel,

H&roljor, Pomador,

'Viim.ig-re de tollette,

Aseptin, Cold-Cream

ni. n>

Repslagaregatan 26 B. uiniärkt gsd Blaaksvärta.

Parti- och Minutförsäljning.

Kastruller, Kaffepannor, Mjölkbunkar, Kaffekoppar, Kommodkärl m. m. af Olofströms

utmärkta tillverkning, gjutna och emaljerade ilrytov, alla sorters Eskilstuna Knifvar och

Saxar, Mat- och Tésicedar, Ericlcor och Brödkorgar, Kaffekannor, Kaffeqvarnar, Kött

qvarnar, Fotogenkök, Strykjern, Hinkar och Baljor, Bleckkärl i

E»Ri l».tuna-Hoden, Slottsgatan N:o 93. E. G. ANDERSSON.

Spik, alla sorter, Flåt, Hästskor och Sorn, Tågar, Transportkärl, Stål, Stålspett,

Stenhuggareverktyger, Skyfflar, Spadar, Trepar, Beslager för Snickare och Sadelmakare i.

£)«kiUtnna- Boden, Slottsgatan N:o 93.

(3569) Telefon 431. E. G. Andersson.

Kummin

, Pomerans- och gammalt

Sädes-Bränvin un^er^ec^na^s 'Skällda tillverkning försäljes

Rorrköpinp Uiskinkmnp-AUiMag.

(T. v. 1158)

ijyrSielins Pöpf@rs

väl mogen och atlagrad samt tällt jemförlig mod Göteborgs-Por.

-ter, försäljau i

kommission till 25 öre pr '/»'Butelj med glas och 20 öre pr '/j-fmtelj utan glas, hos

(T. v. 1788)

Norrköpings BryggerLAktieboIag.

Ett Burn med kök

samt en mindre Butik, pasiande till brödbod, ut

hyres nu den 1 April. Adress: Jd 12 Klocbgju-

taregatan å Vester. (3704)

Af en händelse

finnes ett snyggt KakelugDSrum att hyra från den

1 April i gården M 21 Skepparegetan för ett å

två fruntimmer. Uppgörelse med Korgmakaren P.

G. Bothvidson. (3690)

Sommarvillan Gäddvik

’

vid Färjestaden, förut innehafd af Herr Göran

Lenning, är ledig till uthyrning för billigt pris;

den innehåller 6 rum och kök jemte källare, ut

hus, isdös och trädgård. Närmare öfverenskom

mes med Laodtbrukaren E. O. Lundqvist. Adress:

Färjestaden, Östra Husby. (3412)

Till Sommarställe.

I närheten af Sandviken, omkring 15 min. väg

derifrån, finnes att för billigt pris antingen köpa

eller byra en mindre Lägenhet med vacker omgif

ning. Anvisning 1 boktryckeriet (3357)

Yid Yddetorps

komministersboställe i Simonstorp kunna några frun

timmer blifva inackorderade öfver sommaren. När

mare upplysningar af boställsinnehafvaren, adress:

Simonstorp. (3l52i

—

I vår vid Vester storgata i qvadraten GodTVän

belägna gård finnes en nyreparerad, fuktfri, varm

och efter nuvarande fordringar beqvämt inredd Vå

ning på 6 rum med kök.

(3662) M. och C. J. Ljungqvist.

Diverse,

N. i. Ringqvist,

Sadelmakare och Tapetserare,

har öppnat verkstad i gården JW 124 Slottsgatan

och får vördsamt hos dea ärade allmänheten re

kommendera sig till utförande af hvad till dessa

yrken hörer samt innesluter sig i kunders håg

komst. De mest billiga priser här på platsen ut

lofvas. Obs.! Reseffekter förfärdigas till bil

iigt pris.(3857)

300 kronor

önskas låna mot 6 proc. ränta. Svar i biljett till

»300» torde inlemnas å denna tidnings kontor.

(3876)

Godt och billigt!

Billigaste Inackordering erhålles å Nykterhets

värdshuset, J/i 81 Slottsgatan. Servering i tvänne

matsalar efter matsedel från 20 till 30 kronor pr

månad.

Frukost serveras frän kl. 8—11 förmidd.

Middag från kl 12—'/, 4, Supé från kl. 7—10

eftermidd. Gör ett försök! (3872)

blef vinnare af Lappmattan. (3888)

Norrköpings Hästafvelslörcnings prisba

lönade och premierade beskällare

FffidÖRSbOfP, Engelskt fullblod,

efter Arrogant och Lollypopp,

Lord, grof halfblodshingst, efter War

ren Hastings och premierade balfblods

stoet Orlowa

upplåtas för betäckning f. o. m. den 1

April vid Marieborg mot en afgift af 10

kronor.

Betäokningstider kl. 8 f. m.—5 e. m.

(T. v. 3831)

Renhållning.

Undertecknad åtager sig regelbunden afhemt

ning af Spillning. De gårdsegare, sorn härå re

flektera, torde genom bref derom under rätta

C G. Gustafsson.

(3109) Norrköp) pf/, Carlsro.

Stående 1?ä

å större eller mindre belopp erhållas all

tid mot goda inteckningar till lägst gäl

lande ränta genom

A. Frölings Egendoms-Agentur.

(3291)17 Drottninggatan 17.

Colilin &

Kopparslagare,

Norrköping, 23 Broddgatan 23,

rekommendera sig till utförande af allt hvad till

yrket hörer, såsom Rörarbefen, Brygg- ocb Färg

paenor, Sodavattensapparater, Badkaminer, Brand

sprutor och Mejeriarbeten m. m Väl sorteradt la

ger af välgjorda Kopparkärl. Plåtarbeten såsom

Taktäckningar ocb Strykningar m. m. verkställas

med »törsta noggranhet. Förtenning, och repara

tioner af plåt- och kopparkärl utföro.s väl och bil

ligt. Obs,! Tennet undersökes af kijmist. (3367))

Mentor

elpaS* (

elpacP o

elpaS* (

för FtNedelpacP och Ångermanland.

Förbindelser öcskaa inleda lör affärer uti kon

Rumtiona- och beklädnadsartiklar, och kunna vi

geuorn vidsträckta kontraförbindeiser uti melletäifc j

1 och öfra Norrland garantera eu i allo föxdeiaktig

omsättning. De utmärktaste re-fer^nger kunna pre-:

steras. Endast förstklassiga firmor önska vi repre

sentera. Högaktningsfullt

(G. 14351) (3696) Hallén & Nordin, Sundsvall.

Änoons-byts.

(Genom Gumaslii Annonsbyrå i Esk.-P.3ggr. gr)

Jernarbetare.

Mot god aflöning kan tu genast en ny kter och

ordentlig Jernarbetare, kunnig i alla vid eu större

fabrik förekommande reparationsarbete erhålla

stadigvarande plats. Endast skicklir.a. och villiaa

sökande torde hänvända sig till Fjfjkeby Pappers

bruk, adress: Fiskeby.

(3b84)

SSsiltiött å

Slrbctébäftftt m. tu.

1 följd af arrendets, öfverlåtande och

fly aning från orten later Herr A. Köns

berg å offentlig auktion vid Törnevalla

pastorsboställe Lördagen den /2 nästa

April kl. 1 e. m.

försälja all der mi be

fintlig kör- och åJterbruksredskeip af alla

slag, hälften i en lohoinobil nied trösk

verk, 1 parti krakstör, hessje1 tinor m. m.

saint IA st. äldre oell yngre hästar, der

i Ilian/1 2 goda få Iston, 3 st„. tre- och en

oi ifla unghästar af half-ur dinner ras, en

3 äng vallack, fallen efter Fantom, m lii.

Vederhäftig©, kände inropare lemnäs tre

månaders beialningsanstårtd.

Unnerstad, Linköping flen 29 Mars 1890.

(3830) h. F. EYDSTRAND.

Ostergötlands L^ndbruksklubb

sammanträder på Hush&liriingg-Sållskapets arkiv

Li1*

„ ?IB* Tisdagen den 8 April kl. 5 e.m., b var

vid förekommer:

1. Diskussion af följan de frågor:

a) Hvad är anledningen att fisket inom län et för

sämrats, och hvad kao dervid göras?

vältning?

1111* är° fördeUrne af

vårsädesbr.adden»

2. Meddelande rörande mejeribandterin gen i

Nord-Amenka or,h England af Länsmejerist, n Pe

tersson. (3 .?38)

Till salu eller arrén <Jp.

Ka särdeles välbelägen Tomt, cirka 91,000

qv.

-fot utom tillhörande vattenområde, ornfdel

bart invid iastagepluti, jtruvags-tation

led. lämplig till upplagsplats eller indi -4-;© an

läggning. Uppgörelse om köp eller » nende oå

längre lid aker genom v. Hlxadsb '‘lir ~eu J, hi rn

Lind Dy, Linköping. {3837}

Sida 5

Onsdagen den 2 April.

1890.

(Insändt och betaldt.)

Till Redaktionen af Norrköpings Tidningar.

Vid härvarande Rådhus-Rätt har under

loppet af circa ett år fortgått en mot oss

af Herr Kaptenen och Riddaren Axel Abe

lin å Norsholm anhängiggjord rättegång

med yrkanden, som för oss gått å heder

och ära och örn hvilka allmänheten förvisso

torde hafva erhållit kunskap jemväl genom

Eder ärade tidning, deri influtit dels in ex

tenso Herr Abelins stämningsansökning dels

ock i hufvudsakligare punkter hans skrift

liga slutpåståenden i målet.

Då af ett kortfattadt referat af hvad vi

till vårt försvar haft att säga — detta refe

rat må för öfrigt vara huru noggrant som

helst — icke med för oss önskvärd tydlig

het torde kunna framgå sjelfva sakens

verkliga sammanhang, få vi, hvilka det

naturligtvis ligger om hjertat att äfven inför

allmänheten rentvå oss för de grava, ehuru

i sanning ogrundade beskyllningar, som mot

oss framställts, härmed anhålla det Ni be

hagade i bihang till Eder tidning såsom

annons intaga hosföljande skrifter, hvari vi

inför Rätten slutligen utvecklat vår talan. En

sådan åtgärd, ett sådant anspråk från vår

sida är desto naturligare, som vår motparts

anföranden i målet på sätt vi ofvan nämt

blifvit i Eder tidning publicerade.

Juridiskt pröfvad blifver vår sak den 3

nästkommande Maj månad.

Norrköping den 31 Mars 1890.

Carl Lundqvist Helge Ehrenborg. Oscar Werner.

Till Norrköpings Rådstufva-Rätt

Uti det af Herr Kaptenen och Riddaren

Axel Abelin å Norsholm mot mig och

Grosshandlanden Helge Ehrenborg i Norr

köping och Förvaltaren Oscar Werner i

Linköping anhängiggjorda målet får jag,

för så vidt detsamma mig berörer, vörd

samt anföra följande:

I den skrift Herr Abelin genom sitt om

bud vid Rådstufvu Rättens sammanträde den

21 DecembcV nästlidet år låtit ingifva, har

han förklarat, att icke förlusten af det pen

ningebelopp, som genom den utaf Herrar

Werner oell Ehrenborg till min förmån

fälda kompromissdomen blifvit honom af

händt, utgjort för honom den egentliga

orsaken till den vidlyftiga rättegång han

mot mig och mina medsvarande inledt, utan

att denna orsak närmast varit det rätts

kränkande i det sätt, hvarpå Werner och

Ehrenborg fullgjort sitt åtagande att vara

ledamöter i den skiljomannadomstol, som

fällt ifrågavarande dom, äfvensom ange

lägenheten för honom att, då rätten till

bevisning inför kompromissen skulle hafva

blifvit honom betagen, söka inför ett annat

forum vederlägga mina »osanna beskyll

ningar», som för honom skulle hafva gått

å heder och ära.

I sammanhang härmed uttrycker han

också sin tillfredsställelse deröfver, att äfven

örn han icke »af formella skäl» skulle er

hålla det fattade kompromissbeslutet häfdt,

han i allt fall lyckats inför en lagligen sam

mansatt svensk domstol klarligen visa grund

lösheten och ohållbarheten af de utaf be

mälde kompromissarier åberopade domskäl

samt åtminstone haft tillfälle att offentligt

ådagalägga, att jag icke blott inför kom

promissen, utan äfven i tal och tryck farit

med osanning och derjemte inför kompro

missen begagnat intyg, örn hvilkas origtiga

innehåll jag måste hafva varit öfvertygad.

Af denna anmärkning, hvilken Herr Abe

lin visligen förutskickat sitt väsentligaste

skriftliga inlägg i målet, framgår temligen

tydligt, att han icke gjort sig några sang

viniska förhoppningar att Rätten skulle bi

falla hans dit instämda påståenden. Jag

undrar icke derpå. Men den tillfredsstäl

lelse han uppgifver sig känna deröfver, att

»han åtminstone haft tillfälle» att offentligt

ådagalägga mina osanningar och mina atte

sters origtiga innehåll, måtte icke vara af

en synnerligen öfversvallande beskaffenhet,

då detta tillfälle icke kunnat begagnas på

annat sätt, än nu skett, eller haft annan

påföljd än nu torde blifva fallet. Här skall

nemligen visas, att jag icke gjort mig skyl

dig till de förseelser min motpart tillvitat

mig. Och örn under denna framställnings

gång förhållanden måste åberopas,som synes

ådagalägga, att under Herr Abelins och

mina inbördes transaktioner, »affärsmannen»

hos honom segrat öfver gentlemannen, så

är det han sjelf, som genom sin obetänk

samt öppnade rättegång framkallat en sådan

nödvändighet.

Härmed förnekas icke, att Herr Abelin

verkligen under målets fortgång setat med

en ganska stark trumf på handen. Denna

har varit den omständigheten att några per

soner, hvilka utgifvit intyg, som af mig

företetts inför kompromissrätten, efter ed

förklarat sig icke kunna vidhålla dessa in

tyg i hela deras omfång. Jag vill gerna

tro att den ena af dessa personer, nem

ligen statdrängen Johan August Johansson

i Nyrödjan, som dock för vittnen erkänt,

att han med kännedom om innehållet verk

ligen utfärdat och ansett rigtigt det intyg,

som han sedermera inför Rätten återtagit

och hvars innehåll han uppgifvit sig ej

känna, farit med mindre tillförlitligt tal, då

han för vittnet Månsson uppgifvit att Herr

Abelins inspektor, Arén, hotat honom med

att derest ej hans intyg återtages, den stuga,

som han hade stående på Kapten Abelins

mark, skulle nedrifvas och de fruktträd, som

växte kring stugan, afhuggas. Ej heller vill

jag antaga att det hot, som slungats mot

vittnet Johan Ludvig Johansson i Kåknö,

att »attestutgifvarne skulle få betala hela

summan, örn Kapten Abelin ginge åt», för

anledt denne, att delvis återkalla det af

honom mig lemnade intyget. Vittnet

Lennart Andersson har för mig berättat,

ö,

att han, sedan han af min motpart blifvit

instämd att vittna i det vidlyftiga skogs

målet, emottagit flera anonyma skrifvelser

med allehanda skrämskott, för den händelse

han icke återkallade det vittnesmål han i

och för kompromissen afgifvit inför här

varande Rådhusrätt; men jag antar som

säkert, att den okände brefskrifvaren, den

jag för öfrigt gerna vill tro icke har något

med Kapten Abelin att skaffa, ej utöfvat

någon inverkan på Anderssons vilja och

förmåga att hålla sig till sanningen. Jag

önskar sålunda taga för gifvet, att de per

söner, som i vissa delar återkallat de intyg

de lemnat åt mig, att inför kompromiss

rätten företes, härvidlag handlat utan tvång

och af öfvertygelse. Men ändock torde

deras partiella återkallande af sina attester,

icke, på sätt käranden förmenat, ådaga

lägga att dessas innehåll är osant eller, der

est de möjligen i något afseende verkligen

skulle vara mindre exakta, att jag med

kännedom örn deras origtiga innehåll, för

mått utgifvarne att underskrifva dem, ej

heller att jag med sådan kännedom, af dem

gjort användning.

Af dem, som inför Rätten förklarat att

de icke kunde stå för sina intygs innebörd

i hela dess omfattning, hafva de flesta ej

på mig sökt kasta misstanken, att jag skulle

hafva förledt dem att, ehuru de icke kände

desses innebörd, sådant oaktadt underteckna

attesterna. Vittnet Oscar Andersson i Kåknö

har medgifvit, att jag för honom uppläst

hans attest och att han vid densammas ut

gifvande, »då minnet af hvad deri omför

mäldes säkerligen varit hos honom lifligare

än vid tiden för det edfästade vittnesmålets

afläggande», funnit den rigtig. Per Lars

son, jemväl i Kåknö, har berättat att jag

icke på något sätt trugat honom att under

skrifva det af honom lemnade intyget,

hvilket jag för honom uppläst, och Johan

Ludvig Johansson har förmält, det jag äfven

för honom uppläst attesten, äfvensom att

jag icke dolt möjligheten af att denna

kunde komma att användas.

Deremot har ett vittne, förut nämnde

statdrängen Johan August Johansson i Ny

rödjan, hvilken till stor del återkallat sin

attest, uppgifvit att vid dennes tillkomst så

lunda tillgått, att sedan han, som icke kunde

skrifva, redogjort för hvad han i saken viste,

min dotter uppsatt det sedermera använda

intyg, som han, utan att någon uppläsning

deraf föregått, underskrifvit uti förmodan

att detsamma innehöll »hans talan», något

som emellertid, efter hvad han skulle för

märkt, icke varit fallet. Detta vittne måtte

emellertid på ett betänkligt sätt missminna

sig. Det missminner sig, då det påstår

sig icke kunna skrifva, hvaraf skulle följa

att det sålunda saknat förmåga att taga

kännedom örn det intyg, det med sin egen

namnunderskrift beseglat. Genom vittnena

Carl Johan Johansson i Hälla och Jonas

Månsson i Linberga är dock styrkt, att

ifrågavarande Johan August Johansson varit

skrifkunnig. Samma Johansson missminner

sig uppenbarligen också, då han förklarar

sig icke i och för attestens affattande hafva

uppgifvit att mig tilldelats dålig skog samt

att man vid utstämpligen afvikit från den

bättre skogen. Ty då han varit på väg

till mig för att lemna sagda attest, hade

dan för de i målet hörda vittnena Carl

Fredrik Björling i Målen samt Carl Johan

Johansson i Hälla berättat, dels att han

kunde vara ett lefvande intyg på att jag

fick sämre skog 1886, än hvad som står

qvar, dels att örn jag fatt ett års afverk

ning till, jag då skulle fått riktigt vacker

skog. Och efter att hafva afgifvit attesten,

tiar han för vittnet Carl Öster i Hummelsäter

erkänt, att han lemnat mig ett intyg derom,

att de träd, som jag år 1886 å Björkviks

skog bekommit, varit qvistiga och krokiga

samt lemnat endast en eller två stockar,

äfvensom att så verkligen varit förhållan

det. Och för vittnet Adolf Ulrik Nilsson

i Hummelsäter har han då han efter att

hafva lemnat mig sin attest, kommit från

min bostad, uppgifvit att Björkviks egare

gjort mig orätt samt tillagt, att ingen bättre

än han, Johansson, kunde veta »huru de

veko af från den bästa skogen». Af dessa

förhållanden torde framgå, att Johanssons

vittnesmål såsom alldeles motstridande mot

förut af honom häfda uppgifter och erkän

nanden neppeligen kan tillerkännas synner

ligen stort vitsord.

Jemte Johansson hafva jemväl tvenne

andra vittnen, nemligen Carl August Svan

i Hållstad och Gustaf Thunberg i Sand

kullen, hvilka jemväl till en del återtagit

sina attester, sökt förklara detta förhål

lande dermed, att jag i stället för att sam

vetsgrant uppteckna deras uppgifter, vid

dem gjort förändringar och tillägg, så att

attesterna kommit att intyga mera än med

dem af utgifvarne afsetts. Denna deras

förklaring synes emellertid icke böra till

mätas större värde. Både Svan och Thun

berg, hvilka icke gittat förneka, att jag

för dem uppläst de handlingar de under

tecknat — Svan har till och med medgif

vit att han genomläst sin attest — hafva

för Stationsföreståndaren Johannes Wallin

i Höfversby vid bevittnandet af deras namn

underskrifter erkänt sig afveta intygens

innehåll, och vittnet Carl Johan Munter i

Höfversby, som varit närvarande vid affat

tandet af ifrågavarande intyg, har på ed

berättat, att dervid sålunda tillgått, att sedan

jag för Svan och Thunberg uppläst den af

Johan August Johansson utfärdade attesten,

som var af ungefär samma innehåll som de

af dem sedermera underskrifna, bemälde

personer sagt sig kunna instämma i den

samma, hvarefter jag skrifvit de tvenne

dermed likartade, men inför Rätten åter

kallade intygen, dem ofta nämnde Svan

och Thunberg, för hvilka de tydligt upp

lästes, derefter undertecknat.

Det lider sålunda intet tvifvel, att utgif

varne af dessa mycket omördade attester

haft full kännedom örn deras innehåll, då

de utfärdade dem. Jag har ej heller före

rättegångens början haft anledning att an

taga, att de icke uttryckte de intygandes

uppfattning af förhållandena; detta så mycket

mindre som jag förut icke kunnat tänka mig

möjligheten af att en person skulle känna

med sitt samvete förenligt att lemna ett

skriftligt utlåtande om ett förhållande, utan

att hafva gjort sig för detsamma fullt redo.

Och att jag för min del varit öfvertygad

derom, att ej mindre intygens innehåll va

rit fullt rigtigt, än äfven att alla mina ut

sagor inför kompromissen varit sannings

enliga, torde framgå af den relation jag

här vill gifva af de förhållanden, som före

gått och föranledt kompromissrätten och

dess utlåtande.

Genom kontrakt af den 14 December

1882 försålde Kapten Abelin till mig från

Björkviks egendom med underlydande hem

man 50,000 stycken träd, furu och gran,

stående på rot, från och med minsta dia

meter tio verktum tjugu fot från marken

till och med största groflek, emot ett pris

af 5 kronor 50 öre för styck af furu och

tjugu procent lägre för styck af granträd.

Detta pris, enligt hvilket jag fick betala

för den ifrågavarande skogen omkring

270.000 kronor, var så oerhördt högt,

att fackmän, som vittnat i målet, Gross

handlanden P. W. Wikström i Stockholm,

Disponenten D. Rosenius i Linköping och

Sågverksförvaltaren J. Skröder från Fors

haga, inför Rätten förklarat sin åsigt vara,

att derest ej kontraktet lemnat uttrycklig

föreskrift att till mig skulle lemnäs den

gröfre skogen å Björkvik, vanlig billighet

likväl fordrat att så skett. Men för att

jag skulle, oberoende af örn jag hade att

göra med en säljare som tog hänsyn till

billighetens fodringar eller ej, vara genom

en kontraktsstipulation lagligen försäkrad

att erhålla just den gröfre skogen å Björk

vik, inflöt, på mitt särskilda yrkande i

kontraktets tredje punkt, att träden skulle

tagas »från och med största groflek till

och nied tio verktum tjugu fot från mar

ken-». Att meningen härmed icke kunde

vara annat än att jag i första rummet

skulle vara tillförsäkrad träden af de grof

sta dimensioner, sedan de gröfre och så

fyllnaden i de mindre, är så uppenbart, att

det icke kan bortförklaras.

Afverkningstiden var bestämd till fem

år med möjlighet af ett års prolongation.

Betalningen skulle erläggas för hvarje års

afverkning och minst för en femtedel år

ligen med halfva beloppet före utsyningens

början, eller senast den I December, sex

tusen kronor den I Juni och återstoden

den 1 Juli, allt årligen. Som säkerhet för

betalningens fullgörande var föreskrifvet,

dels att icke något träd finge fällas, innan

den första halfva liqviden erlagts, dels att

säljaren skulle ega att disponera öfver det

sågade eller osågade virket intill dess de

i Juni och Juli förfallande liqviderna blifvit

fullgjorda; hvarförutom ålåge mig att lemna

borgensförbindelse för hela betalningen.

Såsom en ytterligare säkerhet för mina

åtagne förpligtelsers fullgörande, ålåge mig

derjemte att lemna en handpenning af

10.000 kronor, hvilken skulle innestå till

dess sista inbetalningen skedde.

Träden skulle tagas efter säljarens an

visning i samråd med köparen. Det var

sålunda säljaren som egde att bestämma

hvilka träd, som skulle utstämplas, och kö

paren hade endast att i denna för honom

så vigtiga angelägenhet råda säljaren.

Denna brist i kontraktet, hvaraf mången

icke skulle vetat begagna sig, har Kapten

Abelin gifvit mig mycket skäl att beklaga

och det är den, som föranledt hela denna

tvist.

Årliga afverkningen skulle, derest jag

så påfordrade, ske till hälften i hag- och

till hälften i skogsmarken och skulle de

träd, sorn till mig utsynats, tagas jemt

med sig, så på höjder som i dalar. Dessa

bestämmelser lade naturligtvis icke något

hinder i vägen för mig att erhålla den

bästa skogen till mig utstämplad, enär dels

det enligt kontraktet skulle hafva berott

på min egen önskan, örn jag ville taga de

träd jag egde att för hvarje år bekomma

till hälften i hag- och till hälften i skogs

marken, dels det väl var föreskrifvet att

jag skulle afverka de utsynade träden jemt

efter som de förekommo — men deremot

hvarje bestämmelse saknades i kontraktet

derom, att alla träd som innehade de i

kontraktet omförmälda dimensionerna, jem

väl de minsta, skulle till mig på enahanda

sätt utstämplas.

I kontraktet omförmaldes också att hela

skogen utgjorde 69,000 träd, hvaraf för

egendomens behof skulle undantagas 19,000

träd, hufvudsakligen på följande egoområ

den, nemligen Långö, Björkviks får- och

hästhage samt Syttorps egoområde. Denna

kontraktspunkt, den io:de, bör samman

ställas med en annan, den 7:de, enligt

hvilken jag icke skulle vara skyldig att

taga och betala de träd, som befunnos be

häftade med röta, rödved eller synbara

fel, såvida icke felen upphörde inom sju

fot från rotändan eller efter fällning af

sådana träd framginge, att tjugu kubikfot

frisk virkesmassa af dem erhölles. Då nu

nittontusen träd voro undantagna från kö

pet af 69,000 träd, som funnos på Björk

vik, var det åtminstone för mig klart, att,

örn sådana felaktiga träd som härofvan om

nämnas, blefvo till mig utstämplade, dessa

måste anses ingå i det antal af 50,000

stycken, som blifvit till mig försålda, enär

jag hvarken hade rättighet eller skyldig

het att för dem taga ersättning bland så

dana träd, som af säljaren för egen räk

ning från köpet undantagits; dock egde

jag befogenhet att uraktlåta att bortforsla

och betala sådana träd. Denna min upp

fattning ansåg jag så mycket mera rigtig,

som den grundade sig pä vedertagen praxis

vid skogsafverkningar, en praxis den kom

promissarien Ehrenborg i sitt utlåtande ta

git hänsyn till och hvars tillvaro Dispo

nenten Rosenius vitsordat.

För att närmare tolka kontraktets be

stämmelser, sammanträdde den 18 Februari

1884 en kompromiss. Af dess utlåtande

vill jag här beröra vissa delar, som äro

af betydelse för detta mål, enär min mot

part åberopat äfven dessa till grund för

sina påståenden i målet.

Denna kompromissrätt förklarade att ut

stämplingen, så vidt ske kunde, skulle om

fatta möjligast jemngod afverkning, så nära

lika som möjligt det ena året som det an

dra och att densamma icke mot köparens

bestridande kunde tagas i hagarne till större

del än hälften af årets utsyning, hvar

jemte bestämdes att jag icke skulle ega

befogenhet att först erhålla utsyning af den

bästa skogen och i tjenligaste trakterna.

Huru Kapten Abelin kunnat förmena, att

genom denna kompromissens tydning af

kontraktet min rätt att erhålla de bästa,

å de icke undantagna trakterna växande

träden mig beröfvats, är oförklarligt. Den

innebär ju ingenting annat än det, att den

skog, som till mig bortslutats, d. v. s.

50,000 träd å Björkvik, från och med de

grofsta till och med tiotumsträden skulle

fördelas i jemngoda lotter på de fem af

verkningsåren. Jag skulle således första

året bekomma en femtedel af de grofsta

träden, en femtedel af de gröfre och en

femtedel af den fyllnad som tillkom mig i

tio och elfva tums träd oeh på samma sätt

för hvart och ett af de följande afverk

ningsåren. Härigenom blcf ju afverknin

gen så nära lik som möjligt det ena året

som det andra. Att detta och intet annat

var meningen, framgår genom jemförelse

med en annan del af samma kompromiss

rätts utlåtande, hvilket jemväl förklarar an

ledningen till förutberörda bestämmelse.

I tredje momentet af samma utlåtande be

röres nemligen frågan örn huruvida jag

skulle vara skyldig att ställa borgen för

kontraktet eller icke. Sedan deri förkla

rats, att den öfriga säkerhet, som i kon

traktet vore stipulerad, i allmänhet vore

fullt tillräcklig, nämnes, att borgen borde

affordras mig endast för såvidt jag gjorde

anspråk på att erhålla utsyning å särskild

trakt af skogen, som kunde anses inne

hålla gröfre eller bättre virke än hvad i

medeltal å hela den qvarvarande skogs

och hagmarken funnes att tillgå, i hvilket

fall köparen ansåges bereda sig fördelar,

som kunde minska den öfriga skogens

värde. Hvarföre kompromissrätten af den

18 Februari 1884 således bestämt, att sko

gen skulle jemndeligt afverkas, har icke

skett för att på något sätt beröfva mig

min rätt till den bästa skogen, hvilken

den tvärtom erkänner, utan för att, då jag

icke stålt borgen, skydda säljaren för den

eventualiteten att jag genast afverkade den

bästa skogen och derpå afbröte afverknin

gen. Och bestämmelsen att utstämplingen

icke emot mitt bestridande kunde tagas i

hagarne till större del än hälften af årets

utsyning, betyder naturligtvis icke att ut

stämplingen måste till hälften tagas i hag

marken, utan afsåg endast att göra en in

skränkning i säljarens kontraktsenliga rätt,

att sjelf i samråd med köparen bestämma

hvilka träd som skulle utstämplas, så att

han ej derefter skulle kunna taga sig före

att för något år lemna mig utstämpling

endast eller hufvudsakligen i hagmarken.

Jemlikt förutnämde kontrakt började

sedermera afverkningen af den till mig

upplåtna skogen och fortgick under loppet

af fyra år, under hvilka jag förmenade mig

hafva grundade anledningar till missnöje

med det sätt, hvarpå Herr Abelin upp

fyllde sina skyldigheter enligt kontraktet.

Den skog jag under dessa år erhöll var

emellertid jemförelsevis ganska jemndelig.

För det sista afverkningsåret 1886—1887

återstod å Björkvik dels den, enligt min

uppfattning, bästa skogen — den s. k. Öfver

torpsskogen, söder om Djupmossen — men

dels ock den, enligt kärandens eget med

gifvande, sämsta skog och hagmark, som

å egorna funnits, nämligen å Björkviksnäs,

Öarne i Höfvern, Dala backe, Dalaskogen,

Timmersbergs hage, Torpställshagen, Ox

hagen samt några med särskilda namn be

tecknande ställen vid Öfvertorp. Då nu

jag, enligt kontrakt, var berättigad att i

första rummet erhålla de gröfre och bättre

träden, föreföll det mig alldeles klart, att

jag nu detta sista afverkningsår borde be

komma först och främst Öfvertorpsskogen

och derefter fyllnad i den sämre skogen.

Emellertid ansåg jag det sätt, hvarpå

Herr Abelin förut behandlat mig, göra mig

berättigad till misstanken, att han afsåg att

undanhålla mig just denna park, en bland

de bästa skogstrakter i Östergötland, och

tillsade derför skogsafverkningsförmannen

Andersson att för den händelse ej denna

park till mig instämplades bland de 10,000

träd jag för året skulle bekomma, han skulle

påfordra och taga emot utstämpling jemväl

utöfver den myckenhet, som på sista året

sig belöpte, och intill sextontusen träd, på

det att jag bland denna större myckenhet,

hvilken måste komma att omfatta ofta

nämnda skogspark, måtte komma i tillfälle

att afverka det kontraktsenliga antalet träd

just å denna samt i öfrigt utse afverknin

gen af den bästa, kontraktsenliga qvarstå

ende skogen.

Efter denna af mig till bemälde min såg

verksförman lemnade föreskrift, vidtog sista

årets utstämpling, dervid såsom mina om

bud tjenstgjorde Andersson och min andre

förman Skog. Jag sjelf var icke person

ligen närvarande vid utstämplingen. Den

20 November 1886 var denna afslutad och

hade då till mig instämplats 11,069 stycken

träd, i hvilka dock ej inginge de å Öfver

torpsskogen söder om Djupmossen växande.

På tillfrågan örn anledningen härtill, upp

gåfvo mina ombud: att utstämplingen ej

fått fortgå i sammanhängande följd, utan

att Björkviks ombud bestämt, att den skulle

den ena dagen börja på ett och den andrå

dagen å ett annat ställe, så att det varit

uppenbart att Björkviks ombud velat spara

åt sin egare den numera qvarstående skogs

parken; att då Andersson anmält protest

mot ett sådant förfarande, Björkviks om

bud, Herr Arén, svarat att jag skulle få

alla träden på Öfvertorpsskogen till mig

instämplade, men att i strid mot detta löfte,

få

utstämplingen afbrutits medan ännu öfver

fyra tusen träd af Björkviks bästa skog qvar

stodo samt slutligen, att då Andersson an

hållit, att, oaktadt elfva tusen träd blifvit

stämplade, utstämplingen, sådant oaktadt,

skulle fortsättas på Öfvertorps skog, Arén

vägrat detta.

Att denna Anderssons och Skogs upp

gift var fullt sannfärdig, det hade jag då

all anledning att antaga och jag är fort

farande öfvertygad örn densammas trovär

dighet. Ty då jag anmodat Andersson, att

derest icke hela Öfvertorpsskogen till mig

instämplades, påfordra och emottaga ut

syning intill 16,000 träd, kan jag icke veta

något skäl, hvarför han, som vid utöfnin

gen af sina åligganden i allmänhet visat

sig mycket pligttrogen, skulle åsidosatt det

honom lemnade uppdraget, utan ligger det

för mig närmare till hands att antaga, det

Björkviks ombud icke lyssnat till den fram

ställning han för min räkning gjort. Att

afverkning egt rum på alla kanter kring

Öfvertorpsskogen söder örn Djupmossen,

det har vid en senare besigtning å platsen

blifvit utrönt (se Herrar Rosenius’ och

Skröders vittnesmål). Och att meningen

varit att äfven örn utstämplingen fatt ytter

ligare fortgå, man i allt fall skulle söka be

röfva mig åtminstone en stor del af ofta

nämnda skogslott, det visar tydligen Herr

Abelins egna uttalanden inför den kompro

miss, hvars ledamöter han nu stämt till

Rätten. Inför sagda kompromissdomstol

har han, Abelin, visserligen påyrkat skyl

dighet för mig att ytterligare emottaga och

utstämpla 2,361 stycken träd eller skilna

den mellan de 47,639 stycken jag emottagit

såsom kontraktsenliga och de 50,000 träd

jag köpt, men det bör först och främst mär

kas, att jag, äfven örn jag erhållit hela ifråga

varande antal till mig utstämpladt å Öfver

torpsskogen, jag likväl gått förlustig örn

en stor myckenhet träd å denna, ithy att,

enligt Herr Abelins egen timmerräkning,

å den icke afverkade delen af Öfvertorps

skogen qvarstodo icke mindre än 4,447

träd. Härtill kommer, att det visst icke

varit Herr Abelins mening att till mig å

Öfvertorpsskogen utstämpla hela den mängd

träd han yrkat jag skulle taga och betala

utöfver de redan emottagna. I sina till

kompromissrätten stälda skrifter har han

nemligen påfordrat att mig vid blifvande

utsyning, äfven af omförmälda 2,361 stycken

träd måtte i främsta rummet åläggas emot

taga hittills förbigångna s. k. snabbvuxna

träd, som ock de träd, hvilka, ehuru be

häftade med synbara fel, dock voro af så

dan beskaffenhet att de vid undersöknin

gen befunnes innehålla minst 20 kubikfot

frisk virkesmassa »och återstoden i Öfver

torps skog». Man kan sålunda med en till

visshet gränsande sannolikhet antaga, att

det varit Herr Abelin eller hans ombud,

som afbrutit utstämplingen, ehuru det verk

ligen efter detta Kapten Abelins yrkande

inför kompromissen, synes troligt att man

haft för afsigt att åter upptaga densamma

— för att till mig, som var berättigad till

den bästa skogen å Björkvik, tilldela gir

vuxna och med synbara fel behäftade träd.

I hvarje händelse hafva de personer, som

för mig uppgifvit, att kapten Abelins om

bud afbrutit utstämplingen, sedermera be

edigat denna sin uppgift inför Norrköpings

Rådhus-Rätt, så att jag saknade all möj

lighet att ifrågasätta densammas riktighet.

Alltnog jag kom icke i besittning af min

lagliga rätt att erhålla till mig utstämplade

de grofsta träden å den omkontrakterade

skogen och var naturligtvis berättigad till

ersättning för den skada jag härigenom

lidit. Att denna skada i sanning var be

tydlig, torde enhvar, som har någon känne

dom örn skilnaden i värdet af grof, rak

växt och på jemn mark växande skog sami

mindre i hagmark och på bergshöjder be

fintlig sådan, lätt kunna föreställa sig. För

att emellertid få ett så snart slut som möj

ligt å den obehagliga affären med Herr

Abelin, begärde jag af honom i tvenne på

hvarandra följande skrifvelser mycket lågt

tilltagne ersättningar, den sista gången be

tydligt mindre än den första, att qvittas

mot den sista liqvid jag hade att till

honom jemlikt kontraktet utgöra.

På mina förlikningsförslag ingick emeller

tid icke Herr Abelin. Han utsökte hos mig

hos Öfverexsecutor ifrågavarande liqvid, å

hvilken han dock medgaf afdrag för hand

penningen. Genom detta afdrag hade han,

jemlikt kontraktets ordalydelse, vidgått att

den utsökta inbetalningen skulle vara den

sista han af mig egde fordra samt att våra

mellanhafvande affärer sålunda, på grund

af kontraktet, voro afslutade.

Då Herr Åbelin icke ville fästa afseende

vid mina billiga anspråk, nödgades jag, för

att göra min rätt gällande, påkalla sådan

domstol, som den emellan mig och honom

upprättade athandlingen föreskref för upp

kommande tvisters afgörande, eller kom

promiss. Sådan sammanträdde ock i Norr

köping den 17 och 25 Februari 1888.

Inför denna skiljomannadomstol angaf jag

den grund, jemlikt hvilken det skadestånd

som komme att mig tilldömas, enligt mitt

förmenande, borde beräknas. Denna var

följande: Den förlust jag lidit kunde ej be

räknas efter annan norm än det pris pr

träd jag betalt säljaren. Sedan alla skadade

träd frändragits sista årets utstämpling, hade

jag erhållit 9,990 träd furu och gran för

hvilka jag liqviderat säljaren med 52,915

kronor 30 öre eller 5 kr. 30 öre pr träd. De

qvarstående träden å Öfvertorpsskogen upp

gingo, enligt säljarens egen beräkning, till

4,447 stycken. Dessa hade åtminstone

dubbla värdet mot lika många af dem som

senaste afverkningsåret mig tillstämplades

(3 ä 4 dubbla värdet mot en större del

deraf). Hade jag fått de qvarstående trä

den å Öfvertorpsskogen i stället för 4,447

af dem jag erhöll och som endast hade

halfva värdet mot dessa, så skulle jag så

ledes förutom dc värdeenheter (hvar och

en ä 5 kronor 30 öre) jag bekommit ytter

ligare erhållit 4,447 d. v. s. efter kontrakts

priset 23,569 kronor 10 öre.

Huruvida denna grund för skadeståndets

bestämmande var rigtig eller ej, tillkom det

kompromissen att afgöra; jag för min del

kunde icke anse annat än som fullt rigtigt

att storleken af den skada jag lidit mättes

efter det pris, som vid köpeaftal mellan

mig och säljaren blifvit skogen åsatt, så att

örn säljaren undanhöll mig de träd, som

mig tillkommo, han för den förlust jag här

igenom led, fick gifva ersättning efter samma

måttstock som jag sjelf för skogen skulle

betalat honom. Att mitt inför kompromis

sen gjorda påstående, det den qvarstående

skogen vore värd dubbelt så mycket sorn

den afverkade, var rigtig, derom är jag

fortfarande öfvertygad. Min öfvertygelse

i detta hänseende grundade sig på en mång

årig erfarenhet i skogsafverkningsfrågor,

som ganska säkert mer än väl torde uppväga

den som kan egas af sådana bland Herr Abe

lins vittnen, som Täckdikningsförmannen

Anders Johan Johansson i Marielund, Nämn

demannen Johannes Johnsson och Nämnde

mannen Per August Jonsson i Hållstad, af

hvilka, åtminstone de två sistnämnda, icke

torde hafva tagit någon vidare befattning

med skogsafverkningsfrågor, men det oak

tadt under denna rättegång intygat ett mot

det af mig påstådda förhållandet motsatt.

Käranden har, sorn förut påpekats, sjelf

medgifvit, att den qvarstående delen af

Öfvertorpsskogen varit bättre än den skog,

som under senaste afverkningsåret afverkats,

och jemföras samtliga de, i detta mål af

kärandens vittnen nu afgifna vittnesmål med

hvarandra, torde det äfven ur dem framgå

att så varit förhållandet, dock får man i

thy fall taga hänsyn endast till deras munt

liga vittnesmål, ty i de skriftliga förekom

mer för visso ingenting i sådan rigtning.

Emellertid framgår af dessa Herr Abelins

vittnens uttalanden, att skilnaden emellan

den qvarstående Öfvertorpsskogen och den

till mig för afverkningsåret 1886—1887 ut

stämplade skogen icke skulle hafva varit af

synnerligen betydande beskaffenhet. Den

uppfattning som föranledt deras uttalanden

uti detta hänseende torde dock icke kunna

tillmätas stor betydelse, enär de förutom

Johansson, Svan och Thunberg, sorn biträdt

vid utdrifningen af skogen, men icke inför

Rådstufvurätten afgifvit något yttrande om

förhållandet mellan de särskilda skogsde

larnes värde, ej deltagit i densammas af

verkning eller i försågningen af det der

ifrån erhållna timret, hvadan deras kunskap

örn skogen torde härröra från det intryck

de vid ett flygtigt yttre betraktande af den

samma erhållit. Deremot har jag inkallat

icke mindre än sju olika vittnen, hvilka

under olika befattningar i skogens fällning

utkörning och försågning deltagit och sorn

alla förklarat sig dela min åsigt, att den

under sista afverkningsåret till mig utstämp

lade skogen eqdast haft halfva värdet mot

den som från mig undantagits. Disponen

ten Rosenius och Sågverksförvaltaren Skrö

der, hvilka tagit så väl den icke afverkade

skogsparken vid ÖfvertoVp, som de afver

kade trakterna i skärskådande, hafva för

klarat att den skog, som växt å de senare,

bör hafva haft endast omkring halfva vär

det af nämnda park. Och att Herrar

Werner och Ehrenborg, som på platsen

inhemtat sin kännedom örn förhållandena,

kommit till enahanda uppfattning i saken,

torde nogsamt deras sedermera gifna dom

slut utvisa.

Å sin sida framkom Herr Abelin inför

kompromissen med följande hufvudsakliga

motpåstående:

att jag skulle vara skyldig att emot

taga de träd, hvilka resterade uti de kon

trakterade 50,000, som jag dittills för

hvarje år skulle nekat emottaga. (Till

mig hade utstämplats öfver 52,000 träd,

således mera än tvåtusen utöfver det

antal jag varit skyldig att emottaga och

betala och att köpets omfattning skulle

bestämmas af utstämplingen, utan att

någon inskränkning i denna omfatt

ning finge ske derigenom att odug

liga träd återlemnades, är redan visadt.)

att jag skulle betala ränta å hand

penningen, 10,000 kronor, från den 1

Juli 1887, då den godtyckligt skulle

af mig hafva innehållits, till dess min

sista inbetalning skedde eller ock —

samt detta helst och »rättast» — att

sagda handpenning genast till honom

skulle återbetalas. (Härvid förgäter

Herr Abelin, att han sjelf, då han lag

sökte mig hos Konungens befallnings

hafvande, begärt utfå det hos mig in

iiestående beloppet, efter afdrag af

handpenningen;)

att jag skulle gälda 107 stycken

fälda och undersökta samt fullt kon

traktsenliga befunna träd •— inräknade

i de kontrakterade 50,000 stycken —

som jag »utan något slags rimligt skäl»

låtit obetalda qvarligga i skogen —

med tillagd körnings- och fällnings

kostnad för desamma samt slutligen

förutom några icke af denna rättegång

berörda poster;

att jag, på sätt jag förut nämnt,

måtte åläggas att vid den utstämpling

af träd Kapten Abelin väntade skola

blifva följden af hans nyssberörda yr

kanden, måtte åläggas att i lörsta rum

met emottaga girvuxna och skadade

träd, som under föregående utstämp

lingar förbigåtts. (Huru liberalt synes

ej detta yrkande, att jag skulle på

spridda ställen i den vidsträckta Björk

viksskogen till mig emot ett pris af mel

lan fem och sex kronor utplocka enstaka,

dåliga träd med ett verkligt värde af

knapt en krona stycket, då man be

tänker att den, som gjorde detta yr

kande, dock tillförsäkrat mig genom

kontrakt i första rummet sin bästa skog,

och att denna fortfarande var qvar

stående!)

Till stöd för mitt påstående örn skade

stånd, företedde jag inför kompromissrätten

följande handlingar:

1:0 ett intyg af J. A. Johansson i Ny

rödja, af innehåll att de träd, som hö-

Sida 6

sten 1886 utstamplades på Björkviks

skog till mig, voro små, qvistiga och

korta, så att de lemnade endast en å

två stockar af dålig- beskaffenhet, men

att de qvarvarande träden söder örn

Djupmossen, som voro utmärkt vackra,

lemnade 3 ä 4 stockar per träd och

således hade ett mycket högre värde

än dem jag fått samt att väl syntes,

huru utstämplingen af träd till mig

tagits i bugter och berg, rundt om

kring de qvarstående träden.

2:0 ett intyg af G. Thunberg, att han in

stämde i den af Johansson lemnade

attesten, äfvensom att större delen af

de träd jag fick under år 1886 på

hösten, voro af så dålig beskaffenhet,

att han ansåge de på Öfvertorpssko

gen qvarhållna träden söder örn Djup

mossen hafva minst dubbla värdet mot

dem jag erhöll.

3:0 ett intyg af C. A. Svan i Hållsta af

ungefär samma innehåll, som de båda

förenämnda.

4:0 ett intyg af Oskar Andersson, P.

Larsson och L. J. Johansson, att de

träd som hösten 1886 utstämplades

och tilldelades mig, hade ett betyd

ligt mindre värde än de träd, som

qvarlemnades och qvarstodo på Öfver

torps skog söder örn Djupmossen och

att örn jag fått träden på sagda skog

i stället för den som växte å andra i

attesten uppgifna platser, jag ovilkor

ligen fått mera timmer och virkes

massa än jag nu fått, äfvensom att de

till mig utstämplade träden voro små,

korta och lemnade högst en å två

stockar, under det att de å Öfvertorps

skogen qvarstående lemnade 3 å 4

stockar.

5:0 ett intyg af A. J. Berggren i Sand

by, att den qvarstående skogen hade

minst dubbla värdet emot den skog

som till mig under sista afverknings

året utstämplades samt att Öfvertorps

skogen vore den vackraste skog Björk

vik haft.

6:0 ett protokoll öfver vittnesförhör den

12 December 1887 inför Norrköpings

Rådstufvurätt, dervid, bland andra, föl

jande handlingar af utgifvarne be

edigats:

a) ett intyg af L. J. Skog, af ungefär

samma innehåll, som det härofvan

omförmälda, af Berggren utgifna

b) ett af Skog och A. Leon. Anders

son lemnadt intyg, att utstämplin

gen å Björkviks-skogen ej fått fort

gå i sammanhängande följd, utan

att densamma på grund af yrkande

utaf Björkviks ombud fatt börja den

ena dagen å ett ställe och den

andra å ett annat, allt i uppenbar

afsigt att lemna mig den sämre och

sjelfve behålla den bästa skogen

att Andersson häremot protesterat

samt att utstämplingen afslutats, då

jag erhållit 10,000 af de sämre

träden;

c) ett intyg af Andersson och Skog,

att å de för afverkning upplåtna

trakterna af Björkviksskogen efter

den skedda skogsutdrifningen, en

däst qvarstodo cirka 4,000 stycken

träd söder' om Djupmossen, med

undantag af enstaka, som vid ut

stämplingarne qOrglömts eller för

felaktigheter förbigåtts.

d) ett intyg af samma personer, att

det alltid varit Björkviks ombud,

som bestämt huru utstämplingen

skulle ske;

c) ett intyg, likaledes af samma per

soner, att Inspektor Arén, som i

egenskap af Björkviks ombud, ledde

sista årets utstämpling, nekat en

af Andersson framstäld begäran att,

sedan 11,000 träd blifvit afverkade,

få fortsätta utstämplingen å Öfver

torps skog;

jj ett intyg, jemväl af Andersson och

Skog, att de skogstrakter Jägmä

staren Brorström i ett af honom

jemna It utlåtande af den 17 Juli

i8\84, betecknadt med »trakten mel

lan L. Öfvertorp och Djupmossen,

mellan Kärdalsmossen, Öfvertorps

haggärdesg'Ard och Långserums

Öfveräng samt trakten mellan Djup

mossen, Otesätersången och Moss

ända, med ett gemensamt namn

kallades Öfvertorps skog* samt

slutligen

g) en af Olof Persson och Jan Eriksson

från Sunne lemnad attest, att de,

som under 20 års tid varit hvarje

vinter sysselsatte med timmerut

drifning samt under sista afverk

ningsårets vinter utkört timmer åt

mig från Björkviks skog, kunde in

tyga, att de träd som qvarstodo

söder örn Djupmossen hade inemot

dubbla värdet af de träd som till

mig utstämplades hösten 1886, samt

ati tydligt syntes, huru utstämp

lingen åt mig tagits på berg och

utkanter, för att kringgå de nu

qvarstående träden.

Af dessa intyg vor'0 de sju som här ofvan

oförmäles under mörn. 6:0 af sina utgif

vare vid vederbörlig domstol beedigade,

så att jag i den mån de rörde tilldragel

ser under sista årets utstämpling, vid hvil

ken jag icke varit närvarande, icke kunde

sätta

i fråga deras rigtighet. För så vidt

de rörde de intygandes uppfattning om den

qvarvarande Öfvertorpsskogens värde i

Jemförelse med den afverkade skogen samt

i öfrigt förhållanden, om hvilka jag sjelf

kunnat förskaffa mig kunskap, vörö de fullt

öfvcrenstämmande med min egen mgning

i saken och, så vidt jag kan första, fullt

sannfärdiga. Beträffande den af A. J. Berg

gren utgifna, under morn. 5> berörda attest

är densamma af honom under dejm# rätte

g år.g beedigad. i

jJeremot hafva utgifvarne af de under

mom. 1, 2, 3 och 4 omförmälda intygen

återtagit dessa för så vidt de beröra skogs

trakter med hvilkas afverkning de icke

tagit befattning. Gör denna omständighet

attesterna osannfärdiga? Förvisso icke.

Uppgiften i J. A. Johanssons, af G. Thun

berg vitsordade attest samt i Svans, Oskar

Anderssons, P. Larssons och L. J. Johans

sons attester, att de träd jag under senaste

afverkn.ingsåret erhöll, voro små, qvistiga

och korta, så att de lemnade endast en å

två stockar, är fullkomligt rigtig. Detta

framgår af den förteckning, som af min

förman Anderson fördes öfver de träd,

som under senaste utdrifningsåret för min

räkning afverkats å Björkviks skog och'

• öfver det antal stockar, sorn af dem fallit.

>A-f denna förteckning kail inhemtas, att un¬

der vintem afverkats såsom kontraktsenliga

9,991 träd, hvilka lemnat 19,946 stockar,

således cirka 1,9 stock per träd. Hvad

visar detta, örn icke att de träd, som un

der senaste afverkningsåret utdrifvits, gifvit

mellan en och två stockar per träd samt

intygen i denna del sålunda äro sannfär

diga? Samma förhållande vitsordas också

af mina egna timmerjournaler, hvilka vid

en af vittnena Rosenius och Skröder före

tagen granskning befunnits utvisa att 1887

års afverkning af 9,991 träd gifvit 19,951

stockar eller 1,9 stock per träd. Huru

Herr Abelius vittnen Carl Anders Lars

son, And. Joh. Johansson och Carl Joh.

Andersson, hvilka icke haft med den egent

liga skogsafverkningen att skaffa, än min

dre haft att föra anteckning öfver antalet

af de utdrifna träden och myckenheten af

de stockar dessa lemnat, kunnat intyga,

att under sista afverkningsåret hvarje träd

lemnade 2V2 stock i medeltal, är en sak

de må uppgöra med sina samveten.

I öfrigt innehöllo dessa återkallade atte

ster ingenting, som afvek ifrån innehållet

i Berggrens, Skogs, Anderssons, Perssons

och Jan Erikssons till kompromissrätten

ingifna, beedigade intyg. Och deras rig

tighet särskildt för så vidt de äro afsedda

att bestyrka, det den ej rörda delen af

Ofvertorpsskogen måste anses hafva haft

dubbla värdet mot den afverkade Björk

viksskogen, bekräftas dessutom af Carl

Fredrik Törlings, Carl August Jonssons,

Per August Johanssons, D. Rosenius

’

samt

J. Skröders inför Rådstufvurätten afgifna

vittnesmål. Icke mindre än nio personer

hafva efter aflagd ed förklarat sig dela min

uppfattning att den skog, som till mig un

der sista afverkningsåret utstämplats, endast

haft halfva värdet emot den som förhållits

mig samt i öfrigt vitsordat sannfärdigheten

af mina uppgifter och de af mig till kom

promissrätten ingifna attester, äfven af dem,

som deras utgifvare återkallat af bristande

kännedom örn skogen i dess helhet; och

dessa nio personer hafva till stor del varit

sådana, som haft att taga verksam del i

afverkningen och derför känna förhållan

dena ifråga. För att sådant oaktadt ådaga

lägga ifrågavarande attesters och uppgifters

osannfärdighet, har Herr Abelin inkallat en

del vittnen, af hvilka några väl deltagit i

utstämplingen, men de flesta icke haft något

att skaffa med sjelfva afverkningen och som

derför icke torde kunna afgifva synnerligen

palitliga omdömen örn de med denna rätte

gång sammanhängande frågor. Derjemte

hafva dessa vittnen till största delen lem

nat sitt

intyg örn förhållanden, som icke

hafva något med förevarande sak att skaffa,

såsom örn förhållandet mellan den qvar

varande skogen och den som under före

gående år afverkats eller till och med örn

utstämplingar, som Kapten Abelin på egen

hand roat sig att göra långt efter kompro

missdomen.

Utom de redan nämnda intygen, åbero

pade jag till stöd för min kärandetalan in

för kompromissen en af C. G. Nordström

och J. Wallin gifven attest, enligt hvilken

Skogvaktaren Sandgren i deras närvaro er

känt att, då jag på hösten 1882 for till

Björkvik att bese skogen, han först före

visat mig den ännu qvarstående delen

af Ofvertorpsskogen samt derefter Kinäs

och Målstenaskogen. Vid detta intyg har

Sandgren i sitt vittnesintyg fogat en del

tillägg, bland annat, att innan vi kommit

till berörde skogstrakt, vi förut passerat

Oxhagen och Korpkällan, något som är

fullt rigtigt, men icke inverkar på intygets

sanningsenlighet, så mycket mindre som

man, för att från Björkvik komma till den

mig först förevisade skogstrakten, måste

förut gå den af Sandgren angifna vägen.

Detta örn den bevisning som från min

sida förebragts till stöd för mitt yrkande

på skadestånd. Beträffande deremot Herr

Abelins förutnämnda genpåståenden, har

min motbevisning inskränkt sig till följande:

1:0 Beträffande hans fordran att jag skulle

lemna honom ersättning för skilnaden

emellan antalet utaf mig såsom kon

traktsenliga, godkända och 50,000 träd,

hade jag endast i en till kompromiss

rätten ingifven skrift sökt påvisa orim

ligheten af ett sådant påfordrande, utan

att till stöd för min utläggning här

utinnan åberopa annat än det emellan

honom och mig upprättade kontraktets

bestämmelser, äfvensom en af käranden

aflåten skrifvelse af den 77 1883, hvil

ken, enligt mitt förmenande, utvisade

att han den tid denna skrifvelse afläts,

hyst samma uppfattning i saken som

jag. Som Herr Abelin icke gittat för

neka sitt namn under sagda skrifvelse,

synes någon vidlyftigare bevisning för

att jag icke t denna del af målet gjort

mig skyldig till osanna uppgifter eller

föreKtf origtiga handlingar, vara af

nöden.

2:0 Vidkommande Herr Abelins yrkande,

att af mig återbekomma den i kon

traktet omförmälda handpenning, hade

jag inskränkt mig att omförmäla att

Herr Abelin sjelf, då han på sätt förut

nämnts lagsökte mig för slutiiqviden,

från sin uppgifna fordran afdragit hand

penningens belopp. Att denna min

invändning icke innefattade någon osan

ning framgår af Konungens Befallnings

hafvandes i länet utslag den 2 Novem

ber 1887 i lagsökningsmål mellan Kap

ten Abelin och mig.

3:0 Hvad angår Herr Abelins påfordrande

att jag skulle åläggas skyldighet att

betala 197 stycken träd, som han på

våren 1S85 veiat påtvinga mig, men

som jag vägrat godtagaj anförde jag

inför kompromissen såsom skäl för min

befrielse från sådan skyldighet, att säl

jaren påyrkat det jag skulle mottaga

ifräga-var.qpde träd först sedan jag er

hållit min fulla utstämpling för det år,

då han ville jag skulle

‘

mottaga nämnda

Jgäd och till på köpet i början af Mars

mäiw,4, då allt föret var slut. Att min

sistnämnda uppgift icke skulle vara

£$nn, har käranden trott §ig kqppa visa

genom eri af Skogvaktaren Sandgren,

extra Jägmästaren Gistrand samt Till

syningsmannen C.

. J, Andersson den

20 Februari 1888 daterad, tili kompro

missrätten ingifven och af utgifvarne

beedigad attest, enligt hvilken vid den

tiden? sista dagarne i Februari 1885,

då jag .gfeitöm mitt ombud skulle nekat

taga och afforsla berörda träd, ännu

/jkogsaftorsling egde .r.urn frän OiLns

göjs skog, der dessa träd furinos samt

äfven ep tid fiftgråt pågått. Men nu

mäste man först pep /rä<ttvt antaga

innehållet i den aberopa.de attesten

vara delvis föranledt af något fel i

minnet hos de intygande, mycket ur

säktligt hos, åtminstone den ena af

dem, extra Jägmästaren Gistrand, hvil

ken, ett ständigt i alla traktens skogs

mål förekommande vittne, med bästa

vilja i verlden lätt kan komma att sam

manblanda med hvarandra likartade

och af honom omvittnade fakta. Ty

de sista dagarne i Februari 1885, då

möjligen ännu utforsling, ehuru med

största svårighet på nästan ofarbara

vägar kunde ega rum, var det icke

gerna möjligt att Herr Abelin, trots

det att hans påyrkanden verkligen

emellanåt voro rätt sällsamma, ifråga

satt att jag skulle emottaga dessa 107

stycken skadade s. k. undersöknings

träd. Dessa voro nemligen då ej ännu

kuberade, men jemlikt den föregående

kompromissrättens utslag mom. 5 ålåg

det säljaren att innan han kunde på

fordra att jag skulle tillgodogöra mig

de träd som voro behäftade med röta,

rödved eller synbara fel, först styrka

att de innehade erforderlig virkesmassa,

något som naturligtvis ej kunnat ske

annat än genom kubering. Sådan var

emellertid icke afslutad förrän den 3

Mars 1885 (se det af Gistrand, A. O.

Sandgren och C. A. Andersson upp

rättade kuberingsprotokollet af den 3

Mars 1885) och först den 4 Mars fick

jag af kuberingsprotokollet del (se derå

gjord anteckning). Då först tillsades

jag mottaga omtvistade träd och först

då kunde något sådant emottagande

komma ifråga. Har verkligen Herr

Abelin eller hans Inspektor dessför

innan eller i slutet af Februari hos

min Skogsafverkningsförman yrkat trä

dens bortförande, så har denne antag

ligen icke funnit skäl att underrätta

mig örn ett sådant i hög grad obe

fogadt yrkande. Och att något an

vändbart förefunnits på våren 1885 i

OdensgöIsskogen efter den 4 Mars lära

väl icke Herr Abelin eller hans vitt

nen kunna påstå. Häraf framgår uppen

bart att, äfven örn det åberopade in

tyget är rigtigt, det icke strider mot

min uppgift inför kompromissrätten.

För att slutligen beröra Herr Abe

lins betecknande yrkande att, derest

jag skulle åläggas mottaga ny utstämp

ling, sådan skulle tilldelas mig först

och främst af skadade och girvuxna

träd, ansåg jag ej nödigt bemöta det

samma inför kompromissen och har

sålunda ej lemnat Herr Abelin tillfälle

att tro mig vara skyldig till ännu en

osanning.

Sedan jag nu i allmänhet berört halten

af de beskyllningar Herr Abelin mot mig

väckt, vill jag i korthet visa, att jemväl

om i mina intyg eller mina uppgifter någon

felaktighet skulle hafva insmugit sig, sådant

icke skulle göra mitt handlingssätt juridiskt

brottsligt.

Det enda i Svensk lag omförmälda brott,

hvars egenskaper min motpart kunnat före

ställa sig skola hafva karakteriserat det för

faringssätt han tillvitat mig, är det som

angifves i 22 kapitlet 1 § gällande Strafflag.

I detta lagrum bestämmes visst straff för

en hvar, som genom antagande af falskt

namn, stånd eller yrke eller genom annat

svikligt förfarande bedrager sig till gods

eller penningar eller förlust deraf annan till

skyndar. För att jag skulle kunna anses

förvunnen till brott mot allmäu lag, vore

sålunda erforderligt: 1:0) att de osanna upp

gifter Herr Abelin påstår mig hafva lemnat

kompromissen, likasom de origtiga intyg

och handlingar jag till densamma skulle

hafva ingifvit, hade tillkommit och nyttjats

i sviklig afsigt. 2:0) att jag just genom att

till kompromissen lemna dessa osanna upp

gifter och ingifva dessa origtiga intyg och

handlingar, kommit i besittning af det be

lopp densamma ålagt Herr Abelin att till

mig gälda. Jag måste alltså först och främst

hafva varit medveten derom att oftanämnda

uppgifter varit osanna, oftanämnda intyg

och handlingar ej med verkliga förhållandet

öfverensstämmande, ty i annat fall har jag

ju sjelf handlat i god tro, och ej af svek.

Vidare måste kompromissens domslut, åt

minstone delvis, hafva grundat sig på det

bevisningsmaterial desamma i medvetet

osanna delar kunnat innehålla, ty har jag

på andra grunder än sådana som ur sagda

bevisningsmaterial i anfördt afseende hem

tats tilldömts fordran af Herr Abelin och

hans mot mig väckta påståenden ogillats,

så är det ju uppenbart att det belopp, som

jag jemlikt kompromissdomen hos Herr

Abelin utsökt, icke tillkommit mig som en

följd af mitt eget svikliga förfarande, utan

af andra orsaker. Hade jag i svekfull af

sigt lemnat kompromissen aldrig så många

osanna uppgifter och för densamma företett

aldrig så många origtiga intyg, förelåge i

allt fall intet bedrägeribrott, derest icke

just i följd af ett sådant handlingssätt från

min sida, kompromissen tilldömt mig pen

ningar eller förorsakat Herr Abelin förlust,

enär bedrägeribrottet karakteriseras deraf

att man genom svikligt förfarande bedrager

sig till gods och penningar eller tillskyndar

annan förlust häraf; bedrägeriet måste vara

fullbordadt för att vara straffbart och om

jag i öfrigt i afsigt att bereda mig för

del eller Herr Abelin förlust talat och hand

lat svikligt inför kompromissen, utan att

dess domslut baserats på detta mitt svik

liga förfaringssätt, vore sådant att anse som

försök till bedrägeri och ej straffbart. För

att nu — under den origtiga förutsättningen

att jag inför kompromissen talat osant och

användt origtiga intyg — bedöma frågan

örn mitf förfarande vore att anse som ett

bedrägeribrott eller icke, skulle man således

först och främst hafva att undersöka, huru

vida ett sådant inre sammanhang funnes

emellan kompromissdomen och sådana in

tyg och uppgifter, som skulle vara origtiga,

att den förra vore grundad på de senare.

I andra hand hade man att tillse, huruvida

jag vöre pipjjveten om dessa uppgifters och

intygs osannfärdighet.

Genomgår man komproniissdomen. finnér

man, att densamma i hvad den rörer här

ofvan berörda fr^oj- sönderfaller i trenne

särskilda utslag:

Det första äf dessa gäller Herr Abelins

yrkande, att jag från Björkviks skog skulle

emottaga ech betala flera träd än dem jag

redan emottagit och betalt. Detta utslag

löser endast en fråga örn tolkning af det

emellan kapten Abelin och mig upprättade

kontraktet och är sålunda grundad helt och

hållet p$ k.Qfilpromissariernas med min egen

likartade subjektiva upptaftnjqg af fletta^

innebörd. Öe enda

'faktiska förhallanden

sojq beröras i dé särskilda utlåtanden af

de båda kon?prqfnissarief, hvjlka dömt till

min fördel, äro de omständigheterna dels

att säljaren vid den å mig gjorda lagsök

ning, som Konungens Befallningshafvande

i länet den 2 November 1887 bifallit, yrkat

»slutliqvid» af mig, dels att han vid första

afverkningsårets slut erkänt sig hafva be

kommit sådan liqvid. Båda dessa af kom

promissarierna åberopade fakta, äro ostri

digt sanningsenliga. Denna del af kompro

missdomen kan sålunda icke af mig genom

bedrägeribrott vara åstadkommen.

Kompromissrättens andra utslag rörde

Herr Abelins yrkande, att jag skulle åläg

gas skyldighet att mottaga och betala förut

omförmälda 107 stycken skadade träd.

Från denna skyldighet har skiljedomstolen

frikänt mig och härutinnan grundat sitt

domslut på det angifna faktum, att ifråga

varande träd blifvit fällda och undersökta

först då när all snö var borta och vinter

vägarne ofarbara. Detta motiv synes vara

hemtadt från mitt påstående, att säljaren

först i Mars 1885, då allt föret var slut,

påfordrat det jag skulle mottaga träden.

Att detta mitt påstående varit origtigt,

har Herr Abelin ej styrkt. Tvärtom har

jag å min sida visat att han icke gerna

före den tiden kunnat ifrågasätta, det jag

skulle mottaga ifrågavarande träd, liksom

att jag icke hade skyldighet att med dem

taga befattning förrän då, och om snöför

hållandena under sagda tid hafva förvisso

de erfarna skogskarlar, som fällt domen

till min förmån, haft egen kunskap. Äfven

angående denna del af utslaget är sålunda

icke på något sätt ådagalagdt att detsamma

skulle vara af något mitt svikliga förfarande

föranledt.

Den tredje och väsentligaste af de tviste

frågor, som hänskjutits under skiljedom

stolens bepröfvande, rörde sig om det skade

stånd, som jag begärt för den förlust jag

lidit derigenom att jag icke till mig er

hållit den bästa å Björkvik växande skogen

utstämplad. I sådant skadestånd har skilje

domstolen tillerkänt mig ett belopp af

23,569 kronor 10 öre jemte sex procent

ränta derå från den 1 Juli 1888 till dess

betalning skedde. Såsom skäl för detta

sitt beslut hafva de kompromissledamöter,

som tilldömt skadeståndet, angifvit dels att

jag, enligt kontraktets tredje punkt varit

berättigad att erhålla alla träd från och

med största groflek till och med lo verk

tum 20 fot från marken, men att säljaren

det oaktadt från den skog, Öfvertorps

skogen, som i främsta rummet förevisats

mig såsom ingående i köpet, undanhållit

mig 4,447 stycken af de värdefullaste eller

värdefullare träden, ehuru jag emot till

vägagåendet vid utstämplingen protesterat

dels att den förlust som härigenom tillfogats

mig skäligen borde skattas till det belopp,

som mig tilldömts.

Har nu verkligen käranden ens förebragt

någon tillstymmelse till skäl att förevarande

beslut blifvit föranledt af medvetna osan

ningar, som jag inför kompromissrätten ut

talat, eller af intyg, dem jag med kunne

dom om deras otillförlitliga beskaffenhet

der företett. Skiljedomstolens förmenande

att jag skulle enligt afverkningskontraktet

vara berättigad att erhålla alla träd från

och med största groflek till oeh med lo

verktum 20 fot från marken, uttrycker ju

endast dess tolkningssätt af kontraktet, en

dess subjektiva uppfattning, som, ehuru lik

artad med min egen, likväl icke af mig

blifvit genom bedrägliga medel sagda rätts

ledamöter bibringad; till stöd för ett mot

satt förhållande har man icke ens sökt

åstadkomma bevisning. Att säljaren undan

hållit mig ett antal träd å Ofvertorpsskogen,

detta kompromissrättens domskäl grundar

sig uppenbarligen på en af mig gjord upp

gift, men att jag haft anledning att antaga,

det denna uppgift varit osann eller ens att

den verkligen varit detta, har icke blifvit

af motparten ådagalagdt. Densamma var

föranledd af en utaf mina afverkningsförmän

A. Leon. Andersson och L. J. Skog till

mig lemnad muntlig berättelse, att sedan

utstämplingen, vid hvilken jag sjelf ej var

närvarande, skett på alla utkanter, berg,

hagar och på Öarne i Höfvern samt den

sämre delen af Öfvertorpsskogen, min mot

parts ombud afslutade utstämplingen, då

jag fått omkring 11,000 träd och qvar

lemnade öfver 4,000 träd af den bästa sko

gen på Öfvertorps skog. Rigtigheten af

denna Anderssons och Skogs berättelse

hade jag så mycket mindre skäl att ifråga

sätta, som densamma af dem vid särskildt

vittnesförhör inför Norrköpings Rådhus-Rätt

den 12 December 1887 blifvit beedigad.

Att trädens antal varit 4,447 stycken,

det uppgafs i en af Kapten Abelin sjelf

inför Kompromiss-Rätten åberopad hand

ling, nemligen ett protokoll öfver vittnes

förhör inför Rådstufvu-Rätten i Norrköping

den 28 December 1887 och härleder sig

icke ifrågavarande ziffra från någon af mig

inför skiljedomstolen lemnad uppgift eller

attest. Att träden voro af de värdefullaste

eller värdefullare träden å Björkvik, har

Kapten Abelin sjelf medgifvit samt fram

går uppenbart, ej mindre af samtliga i må

let förekommande vittnesmål än äfven af

Jägmästaren Brorströms förslag till ord

nandet af utstämplingen. Att jag person

ligen mot utstämplingssättet protesterat,

har jag icke inför kompromissrätten på

stått, men väl att mitt ombud gjort detta,

en uppgift som grundade sig på sagda om

buds eget till mig gjorda meddelande,

hvars sanningsenlighet jag så mycket mindre

kunde sätta ifråga, som han inför domstol

beedigat sin utsago; var denna uppgift

osann, hvilket jag ej tror, kunde jag så

lunda ej gerna vara medveten örn dess

sanningslpshef.

De faktiska förhållanden, kompromissrätten

åberopat till grund för sitt domslut, äro

sålunda icke föranledda af några medvetna

osanningar eller origtiga attester från min

sida. Men kanske Herr Abelin förmenar

att samma domstols uppfattning att det

skadestånd mig på grund af de åberopade

förhållandena borde tillkomma, skäligen

kunde beräknas till 23,569 kronor 10 öre

tillkommit genqtjt a|ditna p^nqjngar. o*h

attester. Kan månpe Herr Abelin för ett

sådaqt förmenande anföra något som helst

lagligt skäl. Jag tror det icke. Det är

visserligen möjligt att skadeståndsbeloppet

bestämts efter den af mig angifna grunden

och att kompromissrätten lika mpd iqjg oph

på grunfj af ejen l^pyisning jag i målet före

bragt kommit att anse, att den mig undan

hållna skogsparken varit värd dubbelt så

mycket som en motsvarande myckenhet

skog af den till mig under ser.3$tq a iverk

ningsåret utstätnplade, oten är detta förhål

landet, hafva Visserligen icke de obeedigade,

af motparten bestridda och sedermer^

Rådstufvp-Rätten återtagna intygen grund¬

lagt denna kompromissrättens uppfattning

om saken, utan har denna förvisso föranljdts

af Skogs, Perssons och Erssons edfästade

vittnesmål inför Rådstufvu-Rätten. Tro

ligare är dock att kompromissrätten funnit

den af mig äskade ersättningen skälig, der

för att tvenne dess ledamöter på platsen

tagit kännedom örn den qvarstående Öfver

torpsskogen och båda varit i tillfälle att

bedöma virket af de träd som till mig under

sista afverkningsåret utstämplats.

Herr Abelins yrkande att återfå hand

penningen samt att jag skulle åläggas mot

taga utstämpling af den sämsta å Björkvik

växande skogen voro genom det första af

kompromissens här ofvan omförmälda ut

slag jemväl affärdade och det torde icke

vara behöfligt att visa det intet bedrägeri

brott varit af nöden för att åstadkomma

ett afslag å sådana framställningar.

Hade nu Herr Abelin i stället för att

låta sin vrede deröfver att han blifvit ådömd

skadestånd för ett uppenbart kontraktsbrott,

taga öfverhanden öfver sitt förnuft, gran

skat kompromissdomen och de grunder

hvarpå den var fotad, så hade det varit

lätt för honom att finna att något samman

hang emellan de uppgifter och attester han

betecknat som origtiga å ena sidan och

domslutet å andra sidan icke behöfde finnas.

Han viste likaväl som jag, att det icke var

endast de återtagna (ehuru, enligt hvad jag

visat, fullt rigtiga) attesterna som till kom

promissrätten ingifvits, utan äfven att till

stöd för min talan der åberopats beedigade

vittnesmål, hvilka han icke torde våga be

teckna som falska. Han visste att det just

var i dessa vittnesmål uppgiften, att det

var hans egna ombud som afbrutit utstämp

lingen, förekom. Han visste att genom de

samma jemväl intygats, att den qvarlem

nade Öfvertorpsskogen vore dubbelt så

värdefull som den, hvilken under sista året

afverkats, ett intygande, till hvilket kom

promissrätten möjligen tagit hänsyn. Der

emot har han icke visat sig hafva haft an

ledning antaga att, örn det verkligen varit

mina ombud som i strid mot den af mig

lemnade befallningen att mottaga och in

stämpla 16,000 träd, afbrutit utstämplingen,

jag kunnat ega kunskap örn ett sådant för

hållande, det de efter aflagd vittnesed för

nekat. Han har icke heller visat, att han

haft skäl att tro, att jag skulle hafva egt

en annan personlig uppfattning örn den qvar

stående skogsparken än den som nio af mig

åberopade vittnen förklarat sig hafva eller

att densamma varit dubbelt så mycket värd,

som den afverkade skogen. I intet enda

afseende har han visat sig hafva haft orsak

att antaga, det jag trodde att mina upp

gifter och attester i de delar, som kunna

hafva grundat kompromissrättens beslut,

varit origtiga; han har icke ens lyckats

visa, att de verkligen varit mindre exakta.

Häraf framgår, att Kapten Abelin genom

anställandet af det åtal han mot-mig väckt,

handlat med en obetänksamhet och en ring

aktning för nästans goda namn och rykte

som visst icke kastar en försonande dager

öfver det sätt, hvarpå han förmenat sig

kunna åsidosätta ett ingånget kontrakts

helgd. En rekonventionstalan vore sålunda

härvidlag på sin plats. Men då jag tror

mig veta, att hans åtgöranden i denna sak

icke tillkommit så mycket på hans eget

initiativ som icke fastmer derigenom att

han i sitt eget ekonomiska intresse lånat

ett alltför villigt öra åt de framställningar

och förespeglingar, som gjorts honom af

vissa tvetydiga existenser, skulle straffet

icke drabba de egentligen skyldige, hvadan

och då allmänheten antagligen genom en

blifvande dom kommer att få se saken i dess

rätta dager, jag för närvarande afstår från

sådan talans anställande.

Carl Lundqvist.

Till Rådstufvurätten i Norrköping.

Uti det vid Rådstufvurätten anhängiga

målet mellan Kaptenen Axel Abelin å Nors

holm, kärande, samt oss, jemte Bruksegaren

C. Lundqvist å Höfversby, svarande, om

skadestånd m. m. lå vi mi afgifva slutligt

yttrande.

Käranden har tilltalat oss, för det vi

skulle såsom kompromissarier uti den mellan

honom och Lundqvist uppkomna tvisten

»helt och hållet åsidosatt de pligter, som

i allmänhet och särskildt i detta fall till

kommit en skiljedomare >utanf'

.) i stället

ansett oss berättigade att handla efter god

tycke såväl genom förvägrandet af behöfligt

uppskof med sakens afgörande, som ock

genom vårt utslag, hvarigenom han (honom?)

på grunder helt och hållet stridande mot

lag och kontraktet blifvit ådömd betalnings

skyldighet, i hvilket afseende vi — enligt

kärandens förmenande — måste anses hafva

öfverskridit vår befogenhet och icke mot

svarat det oss lemnade förtroende». På

grund häraf anser han sig befogad att af

oss utkräfva skadestånd.

Vi lemna åsido den vidlyftiga vittnes

bevisning, som i detta mål förekommit å

bägge sidor, och detta af två skäl. Först

och främst anse vi den civila tvisten mellan

Herrar Abelin och Lundqvist vara oåter

kalleligen afgjord genom kompromissdomen,

och häruti hafva samtliga myndigheter, jem

väl Kongl. Majit, gifvit oss rätt, då nämnda

dom blifvit af dem utan meningsskiljaktig

het förklarad vorkställbar.

Fqr det andra lär vår medsvarande i detta

mål icke underlåta att yttra sig härom,

hvadan vi, äfven örn vi ansåge det höra

till denna sak, lugnt kunna åt honom öfver

låta försvaret i denna del.

Vi kunna dock icke förbigå det dråpliga

sätt, hvarpå Abelin uppträdt i frågan om

kompromissens behörighet. Enligt 2 § i

kompromissrättens protokoll för den 17

Februari 1888 har Abelins ombud på fråga,

örn Abelin komme att åtnqjas med den

blifvande domen, SYarat, att han icke gjorde

det j annan händelse än att hans påståenden

blefve derigenom godkända. Galenskapen

i detta yttrande var emellertid stor j\<ag,

att kunna inses till och med af Arén,

hvarför han vid sammantjävföt den 25 Fe

bruari 1888 företag »ig att justera det så

lunda, att hans mening egentligen varit att.

å sin hufvudmans vägnar, »i alla hänvléW

vägra att underkasta sig (^ropromissens

dorn». När man iqq$ innehållet af dessa

yttranden jjemfär hvad det mellan parterne

qppuafiade' kontraktet i 15 punkten stadgar

ofia parternes skyldighet att (åta kw»p

miss afgöra alla tvisfoft »örn kontraktet

kunde. Va« inan icke undgå att

— hvad man än må tänka om AbUjns af'

honom sjelf roed en visa ss^iihtion fram¬

hållna redbarhet — finna hans förstånd i

klarhet lemna mycket öfrigt att önska.

För att nu åter öfvergå till kärandens

påståenden mot oss, så har han först an

dragit, att han icke fått tillräckligt uppskof

af kompromissrätten. Vi vilja härmed åbe

ropa kompromissrättens enhälliga beslut

den 17 Februari 1888, hvarigenom före

skrifvits, att parterne vid nästa samman

träde skulle förebringa all sin bevisning.

Att icke käranden stälde sig detta beslut

till efterrättelse, utan vid sammanträdet den

25 i samma månad begärde ytterligare upp

skof för bevisnings förebringande, kunde ej

anses utgöra skäl för kompromissen att

frångå sin i nämnda beslut innefattade

mening, att saken borde afgöras den 25

Februari, och detta så mycket mindre som

vi, hvar för sig, undertecknad Werner några

år förut i ett annat syftemål, men under

tecknad Ehrenborg omedelbart före kom

promissens sammanträde vid personligt be

sök på de ställen, parternas tvist afsåg, in

hemtat kännedom örn skogens beskaffenhet.

Vid sådant förhållande och då vår sålunda

vunna sakkännedom icke kunnat påverkas

af den vidare bevisning, Abelin kunnat före

bringa, ansågo vi intet skäl till vidare upp

skof vara för handen. Det skulle ock vara

väl mycket begärdt, att personer som hafva

helt andra värf att fylla, skulle med åsido

sättande af dessa och utan afseende derå,

att de skaffat sig egen kännedom örn saken

ifråga, i månader låta sig uppehållas af ene

partens försök att förebringa en bevisning,

som i allt fall ej kunde på deras uppfatt

ning inverka.

Käranden, som icke försmått att pryda

sitt anförande med sådana obevisade och

osanna påståenden som t. ex. det, att under

tecknad Ehrenborg skulle hafva yttrat, att

jag ingått i kompromissen för att »lära»,

eller det mig, Werner, af den s. k. Jäg

mästaren Gistrand tillagda yttrande, att »vi

dömde som vi tyckte», tror sig hafva fun

nit en stor motsägelse i kompromissens dorn

deruti, att kompromissen »på samma gång

befriade» en part från mottagande af en

vara som den andra parten yrkat att han.

skulle mottaga och erbjudit honom och »på

samma gång tilläde honom ersättning för

att varan skulle undanhållits honom», hvil

ket käranden finner alldeles obegripligt.

Örn obegripligheten för käranden vilja vi

ej tvista. De enklaste sanningar kunna före

falla en part obegripliga, när de strida mot

.hans intresse. Men för hvar och en, som

icke ser saken genom kärandens glasögon,

stämma nämnda beslut fullkomligt öfverens

Lundqvist hade enligt kompromissens me

ning redan fått så många träd, som han

förbundit sig att köpa och kunde följakt

ligen ej mot sin vilja förpligtas, att mottaga

flere. Men alldenstund han vid utsynin gen

det sista året lidit orätt derigenom, att till

honom då utsynats hufvudsakligen endast

den mindre värdefulla skogen och icke den

ännu qvarstående skogen i Öfvertorp, har

kompromissen tilldömt honom ersättning

Häri ligger ingen obegriplighet för annan

än käranden, men kärandens begrepp?,för

måga hafva vi ingen skyldighet att upp

hjelpa.

flör det andra skulle, enligt kärandens

mening, oss ligga till last, att vi som enligt

kontraktet haft befogenhet att afgöra tvi

stigheter eller ersättningspåståenden, som

kontraktet kunde föranleda, företagit oss

att afgöra sa väl kärandens påståenden örn

förpligtande för svaranden Lundqvist att

mottaga och betala ännu i kontraherade

antalet felande 2,361 träd, som Lundqvists

yrkande örn ersättning af käranden för sin

förmenta förlust på sista årets afstämpling

på ett sätt som vore »uppenbart stridande

mot hvarje rimlig tolkning af kontraktet

och ett sundt bedömande af de förhållan

den, som vore för kompromissarierna kända

eller upplysta». Såsom förut är nämndt,

ingå vi icke i något svaromål beträffande

den civila rättstvisten, hvilken är oåter

kalleligen afgjord. Mot kärandens ifråga

varande påstående, för så vidt det inne

fattar ett kriminelt ersättningsyrkande mot

oss, få vi jemte det vi bestrida kärandens

insinuation, att vi skulle dömt emot vår

egen öfvertygelse, en insinuation som skulle

vara kränkande, om den kommit från nå

gon annan än käranden, vidare anföra, att

ett bifall till detta yrkande skulle vara det

samma som ett upphäfvande af hela skilje

mannainstitutionen. När tvänne parter öfver

enskommit att lemna afgörandet af en tvist

till skiljomän och utfäst sig att åtnöjas med

deras beslut, kan den tappande par ten icke

anses hafva rätt att genom att anställa

brottmalstalan emot skiljomännen få deras

beslut på detta sätt upphäfdt, äfven om det

skulle kunna visas, att detta beslut är orik

tigt, något som emellertid enligt vår me

ning icke här är fallet.

Med denna anmärkning hafva vi jemväl

bemött kärandens tredje skäl för yrkandet

emot oss, eller att vårt utslag skulle i nå¬

gon del utgöra en ändring af föregående

kompromissbeslut. Örn så varit fallet, skulle

för öfrigt vår dom varit att anse såsom

ogin, äfven örn talan mot densamma ej

forts. Vi hade nemligen då öfverskridit

vart uppdrag. Och i sådant fall hade jem

:t den grundsats, som uttalas i lagen om

skiljomän, hvilken grundsats äfven före

denna lags trädande i kraft varit gällande

r d°m i denna del ej kunnat vara för

bindande för parterne.

Till slut återkomma vi till den redan af

vart ombud muntligen framstälda anmärk

ning att kärandens påstående ona skade

ersättning af oss mäste ytterst vara

grun

dadt a antagandet, att vi begett något

brott, sorn ar straffbart enligt strafflagen

eller någon annan lag dier förordning.

fnrSW

a" FUnd

.J*m ^^'ersättningsan

språket ej framkallas, då vi icke med kä-

randen slutit något aftal, än mindre ett

sadan t, sorn inne1

, jäller bestämmelse orra

skadestånd. »Miåhända föreligger intet

brott enligt strafflagen», har kärandeonv

budet yttrat, men han anser, utan att kun na

uppgifva något skäl, att skadeständs?’

KVl

q\§bd ändock kan åligga oss. Er t ia<T

härom har oss veterligen ej utkommit och

karanden torde säkerligen förgäfves få

vanta på densamma Men vi lemna nu

karandens sofismer åt domstolens bedö

mande och yrka, att kärorna’et matte ogil

las och karanden förpligtas att gälda våra

rättegångskostnader enligt särskild räkning.

Norrkoping den 15 M.

ars 1890.

Oscar Werner. Heigc Ehrenborg.

Norrköping, Norrkoping» Tidningars Aksfololag, 1890-

Norrköpings Tidningar Onsdagen den 2 April 1890

Maskininläst version av Norrköpings Tidningar - Onsdagen den 2 April 1890

Sida 1

Sida 2

Sida 3

Sida 4

Sida 5

Sida 6